Hjärtling 
- en form av improvisationssång.

"Till mina döda" spelades in i Näs kyrka på södra Gotland (fotot nedan) den 11 maj 2017.
Hjärtling: Carl Gustaf Olofsson 
Längd: 3:38 
Inspelat med en liten digital ljudspelare - Zoom H1. 

Enda publiken var min sambo och två goda vänner. Titeln är en efterkonstruktion. Det fanns ingen tanke eller avsikt när jag började hjärtla. Men nästan direkt när jag hittat de första tonerna började det komma bilder i mitt medvetande av “alla mina döda”. Varmt, vackert, stillsamt. Eftersom jag är 69 år har det blivit ganska många. 

Om hjärtling.

Hjärtla är en form av improvisationssång. När denna form av improvisationssjungande överraskande tog form strax innan jag fyllt 20 så kom jag att kalla det "hjärtla". Dess natur är sorts blyghet och tillbakadragenhet. Så det jag kallar "hjärtling" kanske egentligen i grunden är en universell form med många olika namn. Kanske är den okänd på grund av att man främst hjärtlar i ensamhet. Till havet, till skogen, till livet, till sin älskade, till sig själv, till ett älskat husdjur. Det är ofta en sorts ordlös melodiös begrundan över ens eget livsöde - eller vårt gemensamma livsöde som människor. T.ex. så är det improviserade nynnandet till det lilla barnet av samma sort. Hur som helst - hjärtling har funnits som en speciell ventil i mitt liv sedan de sena tonåren. Den har släktskap med jojken som är mycket mera känd.

Eventuellt markerar hjärtlandet i några Gotlandskyrkor i maj 2017 en gräns - att träda utanför det mest intima och privata. Kanske är det åldern som gör det möjligt för denna 'blyga viol' att träda utanför hemmets väggar.
 

På Gotlandsresan hjärtlade jag i minst fem kyrkor. Det var häftigt, närmast omtumlande, att efter lite trevande försiktighet släppa loss rösten. Efter två kyrkor kom jag på tanken att spela in på mobilen. Lite tveksam ljudkvalitet. Längst ner finns en länk till en hjärtling i  Lau kyrka med sin häftiga akustik. Sista dagen stoppade jag ner den utomordentliga digitala ljudspelaren Zoom H1 i fickan. Det blev mycket bättre ljudkvalitet!
   

Jag börjar redan fantisera om att dra runt i Gotlands kyrkor med ljudspelaren och hjärtla. En ännu djärvare fantasi är att hjärtla tillsammans med en, två eller flera andra. Att tillsammans med andra leka med röster och akustik och kanske något överenskommet tema som skapar fokus och skärpa känns både oerhört lockande och samtidigt näst intill oöverkomligt. Och det kräver sannolikt mer av både mod och musikalisk begåvning än jag förfogar över. Hur som helst, det är en vacker fantasi med en mycket speciell lyster.  

Gustafs videoblogg 
Dikter 
Språk, tro och religion  
Sekulär andlighet  

Lek med akustik - Hjärtling i Lau kyrka (inspelad med mobiltelefon)