[Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter - index] Recension - Sydsvenska Dagbladet Recension av antologin Tro, vetande, mystik: svensk religionsfilosofi 1900-1999, Johan Modée (red.), Symposion 2000. (ISBN: 91-7139-484-2, Pris 292:00) Recensionen är publicerad den 28 juli 2000 i Sydsvenska Dagbladet. Den webbpubliceras här i början av augusti 2000 med tillstånd av såväl recensent som Sydsvenska Dagbladet.
Svensk tro och svenskt förnuft.
Hur ser förhållandet mellan tro och förnuft ut? Uppfattningarna har växlat under historiens gång. Under kristendomens tre första sekler såg kristna teologer inte sällan med skepsis på värdet av filosofisk reflektion. "Vad har Athen med Jerusalem att göra? Akademin med kyrkan?", frågade kyrkofadern Tertullianus retoriskt. Det underförstådda svaret var förstås: ingenting. Bekant är också Paulus yttrande i Kolosserbrevet (2:8) i vilket han varnar för "tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner". Kyrkofäderna ville dock inte avstå från den grekiska filosofin när det kom till att försvara den kristna trosläran eller fixera dess innehåll - ett försiktigt och kritiskt anammande av den grekiska filosofin ägde därför rum. Den medeltida skolastiska teologin kom med namn som Anselm av Canterbury och Thomas av Aquino att ännu mer än kyrkofäderna framhålla harmonin mellan tro och förnuft. Alltsedan Upplysningen kan man emellertid återigen - på grund av insatser av filosofer som David Hume och Immanuel Kant - tala om en skilsmässa mellan tron och det intellektuella livet i övrigt. |
Att denna skilsmässa blivit bestående ända in i våra dagar kan man snabbt förvissa
sig om genom att läsa antologin Tro, vetande, mystik. Svensk religionsfilosofi
1900-1999. Boken består av 18 texter skrivna av under 1900-talet framträdande
svenska filosofer och teologer. I Axel Hägerstöms bidrag med den talande titeln
"Religionen väsentligen känsla" (1929) konstateras att kristendomens
dogmatiska lärobyggnad genom forskningens landvinningar fallit sammman som ett korthus.
Det enda sättet att rädda religionen från säker undergång, säger han, är att den
sliter sig loss från sanningsfrågan. Den s k lundateologin, vars främste representant
utgjordes av biskop Anders Nygren, sökte religionens räddning i just denna
manöver. Genom att relatera religionen i främsta hand till den religiösa upplevelsen
ville man undvika konflikter med vetenskapen. Enligt lundateologin tillhörde tro och
intellektuellt tänkande två olika erfarenhetsområden, och konflikter mellan de båda
uppkom bara när man som den traditionella "intellektualistiska"
religionsfilosofin ville ta tron för ett slags vetande. I Nygrens bidrag "Metafysik
och vetenskaplig religionsfilosofi" (1921) kontrasteras således den traditionella
metafysiska religionsfilosofin som gjorde anspråk på att uttala sig om verklighetens
beskaffenhet med en modern vetenskaplig religionsfilosofi, som nöjer sig med att blott
och bart analysera begrepp. Liknande tankegångar som hos lundateologin återkommer även
i Hampus Lyttkens (1979) och Eberhard Herrmans bidrag (1999).
Artiklar,
debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson
|