Existentiell livssyn - kristen tro?
av Carl Gustaf Olofsson  ©
Original Publishing on Internet
Språk & Existens, Stockholm, 1999
Ebok, Alternaliv förlag, 2014    

Introduktion

Om delaktighetens livshållning,
demokrati och teologi

1.

        Intresset för religion och livsåskådningsfrågor har vuxit på ett markerat sätt under de senaste tio till femton åren. Begrepp som nyandlighet, sökare, meditation, privatreligiositet och New Age har etablerats i vardagsspråket. Det är idag möjligt att ta upp frågor som gäller religiositet, tro, Gud i den offentliga diskussionen utan att det betraktas som udda och avvikande. Det gäller även i mera tongivande kultursammanhang. Men detta växande intresse riktas bara i mycket begränsad utsträckning mot kyrka och traditionell kristendom.
        Från att under århundraden ha fungerat som något av den västerländska kulturens mittpunkt och livsnerv är kristendomen på väg att bli en kuriositet i samhällets marginal. Processen tycks obeveklig och har accelererat sedan andra världskriget. Det stora flertalet är likgiltiga för detta skeende, en del känner sting av nostalgisk saknad, få känner sig berörda och oroade. Vad spelar det för roll om en i de flestas ögon livlös och stum kristendom dör och försvinner från den kulturella scenen?
        I samtidsbilden ingår också att såväl slutna sekter som breda fundamentalistiska rörelser med rötter i de stora religiösa traditionerna, har fått vind i segeln. De senare ofta med politiska ambitioner. För tjugo år sedan tedde sig en sådan utveckling osannolik.

        Trots en i traditionell mening sekulär livssyn har jag kommit att tro att kristendomens försvinnande innebär allvarliga risker för den västerländska kulturen. Den främsta anledningen är en växande övertygelse om att kristen tradition rymmer viktiga insikter om en komplicerad 'livshållningsproblematik' som vi lever i genom att vi är människor. De är invävda i ett svårtillgängligt trosspråk. De är oberoende av de bortomvärldsliga föreställningar som de flesta förbinder med kristen tro. Djupgående förändringar i språk och kultur har gjort att dessa insikter är på väg att tappas bort av kyrka och kristenhet. Om denna existentiella sida av kristen tradition försvinner från det kulturella medvetandet finns det anledning att känna oro.
        Detta avser inte någon specifik kristen etisk lära. Genom att formulera några huvuddrag i denna livshållningsproblematik är det möjligt att ge lite preliminär substans åt dessa påståenden. Samtidigt ger detta också en kort introduktion till den problematik som från olika infallsvinklar diskuteras i denna bok.

        En syn på människolivets grundvillkor och möjligheter som jag menar är nära förbunden med denna existentiella sida i klassisk kristen tro kan i ett sekulärt språk sammanfattas i tre påståenden.
        (1) Ett ansvarigt förhållande till samvetets, hjärtats och sanningens röster är av avgörande betydelse för att en grundupplevelse av självrespekt och värdighet ska kunna utvecklas och fördjupas. I detta ingår att ekänna sina nederlag och sin skuld när man har svikit dessa inre krav.
        (2) Utvecklingen av vår förmåga till medkänsla är förbunden med en strävan att acceptera den utsatta och smärtsamma sidan av att vara människa.
        (3) Kärlek och förnuft är två sårbara kvaliteter som kan utvecklas mot allt större bärighet i vår kroppsliga, förgängliga existens som människor. I bästa fall kan de utvecklas till gränsöverskridande krafter. Det är en utveckling som vi aktivt kan bejaka såväl i våra personliga liv som i världen.
        Dessa tre påståenden är nära sammanlänkade med varandra. Beroende på om vi bejakar eller avvisar deras giltighet formas grunden för två motstridiga livshållningar. De kallas här delaktighetens livshållning respektive likgiltighetens livshållning.
        Om vi i livets konkreta angelägenheter lever utifrån tron att vårt bejakande av detta synsätt är av central betydelse såväl för vårt eget liv som för det samhälle vi tillhör skapas en livshållning, delaktighetens livshållning, vars inre dynamik efterhand fördjupar en upplevelse av mening och hemhörighet i tillvaron. Den förstärker banden till våra medmänniskor och 'vår värld'. Den underhåller en inre process av integration och läkande. Den skapar en speciell kunskapsrelation till livet som gäller frågan om vad som stödjer kärlekens och förnuftets utveckling. Den utvecklar vårt 'moraliska universum'.
        Om vi lever och handlar utifrån att detta synsätt inte är giltigt formas en livshållning, likgiltighetens livshållning, vars inre dynamik är helt annorlunda. Den fördjupar en grundupplevelse av meningslöshet och avskurenhet från livet. Den tunnar ut relationerna till våra medmänniskor, till det samhälle och den värld vi tillhör och till livet i stort. Den förstummar och urholkar vår inre värld. Den krymper vårt 'moraliska universum'.
        Dessa båda motstridiga livshållningar kan också kallas den existentiella trons respektive den existentiella otrons livshållning. Om man vill betona den dynamiska och delvis motsägelsefulla utveckling eller 'rörelse' i en viss huvudriktning som det är frågan om, kan de även kallas 'öppnandets' kontra 'avskärmandets' livshållning.
        Centralt för denna existentiella sida i klassisk kristendom, som den framträder från detta perspektiv, är övertygelsen att det har avgörande konsekvenser för våra liv vilken av dessa båda livshållningar som bestämmer riktningen för våra val, handlingar och förhållningssätt i livets vardagliga angelägenheter och prövningar.
        En central uppgift för bokens analyser och diskussioner är att försöka visa att detta inte bara är frågan om en övertygelse som man kan ha eller inte ha, utan gäller centrala insikter om människolivets ofrånkomliga existentiella realiteter. Slutsatsen av bokens analyser kan sammanfattas som följer. Det finns inget sätt att ställa sig utanför den existentiella tro-otro-problematik som utgör grunden för dessa båda motstridiga livshållningar. Att leva i spänningsförhållandet mellan dessa båda poler är en ofrånkomlig del av att vara människa. Vilken sida som blir riktningsgivande är avgörande för hur våra liv kommer att gestalta sig. Med hjälp av ett poetiskt språk kan man summariskt säga följande. När delaktighetens livshållning och den existentiella tro som utgör dess grund får övertaget skapas en öppen dynamisk livsprocess som handlar om 'hjärtats öppnande'. Om den existentiella otro som utgör grunden för likgiltighetens livshållning blir riktningsgivande formas en negativ dynamisk livsprocess som innebär en rörelse mot 'hjärtats förhärdelse'.
        Delaktighetens livshållning handlar inte om att tillägna sig en lära eller att följa vissa givna bud och regler. Dess kärna är att möta livets angelägenheter utifrån en viss bestämd grundsyn på människolivets villkor och möjligheter och att försöka hålla fast denna syn trots nederlag, svårhanterliga konflikter och allt som under utsatta omständigheter kan tala emot dess giltighet. Den kan 'bäras' och tolkas utifrån en tro på en personlig Gud och föreställningar om livets fortsättning efter döden. Den kan också ges ord i en sekulär livstolkning. Men den kan även ha en närmast intuitiv karaktär.
        I vilken mån fångar föreställningen om dessa båda motsatta livshållningar och deras inre dynamiska konsekvenser något grundläggande och ofrånkomligt om människans situation och möjligheter? Vilken betydelse har det för det demokratiska samhällets överlevnad att insikterna om denna livshållningsproblematik finns tydligt närvarande i det kulturella landskapet? I vilken utsträckning är denna existentiella livshållningsproblematik förbunden med centrala teman och trosfrågor i kristen tradition? Detta är i korthet bokens tre huvudteman.

        Bokens bärande tes är att det innebär en avgörande skillnad för våra liv om vi i livets konkreta angelägenheter lever och handlar utifrån delaktighetens respektive likgiltighetens livshållning och att detta är oberoende av hur vi motiverar och tolkar dess grund. Lite mer konkret innebär detta ett påstående om att dessa båda livshållningar och deras djupgående konsekvenser är oberoende av om vi t.ex. i en traditionell kristen mening tror på Gud och ett liv efter döden eller om vi, i ordens förhärskande innebörd, betraktar oss som icke-religiösa och ateister.
        En andra tes är att det är av grundläggande 'formskapande' betydelse för varje samhälle i vilken utsträckning dess medlemmar lever i delaktighetens respektive likgiltighetens livshållning. Mer konkret försöker jag ge skäl för antagandet att en förutsättning för det demokratiska, människorättsorienterade samhällets möjlighet att överleva och utvecklas på sikt är att folkflertalet efter bästa förmåga försöker leva i delaktighetens livshållning. Det gäller förstås även bland samhällets maktbärande eliter av politiker, mediafolk, företagsledare och tjänstemän.
        En tredje tes är att viktiga insikter om dessa båda motstridiga livshållningar och deras djupgående personliga konsekvenser utgör en central och omistlig sida i klassisk kristendom. Nära förbundet med detta är tanken att denna sida har blivit allt osynligare på grund av att en svårgripbar kulturprocess har förskjutit innebörden i det kristna trosspråket från denna centrala existentiella sida till den teistisk-metafysiska förståelseform som burit kristen tro fram till vår tid.
        Från detta perspektiv har kyrkan genom hela sin historia haft två primära uppgifter. Den ena har varit att visa människor på den djupgående betydelsen av att medvetet välja att försöka leva i delaktighetens livshållning. Den andra uppgiften har varit att utgöra en gemenskap för de som har gjort detta val. I det traditionella trosspråket har detta val formulerats t.ex. i orden 'att bli lärjunge till Kristus'. I den tidiga kristendomen manifesterades detta val genom dopet. Genom rit, förkunnelse, själavård och förmedlingen av bibliska berättelser har denna gemenskap fungerat som stöd för människor att stå kvar i och fördjupa delaktighetens livshållning. Insikten att stödet från kyrkans trosgemenskap är viktigt och ibland kan vara livsavgörande för en skör och vacklande människa har varit en del av kyrkans livsnerv.
        Utifrån detta existentiella synsätt framstår den kristna kyrkan, trots alla sina mörka fläckar, som den fram till modern tid viktigaste kraften i den västerländska kulturen när det gällt att synliggöra och ge ord åt denna för varje människa ofrånkomliga livshållningsproblematik. Jag menar att denna existentiella sida av kristen tradition har haft en genomgripande kulturskapande betydelse. Även om den historiska bilden är komplicerad talar mycket för att den också har haft en avgörande betydelse för framväxten av ett demokratiskt, människorättsorienterat samhälle.

        Hur viktigt är det för oss som vanligtvis ganska bräckliga människor med tydliga religiösa-kulturella stödstrukturer för att kunna stå kvar i och fördjupa delaktighetens livshållning? Har den kristna kyrkan historiskt varit ett sådant stöd? Om svaret är ja, som jag menar, varför fungerar inte kyrkan som ett sådant stöd för det stora folkflertalet i dagens värld? Hur påverkas samhälle och kultur på längre sikt om det inte finns ett insiktsfullt och väl synligt stöd för delaktighetens livshållning i det kulturella landskapet?
        Utifrån ovanstående bild av kyrkans historiska uppgift finns det också skäl att fråga var vi i dagens kultur hittar de viktigaste bärarna och förmedlarna av tron att denna livshållningsproblematik har universell giltighet? Var utförs idag det mest engagerade arbetet med att utforska och försöka förstå förutsättningarna för kärlekens och förnuftets människotillblivelse i all dess motsägelsefullhet? Är det inom kyrka och kristenhet bland präster, pastorer och teologer eller främst i det sekulära samhället bland konstnärer, poeter, författare, filmskapare, politiker, psykoterapeuter, psykologer, sociologer, filosofer?
        Hur mycket av den poesi, konst och litteratur som har skapats under de sista århundradena handlar om att på olika sätt utforska delaktighetens respektive likgiltighetens livshållning - deras komplexitet, djupgående konsekvenser och inre logik - utan några konfessionella religiösa band och lojaliteter? I vilken utsträckning har den icke-konfessionella utforskningen av denna sida av vårt mänskliga liv fått kraft och näring genom att finnas i en kultur där den kristna och judiska traditionens berättelser fortfarande lever och förs vidare? Hur påverkas kulturen och demokratin av att de berättelser och riter som under nästan två tusen år funnits i den västerländska kulturens mitt alltmer försvinner från den kulturella scenen?
        Hur förhåller sig den sida av kyrka och kristen tro som gäller att aktivt bejaka delaktighetens livshållning till den sida som bekänner sin tro på "Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare", "Jesus Kristus hans enfödde Son...korsfäst död och begraven...på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda" och "de dödas uppståndelse och ett evigt liv"? Orden är från den apostoliska trosbekännelsen med rötter från början av 200-talet. Den fick sin definitiva formulering på 700-talet och utgör fortfarande en gemensam trosbekännelse inom hela kristenheten.
        Vad utgör kristendomens bärande centrum och vad är olika historiska och tidsbundna sätt att försöka förstå och ge ord åt detta centrum?
        Texterna i denna bok är präglade av övertygelsen att de problem kring grundläggande livshållningar, demokrati, religiositet, livssyn och kristen tro som diskuteras berör en problematik som blir allt mer angelägen för varje dag som går. 

2.

        Den människo- och livssyn som utgör centrum i denna bok har i sina viktigaste delar vuxit fram utifrån personliga erfarenheter. Den har i en böljande rörelse vuxit sig allt starkare under en lång följd av år. Ett mångårigt arbete med att försöka formulera detta synsätt i ord har verksamt bidragit till dess utveckling och fördjupning. Stimulans och påverkan från ett sekulärt kulturarv har varit av central betydelse. Existensfilosofi, kunskapsfilosofi, psykoanalytiskt/dynamiskt tänkande och humanistisk psykologi utgör några mera tydliga inslag. Arvet av bibliska berättelser och begrepp som har införlivats i mitt själsliga blodomlopp genom en kristen uppväxt har varit betydelsefullt på ett sätt som jag länge hade svårt att ge ord åt.
        Denna livssyn kan betecknas som existentiell och inomvärldslig. Det sista i den meningen att den inte bygger på några föreställningar om bortomvärldsliga existensformer och existensen av personligt handlande kosmiska makter utanför och oberoende av människan. Trots detta har jag allt tydligare kommit att uppfatta denna livssyn som religiös och därmed mig själv som en religiös människa.
        Efterhand har denna människo- och livssyn fått arbetsnamnet det existensdynamiska betraktelsesättet. Eftersom det har praktiska fördelar att ha en övergripande beteckning används denna benämning för att referera till den sammanhållna helhet som detta synsätt utgör. Jag hoppas att det efterhand också ska visa sig att det finns goda skäl för benämningen 'existensdynamisk'.
        Grunden för denna boks tillkomst är att denna livssyn och den erfarenhetsvärld den är ett uttryck för, för ett antal år sedan med stor kraft började aktualisera min barndoms kristna värld av begrepp, talesätt, föreställningar och bibliska berättelser. Stora delar av 'det kristna språket' har på ett överraskande och ibland omtumlande sätt fått mening och djup från detta perspektiv.
        Men denna fascinerande upptäcktsfärd har också väckt frågor som på olika sätt är närvarande tvärsigenom hela boken. Var går egentligen gränsen mellan kristet och icke-kristet, mellan tro och otro? Är den livs- och människosyn jag gör mig till tolk för, inte bara religiös till sin karaktär, utan dessutom kristen? Är den, trots sin på ytan så uppenbara sekulära okristlighet, ett 'uttryck för kristen tro'? Därav bokens titel.

        De diskuterade frågornas natur innebär att det finns en uttalad teologisk problematik närvarande i texterna. Men jag är inte teolog i ordets akademiska och mera vedertagna bemärkelse, och detta är inte en fackteologisk text. Samtidigt går det inte att komma ifrån att denna bok är ett teologiskt arbete även om den bryter mot en hel del konventionella föreställningar om hur man 'skriver teologi'. Jag kan också erkänna att det var först långt fram i bokens tillkomstprocess som jag på allvar började inse att den intellektuella domän  jag med sådant engagemang ägnade mina tankemödor åt hör hemma under beteckningen teologi. Det dröjde tills jag med andra teologers hjälp började förstå att om målet för ens tänkande och skrivande är att i nuets situation försöka tolka och synliggöra vad man menar utgör det centrala och bärande i kristen tro så ägnar man sig åt teologiskt arbete oavsett vilken kritik som sedan kan riktas mot resultatet. Ännu mer specifikt ägnar man sig åt den tankedisciplin som kallas systematisk teologi. I bokens texter växer det efterhand fram en sammanhängande tolkning av kristen tro med tydliga egna karakteristiska. I linje med benämningen på den existentiella livs- och människosyn som utgör bokens filosofiska hörnsten kan den kallas en existensdynamisk trostolkning.
        Sedan detta skrivprojekt på allvar tog fart under 1990 har teologiböcker varit min huvudsakliga lektyr. Vad som har hamnat i mina händer har i stor utsträckning berott på tillfälligheter. Läsningen har inte haft någon uttalad ambition i förhållande till arbetet med bokens texter. Jag har också blivit medveten om teologer och teologiska tankar som jag med hänsyn till bokens diskussioner borde sätta mig in i. Men som inte har blivit gjort. Tidsbrist är en tveksam ursäkt. Men även om mitt läsande inte har haft några uttalade mål när det gäller arbetet med boken, t.ex. att försöka tillfredställa de krav som bör ställas på akademiska texter, har det varit oerhört värdefullt och stimulerande att glänta på dörren till den oöverskådliga och fascinerande tradition av tänkande om människans väl och ve som teologin utgör. Mötet med olika teologers tankar om kristen tro har bidragit till att viktiga frågor och teman har utvecklats och förtydligats. Det har också gjort mig alltmer medveten om hur pass olikartade tolkningar av centrala teman i kristen tro som har formulerats av olika teologer genom århundradena. Denna insikt har bidragit till att öppna en frihetens rymd omkring denna historiskt viktiga tankedomän i den västerländska kulturen. Samtidigt har min respekt fördjupats i förhållande till de många människor som med stort engagemang har grubblat och skrivit kring människans djupaste väl och ve utifrån den ram av begrepp och föreställningar som kristen tradition tillhandahåller. En annan sida av detta har varit en växande insikt om hur oerhört begränsat mitt kunnande är om denna rika intellektuella tradition.
        På mina upptäcktsfärder i det teologiska landskapet har jag inte stött på några teologer som systematiskt har utforskat den infallsvinkel till kristen tro som kommer till uttryck i denna bok. Beröringspunkter och släktskapsförhållanden finns det däremot gott om. Upptäckten att det har formulerats ett engagerat tänkande om kristen tro utifrån ett 'existentiellt grundperspektiv' hos framträdande 1900-talsteologer har, trots många olikheter, fungerat som ett uppmuntrande stöd i arbetet med dessa texter.
        Efterhand som det teologiska landskapet har fått alltmer konturer har det känts angeläget att försöka placera in delar av bokens tankar i detta landskap. Dessa små teologiska diskussioner är förlagda till noter som man kan hoppa över om man inte är intresserad. Fördelarna med att förlägga denna diskussion till noter är flera. Den viktigaste är att det är en hjärteangelägenhet att den bärande diskussionen i boken ska vara tillgänglig även om man inte är intresserad av den fackteologiska landskapsbilden. För att underlätta selektiv notläsning i efterhand finns det en länkad hänvisning till notens insättningspunkt i texten. Av samma skäl har en stor del av noterna försetts med rubriker. Till varje titel i litteraturlistan finns också en länkad hänvisning till den eller de noter där boken ifråga är berörd.

        Bokens texter har vuxit fram under en åttaårsperiod. Det centrala tankeinnehållet har dock en betydligt längre utvecklingshistoria.
        En tidig manusvariant till kapitel 1, "Livssyn, språk och religiositet", utgjorde underlag för två artiklar av journalisten Ami Lönnroth på Svenska Dagbladets Idagsida den 4:e och 5:e september 1991. Den första artikeln presenterade några grundtankar i den existentiella infallsvinkel till religiositet och kristen tro som är bärande tema i denna bok. Den andra redovisade en diskussion med biskop Jonas Jonson i Strängnäs kring dessa tankar. Ami Lönnroths intresse och initiativ fungerade som en värdefull uppmuntran i ett viktigt och skört skede av arbetet.
        Som en följd av de båda SvD-artiklarna inbjöds jag att som en av tre ingå i en panel för att diskutera det religiösa tvivlet. Huvudtankarna i kapitel 6, "Existentiell tro", fick sitt första utförande som inledning till denna diskussion.
        Under rubriken "Har kristen tro en framtid?" ingår med små ändringar de tre första sidorna i denna introduktion i en längre artikel i tidskriften Vår Lösen, nr 8/1996. Artikeln "Kristus är uppstånden", publicerad i Svensk kyrkotidning nr 16/1998, utgår från diskussionen i kapitel 5, "Kristusseende och kallelse". Den första halvan av artikeln överensstämmer i långa stycken med början av kapitel 5. I övrigt är inget publicerat tidigare.
        Flera personer har läst större eller mindre delar av textmaterialet i olika stadier av dess tillkomst. Genom olika blandningar av frågor, diskussion, uppmuntran och allvarlig kritik har de på viktiga sätt bidragit till att innehållet har utvecklats, fördjupats och fått större klarhet och skärpa. Men också till att språkdräkten avsevärt har utvecklats och förbättrats. Jag är många tack skyldig. Ingen nämnd och ingen glömd.

*