Inga-Lill Örnerfors Modin: "Bejaka livet" (Kolumn 2005-01-07 i Dalarnas tidningar)

Få filmer har nått vårt hjärta som Kay Pollaks film "Såsom i himmelen". Skälen är säkert många. Filmen är varm och djupt mänsklig. Den gestaltar kärleksfullt våra vardagsliv, problem och drömmar. Och inte minst: den lyfter fram varje enskild människas inneboende livspotential (den egna tonen) och strävan att finna och följa sitt eget inre. Filmen är hoppfull och uppmuntrar oss till insikt och mognad, uppror och egna fattade beslut och val i livet.

Något som tagits emot med blandade känslor är hur prästen i filmen framställs. Han är väl i klartext den som drar det kortaste strået. Men den livskris som drabbar honom innebär också en möjlighet. Krisen går rakt genom bygden och hans eget äktenskap. Det handlar om att välja hur man vill ha det och att kanske säga nej till mycket som förut varit.
I en laddad scen skriker prästfrun: "Det finns ingen synd…" Och här har folk i de kyrkliga leden reagerat. Blandat. Några av oss, dit jag själv hör, känner en varm glädje över att människor äntligen vågar formulera sig och trotsa den långa kyrkliga traditionen av överhet och förtryck. Andra förfasar sig, naturligtvis.

Jag vill som teolog säga något om synd. Vad är synd och vad är inte synd?
Vi är alla medvetna om att begreppet missförståtts och missbrukats genom tiderna. Inom de olika kyrkliga traditionerna har det tidigare ansetts som synd att sminka sig, bära kort kjol, ha håret utsläppt, spela kort, spela fiol osv. osv. Det där har vi för länge sedan lämnat bakom oss. Men fortfarande finns många snedvridna uppfattningar om vad som är synd. Tyvärr har stora delar av vårt känsloliv och sexualliv kommit att ses som svagare eller sämre sidor av vår mänskliga beskaffenhet som vi måste bevaka och kontrollera för att dessa sidor inte ska "driva oss till syndfulla handlingar". Det här har tyvärr lett till en problematisk och överdriven kontroll över vår kropp, våra behov och vårt känsloliv som ibland fört med sig skam, hämningar och moralism.

Begreppet "synd" hör egentligen helt och hållet hemma i relationen mellan Gud och människa. Det grekiska ordet är "hamartia" och betyder att missa målet ungefär som när man skjuter med pilbåge mot en måltavla men missar. Synd är alltså att missa målet. Det skulle kunna vara att missa målet med sitt eget liv. Eller missa något för mig väsentligt i mina möjligheter att leva ett helt och meningsfullt liv i gemenskap och kärlek till mig själv och andra, till skapelsen och dess upphov. Att missa målet kan vara att t.ex. förneka väsentliga sidor av min personlighet, mitt känsloliv eller min kropp och min goda sexualitet som jag är skapad med. Om vi då tror att vi är komna ur det gudomligas heta önskan att vi skulle finnas till kan jag tänka mig det som en stor sorg att vi inte lever utifrån våra möjligheter.
Vårt sätt att handskas med begreppet synd har paradoxalt nog medfört att vi missat väsentliga sidor av oss själva och blivit mindre livsbejakande, mer begränsade, kontrollerade och rädda.

Därför tycker jag som präst att Kay Pollaks film gör oss en tjänst. Vi tvingas tänka efter och omformulera oss. För visst tror vi väl att Kristi budskap är livsbejakelse, glädje, lust och spontanitet? Visst är väl vår avsikt och vårt uppdrag som kyrka att förmedla en Kristus som vill befrielse till liv?

Inga-Lill Örnerfors Modin är poet och präst i Svenska Kyrkan. Hon tjänstgör i Hedemora församling i Västerås stift.

Kolumner av Inga-Lill Örnerfors Modin

Biskop John S. Spong
Existentiell livssyn - kristen tro?
Artiklar publicerade på Språk, tro och religion
Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter (extern)
Språk, tro och religion - webbplatsens förstasida (extern)

[bakgrundsbild]