[Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter - index]

Recension - Judisk Krönika

Sten M Philipson: Kristen tro mitt i mångfalden. En relgionsteologi. (Libris, 1997, 206 s). Recensionen är publicerad i Judisk Krönika nr 5/1998. Den publiceras här med tillstånd av såväl författare som Judisk Krönika. (Webbpublicering 31.10.1999). 

Kristen teologi i toleransens anda

Morton H. Narrowe

Kontraktsprosten och docenten Sten Philipsons nya bok om kristen teologi, "Kristen tro mitt i mångfalden" (Libris, Örebro), är alltför vågad och modern i traditionalisternas ögon. Philipson får förödande kritik i konservativa kretsar och dessa flödar just nu. T.ex. de ryska kristna och andra ortodoxa kyrkor tar avstånd från de protestantiska liberalerna - de tyska lutheranerna och de amerikanska episkopalerna - för att de "inte drar gränsen mot andra religioner". Det är bland liberalerna Philipson har sin teologiska hemvist.
      Vad de ortodoxa kristna bekämpar är inte bara homosexualitet och kvinnliga präster utan också liberala kristnas ansträngning att komma närmare de icke-troende. De ser även med onåd på västerländska katolikers och protestanters strävan att bli av med den tusenåriga antijudiska ersättningsteologin.

      Philipson anger flera skäl för sin liberalism. Först och främst är han tacksam för sitt judiska påbrå och de kontakter inom och utanför familjen denna omständighet har givit honom. För det andra är han tacksam över sin vetenskapliga utbildning. Han nämner inte förre Stockholmsbiskopen Krister Stendahl, som vägledde honom i hans studier och som skrivit förordet till denna bok, men Stendahls formulering och egna inställning till judendomen och andra icke-kristna religioner märks på nästan varje sida. Philipson, liksom Krister Stendahl, är en troende kristen som varken missionerar eller ser ned på andras sökande efter Gud i enlighet med deras nedärvda traditioner. Stendahls teologi är grundad på en insikt som jag älskar att citera: "Gud har uppenbarat sig själv men aldrig någon färdigutvecklad religion". Något liknande finns även hos lärjungen Philipson som skriver: "För att teologin inte ska uppträda med anspråk att tala å den absoluta och allsmäktige Gudens vägnar, behöver man därför ständigt påminnas om att kristen teologi är en mänsklig och jordisk sysselsättning".
      Nyligen, i juli 1998, har Stendahl återigen tagit upp kampen mot ersättningsteologin i en essä i Princeton Theological Seminary Bulletin. Han hävdar att den väg som kristendomen i sina tidigare relationer till judendomen var felaktig, ersättningsteologin var ett misstag.
Problemet är att ersättningsteologins partikularism och exklusivitet delvis är biblisk. De judar som bodde i Qumran och skrev Döda havsrullarna var lika fördömande när det gällde andras åsikter som de kristna senare blev. Båda bortsåg från profeten Mikas viktiga uttalande (4:5): "Ja, alla andra folk vandrar vart och ett i sin guds namn, men vi vill vandra i Herren vår Guds, namn, alltid och evinnerligen". Det som räddade den rabbinska judendomen från detta exklusiva fördömande av andra religioner var Talmuds tankar om att de rättfärdiga bland alla folk har en andel i den tillkommande världen. Med dessa ord som utgångspunkt kunde Maimonides (samt andra, t.ex. Menachem Hamairi) se på Jesus och Mohammed som Guds tjänare, som har fört världen närmare judendomen. Stendahl skriver att det är dags att ifrågasätta kristendomens och islams nuvarande universalism - en utgångspunkt som tvingar kristna och muslimer att inse att kristnande eller islamisering av hela världen inte kan vara Guds plan för hela mänskligheten.
      Professorn vid Teologiska Institutionen i Uppsala, Tord Fornberg, skrev en positiv recension av Philipsons bok som refuserades av Kyrkans Tidning. Troligtvis är Philipsons och Stendahls ställningstagande alltför tydligt och kontroversiellt även för många i dagens svenska kyrka, där ersättningsteologin fortfarande förekommer på skilda håll. Samma förhållande gäller än mer för de olika frikyrkorna, inte minst hos många av de s.k. "Israelvännerna", vilkas stöd för den judiska staten är baserat på en framtida konvertering av alla judar till kristendomen. Detta är förstås inget annat än en fördröjd ersättningsteologi. Staten Israel är viktig för sådana troende kristna endast på grund av att den spelar en messiansk roll i hela världens - ej blott judarnas - övergång till "den enda sanna tron" (kristendomen).
     Inte att undra på att många traditionella kristna tycker illa om Philipsons bok. Även i Sverige träffar man på präster och pastorer som alltjämt predikar den gamla ersättningsteologin.

[bakgrundsbild]

Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter  
Språk, tro och religion - webbplatsens förstasida  

Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson