|
En
liten historia om torvtaket på bilden
Bilden ovan finns
som huvud på min blogg - Gustafs
videoblogg - som rullade igång i slutet på november 2010
och sedan hösten 2011 även som profilbild på mitt
Facebookkonto. När detta torvtak
lades 2008 visade det sig att det gräs jag fick tag på via
Kalmar GK till
det undre gräslagret hade såtts och
skötts om av greenkeepern, banbyggaren och golfpron
Carl-Erik Nordgren i slutet på 1940- eller början av 1950-talet.
Han var en mycket viktig person i min barndomsvärld i Åhus. Det var rena tillfälligheter.
När man gör ett
traditionellt torvtak lägger man två lager grästorv. Det
första med gräset ner mot taket, det andra med gräset upp.
Det synliga ovanlagret är från skogen intill. Det undre
gräslagret är
en rejäl bit av Kalmar Golfklubbs green på hål 17 på den 
gamla banan. Jag hade tur att ringa och fråga om gräs just som
man var i färd med att byta greenerna på gamla banan sensommaren 2008. Nio av
dessa greener anlades i slutet på 1940- och början
på 1950-talet av greenkeepern, banbyggaren, golfinstruktören
och den lysande historieberättaren Carl-Erik Nordgren. Hål
17 på gamla banan ingick i den ursprungliga niohålsbanan som han var med och
byggde. Hans specialitet var vackra, djupa och svåra
sandbunkrar och kluriga, välgenomtänkta greenområden. 1955 tog
han sig an Kristianstad GK:s niohålsbana som låg i utkanten av
Åhus, ett stenkast från huset där jag växte upp. Han kom från
mycket enkla och fattiga förhållanden i Viken norr om
Helsingborg. En skotsk pro tog sig an honom när han som grabb började
visa intresse för golfbanan och golf.
Golfgreen på
Kalmar GK
|
Lyx! En del av 17:e
green på Kalmar GK:s gamla bana lastad på släpet i
augusti 2008.
Tulsa håller uppsikt! Man råkade byta gräs just som
jag bäst behövde. Jag hade tur med både tiden och en
generös och trevlig greenkeeper. Tack till Jimmy med
kollegor och Kalmar GK! |
Carl-Erik var
stor, stark, oftast
med en prilla snus på plats, vältummad
keps, väldigt duktig golfspelare och uppskattad instruktör -
och viktigtast, ett gott öga till oss smågrabbar som bodde intill banan.
Han hade en enastående social begåvning. Han rörde sig med en
självklar integritet och värdighet mellan å ena sidan
prinsar, grevar, grevinnor, generaler och direktörer och å
andra sidan det enkla småfolk där han hade sin hemhörighet
och sina rötter. Han lånade ut klubbor och uppmuntrade
tjuvspel. Det blev många gratis minilektioner. Jag fick fem
klubbor och en enkel bag när jag var tolv. Men det dröjde
ändå tills den vår jag fylde 17 innan jag med ett par kompisars
hjälp bröt igenom de då nästan oöverstigliga klassgränserna
och började spela golf på
allvar. För en ung arbetar- och fiskargrabb var han en märklig och enastående förebild.
Genom sin raka generositet bidrog han till att underlätta det
smärtsamma och komplicerade uppbrottet från den frikyrkovärld
jag var uppvuxen i.
Förvandling till
torvtak!
|
Här läggs
grästorven från geenen upp och ner som bottenlager.
Man kan se en remsa med torv från skogen intill som
sedan blir det synliga lagret. Mycket jobb var
det! |
Golfen har kommit och gått i mitt liv. Sedan
början på 2000-talet ligger klubborna återigen på hyllan och väntar. Mönsterås GK:s,
där jag är medlem, har fått ett fåtal besök. Detta med
våren 2016 som horisont. Men genom
torvtaket på jordkällaren, väl synligt från köksfönstret,
blir jag dagligen påmind såväl om Carl-Erik Nordgren och tonårsuppbrott
som om den ädla sporten golf. Under det svettiga slitet med grästorvorna återknöt
jag på ett mycket handfast och påtagligt sätt till Carl-Erik, hans betydelse
för mig i en knepig brytningstid i min ungdom, hans generösa person och
hans självklara handlag med grästorv. Han skulle varit väldigt
nöjd med resultatet om han hade fått se det.
PS. Hunden heter Tulsa. Henne kan den som så önskar bekanta sig
med på annat
håll. DS
PS 2. Se även Personalia!
(December 2010 och
maj 2016)
Gustafs
videoblogg
Språk, tro och religion
|
