Artiklar,
debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Kolumnen fanns att läsa i Dalarnas tidningar den 11 juni 2007. Den publiceras här med tillstånd av såväl författare som Dalarnas tidningar. (Webbpublicering 7.7.2007).
En skyddsborg för patriarkatet
|
Kolumn -
Falu Kuriren m.fl.|
Efter 50 år sedan den första
kvinnan prästvigdes i Sverige är kyrkan fortfarande patriarkatets
skyddsborg. Här kan du ännu som man och heterosexuell hävda din
överordning och suveränitet utan att fällas för kränkning eller
särbehandling. Det är bara att vifta lite med bibeln så viker sig
förvånande nog även en sekulariserad allmänhet. Jag är förundrad och
faktiskt besviken. Varför tillåter samhället den förtryckande strukturen
just i kyrkan? Är det så att gudsbilden i människors medvetanden
fortfarande så här på 2000-talet i en multikulturell och mångreligiös
värld är den store himmelske allsmäktige Fadern? Den som härskar totalt
och som blickar neder till sitt lilla utvalda folk vilka dyrkar och ärar
Honom på hans höga tron? Kan det vara därför man accepterar den
patriarkala könsmaktordningen i högre grad i kyrkan än någon annanstans
vare sig inom organisationer eller på arbetsplatser?
Kyrkan är full av kvinnor och har så alltid varit. De flesta medarbetare är kvinnor. Likaså består den gudstjänstfirande församlingen till största delen av kvinnor. Och så långt har det gått bra så länge kvinnorna intagit de tjänande, karitativa och underordnade positionerna. Men när väl kvinnor fick tillträde till prästrocken och för all del biskopsstolen då var tydligen gränsen överskriden. Gränsen för var kvinnor ska hålla sig. För det finns tydligen en sådan gräns om än osynlig och mörkad. Den gränsen har kvinnor i många sammanhang fått erfara. Ofta med smärta, förvirring och besvikelse. Om hon ena dagen blir vänligt bemött för att nästa dag möta bortvända ansikten och avståndstagande ryggtavlor, då blir en människa lätt förvirrad. Då kan kvinnan behöva medvetandegöras om vad det är som pågår: "Du har inte gjort något fel, min vän. Du har bara överträtt gränsen för vad en kvinna tillåts göra och inte." Medan män har kunnat röra sig fritt och
obehindrat i samhällssystem, maktkorridorer och på karriärstegar har
kvinnor fintats och förminskats och förpassats hela tiden i avsaknad av
det självklara stöd, erkännande och ryggdunk som tilldelas män. Så har
det varit. Och så är det tyvärr ännu. Bara inte lika tydligt. Det är ju
förbjudet och därför mera osynligt. Utom i kyrkan. Där härskar
fortfarande patriarkatet i makt och struktur. Öppet.
Kolumner av Inga-Lill Örnerfors Modin Biskop
John S. Spong
|
