PS. Juli 2012:  När bokens texter växte fram mellan 1990 och 1998 var en viktig del av drivkraften en stark vision av en kyrka där detta som i boken kallas "existentiell tro" och "delaktighetens livshållning" var det bärande och centrala. I detta perspektiv är kyrkans primära uppgift (1) att stödja människor att aktivt och medvetet välja att efter bästa förmåga leva i delaktighetens livshållning och (2) att genom rit, förkunnelse och själavård stödja människor att i livets olika förvecklingar och påfrestningar stå kvar i och fördjupa den existentiella tron och delaktighetens livshållning. Allting annat är sekundärt. Den sista meningen kan upprepas med stora bokstäver! ALLTING ANNAT ÄR SEKUNDÄRT! När frågor om "tro på Gud", "ett liv efter döden", "Jesu uppståndelse" etc framhålls som centrala och avgörande så döljer man just det som från ett existentiellt perspektiv är helt avgörande. Med ett modernt filosofiskt ord kan man säga att det är frågan om två helt olika tolkningsparadigm.   

Den förskjutning av tyngdpunkten inom kyrkan i synen på sin primära uppgift som är grunden för bokens vision, kommer sannolikt aldrig att inträffa, åtminstone inte inom min livstid. När det nu hunnit bli 2012 har jag sedan ett par år insett och accepterat att den retoriska formeln "Jag tror på Gud" är viktigare än allt annat. Att man ställer sig bakom dessa ord med allvar och utan att rodna, oavsett vad man lägger in i dom, är det primära kravet för att vara präst eller aktivt verksam inom kyrkan. Det innebär att visionen av vad jag i kapitel 7 kallar "de två portarnas kyrka" är naiv och omöjlig eftersom den bygger på att det måste vara öppet och erkänt att man kan vara kristen utan att tro på gud. Detta är såvitt jag förstår idag helt omöjligt, och någon vilja att ta strid för en sådan syn finns inte. Om än omöjlig och orimlig tycker jag fortfarande att det är en vacker och poetisk vision av en framtida kyrka. Så det tål gott att läsas. Och jag behöver inte ta avstånd från det som formuleras där trots att jag numera är aktiv inom förbundet Humanisterna.

Trots denna stora förändring i min syn på vad som kan rymmas inom ramen för kristen tro är det viktigt att notera att jag fortfarande är lika engagerat intresserad av allt som på ett eller annat sätt kan stödja utvecklingen och fördjupningen av "delaktighetens livshållning" och "tron" att vi människor bär på möjligheten att bli allt mer förnuftiga, medkännande och älskande varelser. Och också då i full medvetenhet om vår dubbelhet, att vi också bär på mörka möjligheter som under vissa omständigheter kan utvecklas till våld, hat och destruktivitet av förfärande slag. Jag är fortfarande nästan naivt övertygad om att jordens och en något sånär civiliserad global kulturs överlevnad i mötet med de alltmer uppenbara problemen med klimat, ändliga resurser, fördelning, biologisk utarmning - förbättras ju bättre kunskap och medvetenhet det finns om vad som stödjer utvecklingen av våra godartade möjligheter och håller de mörka möjligheterna i schack. Så den kunskapsfråga som utgör bokens grund (se "Kunskapsfråga och vision") är fortfarande lika brinnande och angelägen i min föreställningsvärld.  

Presentation av boken "Existentiell livssyn - kristen tro?" 
Blogg Nr 118. ”Existentiell livssyn – kristen tro?” har blivit en tryckt bok   
Existentiell livssyn - kristen tro?: www.existentiell-tro.net/ekt-98/