Sven-Olof Wallenstein: "xx" (Recension, Kyrkans Tidning nr 3-4/2006)

John Shelby Spongs En ny kristendom för en ny värld är inget mindre än ett försök att formulera en ny grund för kristendomen, bortom den traditionella teologin och dess språkbruk - en kristendom för postmodern värld som förlorat alla dogmatiska säkerheter. Boken går tillbaka på föreläsningar hållna vid Harvard 2000, och kan ses som ett slags teologiskt - eller kanske anti-teologiskt - testamente.
Spongs teorier har ofta väckt starka reaktioner, inte minst hans krav på att vi ska lämna alla teismens attribut bakom oss. Guds nedstigande i verkligheten, inkarnationen, försoning och treenigheten är för honom begrepp som inte längre går att använda i vår naturvetenskapliga värld. Frågan är då hur, eller om, kristendomen kan omdefinieras, och vilka kriterier som då kan uppställas för att den över huvud taget ska vara kristendom - vad återstår efter Nietzsches proklamerande av Guds död, det vill säga den översinnliga platonska världens kollaps?
Spongs bok kan med fördel ses som del av en stor diskussion som gäller den moderna sekulariseringens filosofiska och teologiska innebörd, där andra samtida exempel utgörs av den nyligen publicerade dialogen mellan Joseph Ratzinger och Jürgen Habermas (Dialektik der Säkularisierung 2005), eller de mer filosofiskt slingrande resonemangen i Jacques Derridas och Gianni Vattimos Religionen (sv övers 2004). Ett exempel på en sådan diskussion på svensk botten är Jayne Svenungssons avhandling Guds återkomst (2002).

I bakgrunden till den samtida diskussionen finns också Bultmann och hans teser om en avmytologiserad kristendom, och en lång serie tänkare som på olika sätt försöker existentialisera kristendomen (Tillich, Bonhoeffer). De flesta av dessa apostroferas också i Spongs bok, som i denna mening all sin radikalitet till trots skriver in sig i en snart sekelgammal religionsfilosofisk huvudfåra.
Spongs syfte är att dekonstruera de gamla kristna mönstren för att bereda väg för en postmodern kristendom förmögen att utveckla ett nytt språk och öppna nya vägar till det heliga, och i förlängningen ge plats åt en radikalt ny mänsklighet i en religionslös värld- helt enkelt en ny reformation, förvisso i efterföljd till den lutherska men ändå mycket mer radikal. De förmoderna symbolerna fungerar inte längre i vår postmoderna värld, och snarare än hålla fast vid det förgångna borde vi stå öppna för den nya och postteistiska innebörd de kan få.

Likt de flesta av sina föregångare inleder Spong med att neutralisera alla empiriska sanningsinnehåll i den bibliska texten, vilket för honom inte behöver stå i motsats till tron, snarare att söka den gudserfarenhet som finns bakom de traderade texterna. Spong är själv övertygad om att Gud pekar på och representerar något verkligt, även om det förefaller vara svårt att säga vad denna verklighet är utan att falla tillbaka i det gängse filosofisk-teologiska språkbruket. Om Gud ska definieras på nytt efter teismen, utan att vi faller tillbaka på den abstrakta deism som redan upplysningstiden formulerade, är frågan förstås vad som återstår. Spong ger oss ofta formuleringar av typen Gud är existensen i sig själv, den verklighet som ligger till grund för allt som finns, inte en existens bland andra utan grunden till varat. Tillichs idé om Gud som ground of being tycks vara den mest precisa formuleringen- men faktum är att den härrör från Schelling, alltså från den tyska idealismens höjdpunkt, och den har en etablerad plats i den västerländska metafysikens historia. Alla definitioner - eller kanske omskrivningar, eftersom definitioner av Gud enligt Spong alltid leder oss tillbaka till teismens problem - är i grunden högst traditionella, och finns rikligt företrädda redan under medeltiden. Spongs bok är förvisso ingen filosofisk avhandling, och man ska inte pressa hans formuleringar för hårt, men ända kunde man önskat sig något mer på denna punkt - faktum att de teologiskt orienterade filosofer som mest radikalt diskuterat dessa problem i dag, till exempel Jean-Luc Marion, visat att dekonstruktivt religiöst språk också måste innebära en uppgörelse med den metafysik som utgör teologins grund.

Spongs utläggningar av hur den teistiska bilden av Kristusgestalten konstruerats är högst läsvärda, liksom hans diskussioner av den post-teistiska universalismen, det vill säga hur avvisandet av fasta religiösa trossystem kan leda till en ny typ av öppen universalism. Svagare är några kapitel där vi erbjuds ett tämligen beskäftigt återberättande av världshistorien från stenåldern till postmodernismen, vilket han möjligen kunde ha besparat oss, inte minst för att resonemangen ibland mynnar ut i iakttagelser av typen djur inte dricker kaffe eller tar lugnande tabletter, och inte heller tycks behöva handskas med livets mörkare sida. De problem som Spong uppställer är högst relevanta, men ibland får man en känsla av att de filosofiska redskap han använder är alltför trubbiga.

Sven-Olov Wallenstein är lärare i filosofi vid Södertörns Högskola.

[bakgrundsbild]

Biskop John S. Spong
Existentiell livssyn - kristen tro?
Artiklar publicerade på Språk, tro och religion
Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter (extern)
Språk, tro och religion - webbplatsens förstasida (extern)
Tro och vetande 2002
Jesusdebatten 2003

Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson