[Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter]

Dagens Nyheter
Debatt - En fri kyrka? (återpublicering)
(Publicerat i DN 27.1.2000. Webbpublicerat med tillstånd av DN och artikelskribent.)

Svenska kyrkan - en brobyggare.

"Nytolkningen av folkkyrkotanken märks bäst i de lokala församlingarna"

Carl Axel Aurelius

Med intresse har jag läst Maciej Zarembas fyra artiklar om Svenska kyrkan med anledning av den förändrade relationen till staten. Genomgående granskas kyrkan i ett maktperspektiv. Det är rent av antagonistiskt: i första artikeln ställs biskoparna mot de förtroendevalda, i den andra de partipolitiskt valda mot de partipolitiskt obundna, i den tredje förespråkare för kvinnliga präster mot motståndare och i den fjärde positivistisk religionsvetenskap mot kyrkotillvänd teologi.
     Naturligtvis kan man beskriva Svenska kyrkan, eller vilken annan kyrka som helst, i ett sådant perspektiv och i sådana termer med gott resultat. Perspektivet var väl också givet med tanke på att utgångspunkten tas i den nya kyrkoordningen. Organisationen hamnar i förgrunden, Svenska kyrkans kropp snarare än hennes själ, för att tala med Nathan Söderblom. Men artiklarna famnar över mer och blir till en skildring av Svenska kyrkan i det 20:e århundradet. Därmed finns det anledning att ifrågasätta det valda perspektivets tillräcklighet.

DET MAKTPOLITISKA perspektivet är ju dessutom rätt problematiskt, eftersom ytterligheterna i regel hamnar i fokus. Därmed framstår motsättningarna som både fler och mer djupgående än vad de i verkligheten är. För Zaremba ter sig till exempel läronänmden som ett forum där biskopar står mot förtroendevalda. Att de senare är verksamma vid våra universitet och högskolor och har valts med tanke på den kompetens de besitter inom skilda teologiska discipliner framgår inte. Andå är det väl den samlade teologiska kompetensen som är viktig i en läronämnd, sam ju har att pröva lärofrågor utifrån den bekännelsemässiga grund som är Svenska kyrkans och som anges i kyrkoordningens portalparagraf. Och i kyrkoråden runtom i landet är det knappast partipolitiska motsättningar som avgör frågorna utan snarare det gemensamma intresset för församlingslivets utveckling. Men att det förhåller sig så blir inte tydligt i vilket perspektiv som helst.

SÅ LÅT OSS DÅ VÄLJA ytterligare perspektiv utöver det antagonistiska. Varför inte dess raka motsats, ett brobyggande perspektiv. Det går att göra många upptäckter, om man vill teckna Svenska kyrkan i det tjugonde århundradet. Jag tänker på Söderbloms insatser i "Life and Work", Stockholms-mötet 1925, eller grundandet av Lutherska världsförbundet med Anders Nygren som dess förste president, och från senare tid på Borgågemenskapen eller bildandet av Sveriges kristna råd. Svenska kyrkan har - inte utan skäl - fått namn om sig att vara en brobyggande kyrka. Den folkkyrka som i ett perspektiv kan framstå som ytterligt nationell och konfessionell, framträder i ett annat som banbrytande ekumenisk och internationell. De båda bilderna är inte oförenliga. Medvetenheten om den egna identiteten var för till exempel Billing och Söderblom eller Aulén och Nygren en förutsättning och en drivkraft för öppenheten utåt.

VARKEN DET antagonistiska eller det brobyggande perspektivet förmår fånga in det som kanske varit den största utmaningen för Svenska kyrkan som folkkyrka i modern tid. Jag tänker på det som Giertz talade om som en ny "folkvandringstid", det vill säga urbaniseringen efter andra världskriget och tillskapandet av Förorts-Sverige.
     Omdaningen hade kunnat betyda folkkyrkotankens död, eftersom denna ju utformats i ett helt annat samhälle. I stället skedde en nytolkning, som väl svarade mot den nya situationen. Religionssociologen Berndt Gustafsson skrev på den tiden: "Folkkyrkan har ett ansvar för det flyttande folket. Kyrkan måste följa med, följa den väldiga strömmen av människor in i städer och tätorter, ej genom att lämna landsbygdsbefolkningen åt sitt öde utan genom att ta på sig nya uppgifter vid sidan om de gamla, växa med situationen." Så föddes småkyrkorörelsen, som måste förstås just som ett gigantiskt folkkyrkoprojekt. Storförsamlingarna delades och kyrkfolket engagerade sig, bland annat i de nybildade kyrkoråden, ofta som partipolitiskt obundna men också genom de vanliga politiska partierna.
     Utbytet mellan församlingar och präster var stort, ett slags internt brobyggande, som resulterade bland annat i att nattvardsväckelsen kom att genomsyra hela kyrkan. Allt detta hände samtidigt som Hedeniusdebatten rasade och beslutet om kvinnliga präster togs, men det blir, som sagt, inte tydligt i vilket perspektiv som helst.

TYDLIG BLIR nytolkningen av folkkyrkotanken däremot i det lokala perspektivet. Även i detta finns det anledning att tala om kris - men i förstone om samhällets kris. Allt det som sker i stiften, på biskopsmötena, i kyrkostyrelsen och på kyrkomötet syftar till att främja livet i den lokala församlingen. Det som försiggår där rör nämligen kyrkans själ - evangeliets bruk och gemenskapen vid Herrens bord. Det är där som det avgörs om Svenska kyrkan "fjärmat sig från vad en kyrka bör vara", som det heter i Zarembas slutartikel, eller om hon återigen förmår växa med situationen. Kyrkoordningen vill ge utrymme för en sådan växt - varken mer eller mindre. Somligt kommer kanske att visa sig fungera sämre och måste i så fall ändras. Det är vi fria att göra, nu mer än tidigare.

En fri kyrka?
Artiklar och debattinlägg:

28/11 (Zaremba 1:a)
3/12   (Zaremba 2:a)
          (Refuserad replik: Björn Skogar)
9/12   (Zaremba 3:e)
13/12 (Replik: Upmark och Larsson)
16/12  (Zaremba 4:e)
21/12 (Replik: Thomas Anderberg)
10/1   (Replik: Carl-Johan Kleberg)
11/1    (Svar: Zaremba)
27/1   (Replik: Carl Axel Aurelius)

[bakgrundsbild]

Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter (extern)
Språk, tro och religion - webbplatsens förstasida (extern)

Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson. Epost: stor2@existentiell-tro.net