[Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter - index]

Artikel - Dagens Nyheter / Kultur Essä

Artikeln fanns att läsa i Dagens Nyheter på Kultur - Essä den 3.10.2000. Den publiceras här med tillstånd av såväl författare som DN. (Webbpublicering 2.11.2000).

Myten om ett blodbad

Kan orätt med hävd försvaras? frågade en gång Erik Gustaf Geijer - med anledning av att så många fördomar tycks omöjliga att utrota. Gammal europeisk antisemitism tycks också ha fått ett nytt liv i Mellanöstern. Artikeln berättar om etthundrafemtioårig antisemitisk beskyllning som alltjämt ekar - också i FN.

DEN 5 FEBRUARI 1840 försvann franciskanemunken Thomas al-Kabushi och hans betjänt Ibrahim Amara från deras hem i Damaskus. Några dagar senare anklagade den franske konsuln i Damaskus, prins de Ratti-Menton, och stadens egyptiske guvernör, Sherif Pasha, den lokala judiska församlingen för att ha gjort sig skyldig till "ritualmord". Så började en av de märkligaste rättsskandalerna i modern historia.
        Den franske konsuln lät omedelbart arrestera ledarna för Damaskus judiska församling och polisen genomförde husrannsakningar i de judiska kvarteren. De arresterade utsattes för brutal tortyr under vilken två av de häktade dog och en konverterade till islam för att rädda sitt liv. 63 judiska barn togs ifrån sina familjer. Franska agenter och de lokala katolska klosterordnarna hetsade kristna och muslimska folkmassor som krävde lynchning av stadens alla judar och plundring av deras hem och ägodelar.
        De flesta historiker som studerat "Damaskusaffären" är eniga om att ryktesspridningen och den falska anklagelsen om ritualmord på fader Thomas initierades av franska och katolska intressen i Mellanöstern. Syftet var att dels neutralisera Storbritanniens ambitioner i Palestina, dels testa graden av judarnas integration i Europa och i Ottomanska riket. (Bibeln och svärdet, Barbara W. Tuchman, Atlantis 1992)

DET ÄR FRÅN DET kristna Europa som den arabiska och muslimska antisemitismen har hämtat ritualmordsmyter (och senare konspirationsteorier). Det äldsta kända historien om ritualmord härrör sig från Norwich år 1144. Enligt den tidigaste versionen av denna myt mördade judarna ett kristet barn, helst under långfredagen, för att "korsfästa Jesus på nytt". Senare började man anklaga judarna för att använda blod av kristna barn för att baka osyrat bröd för judiskt påskfirandet. Ofta blev beskyllningen om ritualmord startsignalen till blodiga pogromer i Östeuropa ända in på 1900-talet.
        Islamkännaren, professorn vid Princeton-universitetet och författaren till bland annat Semites and Antisemites. An inquiry into conflict and prejudice (Norton&Co, New York 1986), Bernard Lewis, förklarar skillnaden mellan den klassiska europeiska antisemitismen och judehatet i den muslimska världen: "För de kristna judehatarna representerade 'Juden' en mörk, dödlig makt - en föreställning som ligger till grund för många konspirationsteorier och myter om judarnas kontroll över bankväsendet och massmedierna - medan judarna i den muslimska världen har betraktats som visserligen listiga och sluga men främst löjeväckande och svaga varelser." Först på 1800-talet spreds ett judehat av europeiskt slag till den muslimska världen. Ritualmordsanklagelser och konspirationsteorier byggda på det ökända tsarryska falsariet Sions Vises Protokoll började dyka upp i de arabiska länderna. Den palestinsk-israeliska konflikten och arabernas förödmjukande nederlag i samtliga krig med Israel kunde förklaras med hjälp av gamla europeiska konspirationsteorier om "judisk makt". Hatet mot Israel - "antisionismen" - har efter 1948 allt oftare fått klassiska antisemitiska uttryck. Lewis citerar bland annat Saudiarabiens representant vid FN:s seminarium om religiös tolerans (sic !) i december 1984 som i sitt tal om Israels brott mot palestinska rättigheter hävdade att "om en jude inte får dricka blod varje år från en icke-jude blir han, enligt judendomen, fördömd för all evighet". 

KROPPARNA AV FADER Thomas och Ibrahim Amara återfanns aldrig och åtalet lades, efter utländska protester, ned. Den ottomanske sultanen fördömde samtidigt denna "påhittade beskyllning riktad mot judarna". Allt detta till trots restes hösten 1840 i kapucinermunkarnas kapell en minnessten med följande inskription: "Här vilar rester av fader Thomas av Sardinien, en kapucinermissionär, mördad av judarna." Några år senare flyttades plaketten med denna text till Terra Sancta-kyrkan.
        År 1965 tog Andra Vatikankonciliet avstånd från den katolska kyrkans anklagelser om "judiskt ritualmord", men den gamla inskriptionen har aldrig tagits bort från Terra Sancta-kyrkan i Damaskus. Och den falska myten om judisk inblandning i försvinnandet av fader Thomas ingår numera i den politiska retoriken på högsta ort i den syriska huvudstaden.
        General Mustafa Tlass är Syriens försvarsminister med litterära ambitioner. 1983 publicerade han en bok, The Matzah of Zion, i vilken han hävdade att fader Thomas fallit offer för judiskt ritualmord då dennes blod skulle ha använts för "Jom Kippur-matza". (Tlass har fått det mesta om bakfoten: matza är osyrat bröd som bakas för den judiska påsken; Jom Kippur, Försoningsdagen, är en fastehögtid.)
        Tlass skrev bland annat: "De som undersökte (Thomas försvinnande) avslöjade inte bara objektiva fakta om detta brott utan även de religiösa motiv som låg bakom det." Han förklarar att ritualmordet på fader Thomas inte var det första i sitt slag - "väst liksom Tsarryssland känner till mängder av liknande fall" - och han beklagar att utländska påtryckningar gjorde att de åtalade aldrig avrättades utan släpptes fria.
        "En jude kan döda och ta ditt blod för att baka sitt sionistiska bröd .... Jag hoppas att jag har gjort min plikt genom att presentera fiendens metoder", förklarade Tlass.
        The Matzah of Zion fick under 1980-talet en stor spridning, inte bara i Syrien utan i hela arabvärlden. 1990 blev boken dramatiserad som syrisk radioteater - en dramaserie om Damaskusaffären kunde höras i hela Mellanöstern.
        Framgången var uppenbarligen så stor att general Tlass och andra i den syriska maktapparaten bedömde det som lämpligt att exportera The Matzah of Zion utanför det arabiska språkområdet. I samband med ett möte i FN:s kommission för mänskliga rättigheter den 8 februari 1991 uppmanade den syriska representanten, Nabila Chaalan, kommissionens medlemmar att "läsa denna viktiga bok". "De som läser boken får reda på orsaken till mordet på fader Thomas. De kommer också att förstå vad sionistisk rasism är", förklarade Nabila Chaalan. Hennes uttalande uppmärksammades i världspressen (Le Monde, 12 februari 1991; International Herald Tribune, 14 februari, m.fl.). 28 medlemsländer sände protestbrev till kommissionens ordförande samt till FN:s undersekreterare Jan Mårtensson; några - bland dem samtliga nordiska länder - krävde att deras protest skulle cirkuleras som ett officiellt FN-dokument. Även en rad så kallade NGO, bland annat Judiska Världskongressen och Internationella Juristkommissionen, protesterade till kommissionen. Syrien svarade med en lång not den 19 februari 1991, där man avfärdade varje anklagelse om rasism.
        Kommissionens ordförande, peruanen Enrigue Bernales Ballesteros, förklarade i ett brev till USA:s ambassadör i Geneve, Morris B. Abram, hur FN:s kommission för mänskliga rättigheter såg på den syriska delegatens uttalande och hennes hänvisningar till Matzah of Zion: "Det är en ärekränkande bok som innehåller falsk information om ritualmord på kristna (av judar) ... Att rekommendera den kan tolkas, vilket också gjorts, som uppmaning till fördomar, intolerans och våld. Varken jag eller någon annan i kommissionen kan dela sådana extrema uppfattningar, som förtjänar ett otvetydigt fördömande och avståndstagande." 

GENERAL TLASS ÄR FORTFARANDE Syriens försvarsminister, hans bok Matzah of Zion är alltjämt en vida citerad källa och myten om "judiskt ritualmord" på fader Thomas lever vidare. Så sent som den 27 november 1999 publicerade Al-Usbu' Al-Adabi, det statskontrollerade organet för syriska Författarförbundet, en artikel under rubriken "Shylock från New York och dödsindustrin". Författaren, Al-Barghuthi, skriver bland annat: "Talmuds läror, genomdränkta av hat och fiendskap mot mänskligheten, är inpräglade i den judiska själen. Genom historien har världen känt till fler än en Shylock. Världen har också känt till fler än en (fader) Thomas som (föll) offer för Talmuds läror och dess hat."
Samma tidning skrev i sitt nästa nummer (1 januari 2000): "Varje läsare minns hur AIDS spreds i Egypten av vackra HIV-positiva judiska flickor som hade kommit från Israel för att sälja sig till egyptiska ungdomar ... Egyptiska myndigheter har avslöjat sionistiska presenter till barn, i form av tuggummi som visade sig orsaka sterilitet. För universitetsstudenter har (sionisterna) tagit fram tuggummi som ökar den sexuella lusten ..." Och så vidare, i samma stil.
Mustafa Tlass bekräftade förra året i en intervju (tidskriften France-Pays Arabes, Paris, juli-augusti 1999) att det är ett "historiskt faktum" att fader Thomas föll offer för "judiskt ritualmord".
        "Vad är det för slags fred sådana människor, som kallar judar '1900-talets sjukdom', som hävdar att judendomen föreskriver ritualslakt av icke-judar för att dricka deras blod - vad är det för slags fred de har i åtanke?", frågade nyligen Charles Krauthammer i sin kolumn i Washington Post om utsikterna för fredsprocessen mellan Israel och Syrien.
        Med den syriske presidenten Hafez Assads bortgång i våras försvann en av de arabiska ledare som i decennier använt sig av den grövsta antisemitiska propagandan i kampen mot den judiska staten. Det återstår att se om hans efterträdare menar något annat slags "fred" än en sådan som man sluter med påstådda ritualmördare. 

[bakgrundsbild]

Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter  
Språk, tro och religion - webbplatsens förstasida  

Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson