Språk,
tro och religion - www.existentiell-tro.net
Om personen bakom
Ovanstående logga till nätverket Steg 3
kom på plats den 1 december 2010.  Kontakt - se nedan!
Jag heter Carl Gustaf Olofsson och är född 1948. Jag är uppvuxen i en varm frikyrkomiljö i Åhus vid den skånska ostkusten. I stort sett hela släkten tillhörde fribaptistsamfundet, ett av de minsta frikyrkosamfunden. Det ingår numera i Evengeliska Frikyrkan. Min grundläggande intellektuella träning har jag fått i denna livligt diskuterande kristna miljö. Jag är näst äldst av fyra syskon. När jag var tio år döptes jag i ett höstsvalt hav vid Revhaken i Åhus samtidigt som min storebror och ytterligare nio unga människor. När jag var sexton definierade jag mig som icke-kristen och icke-troende. Uppbrottet var plågsamt och präglade hela min tonårstid. Vi bodde hundra meter från utslagsplatsen till 3:e hålet på Kristianstad GK:s golfbana i Åhus. (Det var hål nr 3 år 1955 på den enkla niohålsbanan. År 2010 är det fortfarande hål nr 3 på gamla banan som numera kallas Åhus Östra på den högklassiga 36-hålsanläggningen.) En generös och orginell golftränare, greenkeeper, banbyggare (med vackra, svåra sandbunkrar som personligt signum), allt i allo och dessutom fantastisk historieberättare, Carl Erik Nordgren, gjorde att jag tog steget över den då nästan oöverstigliga klassgränsen och började spela golf (se också historien om ett torvtak). Ibland känns det som att golfen räddade livet på mig i en skör och vacklande tid av mitt unga liv. Golfen trängde snabbt ut fotbollen som också hade börjat bli problematisk genom sin speciella gängmentalitet. När jag i början på 80-talet flyttade från Södermalm i Stockholm till söderförorten Bagarmossen upptäckte jag en liten niohålsbana mitt i Nacka friluftsreservat, Björkhagens GK, med ett vackert knuttimrat klubbhus vid Söderbysjön. Det visade sig vara en kommunal golfbana (sedan 1995 har klubben övertagit driften) med låg medlemsavgift, ingen inträdesavgift och en i golfsammanhang ovanligt generös klubbatmosfär. Med fem minuters cykelväg till denna både trevliga och vackert belägna golfbanan, som dessutom var hanterlig för min ekonomi, vaknade denna ungdomspassion till liv igen efter tretton års uppehåll. Jag pendlar idag mellan 12 och 13 i handikapp och har ibland förhoppningar om att ytterligare en gång i livet bli 'singelhandikappare', dvs komma under 10. Åren 2000 till hösten 2007 har jag bidragit till klubbens verksamhet som huvudansvarig för klubbens hemsida.
Far, Bror Olof Persson, född 1917, var under min barndom predikant, möbelsnickare och under min tonårstid framför allt ålfiskare. De flesta somrarna under tonåren jobbade jag med ålfisket tillsammans med far. Även om jag inte blev ålfiskare blev detta min första yrkesidentitet. Ibland känns det som min enda. Tvillingaboden - namnet både på de bodar som utgör basen för detta kustfiske med fasta redskap och namnet på det fiskevatten som tillhör - där farfar fiskat innan far tog över, drivs idag av min yngre bror, Hans-Inge Olofsson. Alla ålfiske mellan Åhus och Simrishamn har namn; Stockaboden, Furubodaboden, Backaboden, Frisebodaboden, Kongaboden, Uppsalaboden, Stockholmsboden (!) osv. Far var fullt verksam till till långt över 80. Å ena sidan med nätarbeten - 'reja' ålahommor (dvs sy och montera nya ålahommor), 'böda' (laga trasiga nät) och binda hängmattor - och å andra sidan med att via inbjudningar åka runt i Skåne som uppskattad föredragshållare. Hans speciella repetoar var ålfiskets vardag med diabilder och ett stort register dikter som han kunde utantill. Hans predikantådra fick under pensionärstiden en ny uttrycksform och en publik som till största delen var utanför den frikyrkliga världen. Han dog 87 år gammal i början av december 2004. I en blogg skriven i januari 2013 återberättar jag ett viktigt och mycket speciellt minne av far. Det kan beskrivas som en minipredikan på sannolikt mindre än en minut som gjorde ett outplånligt intryck på mitt unga sinne.
Mor, Elsie Persson, var organist och ungdomsledare i församlingen. Trots att hon av sig själv och andra betraktades som hemmafru under min barndom höll hon ständigt på med olika sorters extraarbete för att dryga ut familjeekonomin. Hemsömnad, bokföring, virkerska åt ett modehus, fabriksarbete, kokerska. Mors ihärdiga arbete vid symaskinen, en Singer trampmaskin, tillhör barndomens trygghetsljud. Hon var en flitig besökare på biblioteket och hade ständigt böcker på gång. Per Lagerkvist, Olle Hedberg, Vilhelm Moberg, Maria Lang, Graham Green, Nevil Shute, Agatha Christie, Pearl Buck. På senare år tillhörde Göran Tunström, Torgny Lindgren, Sara Lidman och Lars Andersson hennes favoriter. Nobelpristagarna såg hon alltid till att läsa åtminstone en bok av. När jag gick på gymnasiet läste hon med sin sjuåriga folkskola som grund in ett betyg i statskunskap på det då nystartade Radiouniversitetet. Hon fick blodad tand och pluggade vidare med de dispanser som då var ganska lätta att få. Parallellt med studierna arbetade hon som kokerska på en folkhögskola (Önnestads folhögskolas filial i Furuboda med speciell inriktning på kurser för svårt handikappade. Furuboda är numera en egen folkhögskola.). Efterhand som studierna fortskred fick hon alltfler timmar som lärare och allt färre timmar i köket. Under en tioårsperiod läste hon in tio akademiska betyg. Utöver statskunskap läste hon psykologi, pedagogik, litteraturvetenskap och religionsvetenskap. De sista tio åren av sitt yrkesliv var hon enbart lärare. Hon var 65 år när hon dog i cancer 1985. Det mest anmärkningsvärda i mors studiebedrift gäller den engelska kurslitteratur som uppenbarade sig när hon skulle läsa in sin första tvåbetygskurs (40 poäng). Det gällde psykologi och hälften av kurslitteraturen var på engelska. Mor hade aldrig lärt sig någon engelska, varken i den sjuåriga folkskolan eller genom senare egna språkstudier. Vad göra? Med en förbluffande målmedvetenhet tog hon sig helt enkelt igenom kurslitteraturen med hjälp av lexikon. Och klarade dessa psykologitentor med spets. När det senare ställdes krav på gymnasiekompetens i engelska för att få läsa vissa kurser på universitetet så kunde hon få intyg på nödvändig språkkompetens genom att hänvisa till avklarade tentor med engelsk kurslitteratur. På ett utbildningspolitiskt plan är detta en tankeställare när det gäller vuxenutbildning och formella krav för tillträde till universitetskurser.
|
|
Jag har tagit den gamla sortens studentexamen på reallinjens matematiska linje med muntlig sluttentamen och censorer. Tre och ett halvt år i Lund resulterade i en fil.kand. med psykologi som huvudämne. Det var i början på 70-talet fortfarande det första steget i den dåvarande psykologutbildningen. Jag blev allt mer tveksam om jag verkligen ville bli psykolog. Två studieavbrott och jobb som först mentalskötare en termin och senare en termin som förskolelärare tog inte bort osäkerheten. Tveksamheten och en flytt till Stockholm vintern 1973 på grund av en smärtsam separation från en kvinna gjorde att jag i ett akut behov av jobb och pengar började jobba på posten, interntransporten på dåvarande Stockholm Ban. Där jobbade jag kvar till hösten 1987 och jobbade de sista månaderna i det då nybyggda Stockholm Klara som ersatte det rivna Stockholm ban. Nu är även Stockholm Klara rivet. Hösten 1987 så fortsatte mitt postliv på vad som då kallades Stockholm 5 som var huvudkontor för Posten Östermalm. Sista maj 2008 gick jag i avtalspension och flyttade till Småland. Speciella erfarenheter och ideér och ett allt starkare inre krav att försöka omsätta dessa ideér i ett konkret projekt av en ganska speciell visionär karaktär började på allvar göra sig påmint ungefär samtidigt som jag flyttade till Stockholm. Det var en starkt bidragande orsak till att tanken på att bli psykolog blev allt mer avlägsen. Postjobbet tog min kropp i anspråk ett antal timmar om dagen, men 'själ' och tankar var fria. Hösten 1981 gick jag ner på deltid för att få bättre tid och utrymme för det tänkande och skrivande som efter två misslyckanden med mitt projekt, alltmer 'gjorde anspråk på mig'. Ekonomiskt har det inneburit att leva med snäva marginaler. Trots de under många år helt obefintliga yttre resultaten av dessa skrivarmödor har detta vägval märkligt nog känts rätt hela tiden och aldrig allvarligt ställts ifråga. Artikeln "Har kristen tro en framtid?" i Vår Lösen 1996 är, bortsett från ett par dikter, den första publicerade texten. Att texterna på denna webbplats är resultatet av detta vägval är kanske onödigt att säga. När idén om webbplatsen Språk, tro och religion tog form hösten 1997 gick jag upp på heltid. Främsta anledningen var att få råd att köpa den datautrustning som krävdes för att jobba med Internet och en egen hemsida. För detta var min gamla dator ohjälpligt otillräcklig. Heltidsarbete behövdes då också för att fylla i en del hål som snäva ekonomiska marginaler under lång tid hade skapat. Heltidsarbetet förlängdes successivt via förordnanden tre månader i taget. Trots flera erbjudanden om fast heltid valde jag under 5 år att hålla fast vid min deltidstjänst för att enkelt kunna gå tillbaka till deltid om ekonomi och omständigheter plötsligt skulle göra det möjligt. Så har det inte blivit. Sommaren 2002 antog jag ett erbjudande om heltid. Heltidsjobbet gjorde det tydligt varför det var nödvändigt för mig att jobba deltid under den mångåriga process när det som utgör det bärande tankegodset i webbplatsens texter växte fram genom ett envist och mödosamt arbete med att läsa och söka efter fungerande ord. Tiden och orken att läsa och skriva - och sedan att dessutom jobba med denna webbplats - blev rejält mycket mindre när jag behövde försörjningsjobba ytterligare fyra timmar om dagen. Samtidigt är jag medveten om att det globalt sett varit en fantastisk lyx att jag under mer än femton år nödtorftigt kunde försörja mig och i många av livets mest grundläggande avseenden leva gott på basis av ett deltidsjobb. Men det var också en ständig källa till oro att jag inte riktigt klarade min löpande ekonomi på enbart deltidslönen. Jag var periodvis tvungen att jaga extratimmar för att klara dom löpande utgifterna. Och från mitten på 90-talet när Posten AB på allvar började försöka skära ner kostnaderna blev det svårare att få extratimmar. Den oron har jag sluppit som heltidsarbetande. Samtidigt finns det en sorg över att jag inte har haft möjlighet att lägga ner mer tid och energi på att läsa och skriva och fördjupa min kompetens på den tanke- och erfarenhetsdomän som är i centrum för denna webbplats. Jag drömde länge om att jag genom halvtidsarbete på posten och någon sorts inkomster genom skrivande och t.ex. föreläsningar kring den livsåskådnings-, religions- och kristendomsproblematik som är i centrum för mitt intresse, tillsammans skulle kunnat tjäna ungefär så mycket som en heltidslön som brevbärare innebär. När mitt yrkesliv nu är tillända och jag inlett ett nytt liv som avtalspensionär kan jag bara konstatera att så har det inte blivit. Jag ser nu tillbaka på dessa drömmar med ett ömsint och lätt sorgset leende. Hur som helst är det väldigt stimulerande och
spännande att datateknikens utveckling och Internets existens idag gör det möjligt att
i egen regi, oberoende av tidskrifter och förlag, nå ut i offentligheten med ett så
pass omfångsrikt textmaterial som boken Existentiell livssyn - kristen tro?. Det har varit en stor utmaning att försöka få till en fungerande och något sånär
läsvänlig webbplats kring de frågor som under så många år funnits i centrum för
mina tanke- och skrivarmödor. Sensommaren 2001 beviljades webbplatsen ett tvåårigt driftsbidrag av Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm. Det möjliggjorde flyttning av webbplatsen till egen domänadress och webbhotell - www.existentiell-tro.net - i oktober 2001. Driftsbidraget har fungerat både som en kvalitetsstämpel och en rejäl uppmuntran för arbetet med webbplatsen. Driftsbidraget förlängdes successivt fram till hösten 2007. Av olika skäl bestämde jag då att inte söka förlängning. Religionsvetenskapliga sällskapet ska ha stor tack för bidraget under dessa sex år. Det har varit väldigt värdefullt. Språk, tro och religion fick ytterligare en kvalitetsstämpel när den i augusti 2004 utsågs till augusti månads 'teologisajt' av den danska www.teologinet.dk. Flyttningen till webbhotell 2001 gav tillgång till mer kvalificerade statistikfunktioner. Även om det var en hel del problem med statistiken de första åren så har det gjort mig medveten om att antalet besökare rejält överstiger det som förstasidans räknare visar. Den nuvarande statistikmotorn har varit i funktion utan avbrott sedan den 8 september 2003 - och fram till sommaren 2013. Då hade webbplatsen varit igång i fem år och fem månader. Det innebär att det finns en sammanhållen helårsstatistik för 9 år - 2004 t.o.m. 2012. I denna statistikredovisning räknas inte besöken av sökmotorernas robotar in i statistiken. De redovisas separat. Under webbplatsens första tre år fanns bara enkla räknare, där räknades allt! Vad gäller den statistikmotor som fanns från hösten 2001 och två år framåt så vet jag inte hur sökmotorerna hanterades. Sammantaget innebär det att den här formen av statistikuppgifter inte är något exakt. Det ger dock en god uppfattning antalet besökare och antal sidnedladdningar. Under dessa åtta år har förstasidans räknare flyttat sig från ca 51 000 till 94 000. Det innebär att förstasidan har öppnats i runda tal 43 000 ggr. Men antalet besökare på webbplatsen är under denna 9-årsperiod är ca 329 000, dvs ca 7,6 ggr fler än antalet besök på förstasidan. Denna högre siffra beror helt enkelt på att många besökare kommer direkt till någon textsida via sökmotorer eller länkar och inte klickar vidare till förstasidan. Har man sett förstasidan vid tidigare besök finns det ingen större anledning att lägga tid på ett nytt besök. Varje besökare har öppnat i snitt två
sidor. Statistikmotorn säger att 678 000 sidor har öppnats under dessa
nio år. Då hör
det till saken att en del av dessa sidor är mycket stora. När det
gäller kapitlen i boken Existentiell livssyn - kristen tro? är en
textfil mellan 150 och 200 kb och i utskriven form mellan 20 och 50
sidor. I augusti 2013 så upphörde statistiken att fungera på grund av att man skulle renovera en allt långsammare fungerande statistikfunktion. Man fick inte ordning på det. I december 2014 meddelade Loopia att man lägger ner statistikfunktionen. Det är väldigt dåligt av ett stort, väletablerat webbhotell. Så det enda som fungerar är räknaren på startsidan. Om man skulle gjort en årsprognos utifrån 2013 års statistik till och med juli så skulle det bli "allt-time-high" med råge. Så något har hänt de senaste åren. Spännande! För 2004 till och med 2012 finns en mer detaljerad statistik redovisad på en egen sida. (Se statistik!) Som en följd av webbplatsens existens kan vem som hitta texter av min hand och i bästa fall bli positivt berörd. Under 2005 medförde det att jag två gånger inbjudits att predika i Johannes kyrka i Stockholm. Det i sin tur medförde ett tips till Samtal pågår i Sveriges Radio P1 - och min medverkan vecka 9 (27 februari) 2006. Det hade blivit fler predikningar i Johannes kyrka om jag inte på grund av vissa betänkligheter tackat nej. Under de lite mer än 18 år (juni 2016) som webbplatsen funnits har jag blivit inbjuden till föredrag och diskussion fem gånger - och att predika två gånger. Första gången var år 2000 när webbplatsen fortfarande var ganska ny. Det var en frikyrka i Jönköping som bjöd in. 2005 inbjöds jag vid två tillfällen att predika i en Stockholmskyrka som tillhörde Svenska kyrkan. Det hade nog blivit fler gånger om jag inte fått vissa bekymmer med mitt ateistiska samvete. Dessa båda predikningar resulterade i ett "Samtal pågår" i Sveriges Radio P1 vårvintern 2006. Våren 2010 bjöds jag in till en frikyrka i Norrtälje att prata utifrån temat "Kan man vara kristen utan att tro på gud?". Sedan jag blev aktiv i Förbundet humanisterna har jag vid tre tillfälle deltagit i samtal/debatt i Adventkyrkan, en frikyrka i Kalmar. Men vid dessa tillfällen (2011 och 2012) har jag primärt blivit inbjuden i min egenskap av medlem och styrelseledamot i Humanisterna Kalmar. Våren 2013 blev jag inbjuden av Humanisterna Stockholm att hålla ett föredrag. Rubriken blev "Sekulär andlighet - finns den?". Några av dessa framträdanden är inspelade på video och finns på YouTube. Senhösten 2010 gick jag med i förbundet Humanisterna. Anledningen har jag skrivit om i presentationen av mig på min blogg. Jag blev invald som suppleant i styrelsen för Humanisterna Kalmar våren 2011. Sedan hösten 2011 har jag varit ordinarie ledamot. I våras (2016) valdes jag om för ett ny tvåårsperiod. Under den tiden har jag tagit initiativ och hållit i trådarna för tre större arrangemang. "Det existentiella samtalet i vardag och vård" (2012) med praxisfilosofen Tulsa Jansson, "Ateismfilosofi - finns den? Behövs den?" (2013) med Ingvar Johansson, professor emeritus i teoretisk filosofi och hösten 2015 ett tre-professors samtal utifrån rubriken "Språk, medvetande och icke-materiell verklighet. Ateistiska perspektiv" (Länk: min inledning plus videolänkar). De tre professorerna var Ulf Danielsson, Åsa Wikfors och Ingvar Johansson. Samtliga dessa arrangemang är inspelade på video. Om man googlar rubrikerna så kan man hitta både information och videoinspelningar. Under 2015 och våren 2016 har jag i min egenskap av medlem och styrelseledamot i Humanisterna Kalmar varit huvudansvarig för genomförandet av elva filosofiska caféer i Kalmar. Det har skett i samarbete med Byteatern som bjudit på sitt fina café och med visst ekonomiskt stöd från ABF Östra Kalmar län/Öland. Om det blir en fortsättning hösten 2016 är oklart. Premisserna har förändrats ganska rejält. Det har varit mycket jobb! Kanske lite för mycket. En kort positiv notis i Svensk Kyrkotidning (nr 38-39/1999) av Björn Skogar och en kortrecension av Gunnar Thorell i SSR-tidningen (Akademikerförbundets tidning - nr 9/1999) är de enda spåren boken Existentiell livssyn - kristen tro? avsatt i den offentliga diskussionen. En kvalificerad recension utifrån ett existenspsykologiskt, filosofiskt, teologiskt eller allmänkulturellt perspektiv låter ännu vänta på sig. Artikeln "Har kristen tro en framtid?" från 1996 finns med i referenslitteraturen till en religionsfilosofisk doktorsavhandling och en teologisk essäsamling. Artikeln "Kristus är uppstånden!" fungerade som en stödjepunkt i en debattartikel i Svenska Dagbladet 1999 som diskuterade kristen uppståndelsetro. Boken "Existentiell livssyn - kristen tro?" finns med i referenslitteraturen till en doktorsavhandling i hälso- och vårdvetenskap. Det är de enda tillfällen jag känner till där texter av min hand har berörts i en bredare offentlighet. För egen del kan jag bara konstatera att Existentiell livssyn - kristen tro? har åldrats med värdighet. Efter sjutton år (juni 2016) har den samma aktualitet och skärpa i sin fortfarande alltför ovanliga existentiella infallsvinkel till frågor som religiositet, livsåskådning, andlighet, mening, tro och i dess tes om vad som utgör kristendomens kärnsak. Att den i januari 2014 publicerades som ebok genom initiativ och arbete från en för mig tidigare obekant person kan ses som en bekräftelse på att den fortfarande har aktualitet. Så även publiceringsbidraget från Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm som blev ett viktigt stöd i arbetet med eboksredigeringen. Boken finns på Elib, den stora eboksdistributören, via Alternaliv förlag och kan köpas via de flesta större nätbokhandlare. Den finns också att låna via alla de bibliotek som har avtal med Elib. Om dom inte har den tillgänglig kan man be biblioteket ordna den saken. (Se vidare blogg nr 56.) Hantverkssjälen i mig känner sig fortfarande väldigt stolt över nätbokens välgjorda webbredigering såväl med tanke på användarvänlighet som estetik. Att detta goda hantverk i den nya teknikens frontlinje mig veterligen inte har uppmärksammats med en rad varken av teknik- eller kulturskribenter i denna teknik- och mediafixerade tid kan bara förklaras av att den helt enkelt är okänd. Detta sagt med januari 2014 som horisont. Största delen av den kvalificerade hypertextstrukturen har överförts till eboken. Det är sannolikt inte många fack-eböcker som har en så välfungerande inre länkstruktur. När det nu hunnit bli början av juni 2016 är det aderton år sedan webbplatsen Språk, tro och religion startade i april 1998. Arbetet med webbplatsen har varit och spännande och lärorikt. De första åren krävdes mycket tid och mycket tålamod. Utöver ett ganska krävande redigeringsarbete med boken höll jag också på att lära mig webbredigering från scratch. När boken var slutredigerad hösten 1999 och jag hade fått något sånär pejl på webbredigeringen så blev det betydligt lugnare. I och med att jag la ner artikelservicen från årskiftet 2007-2008 har det blivit än lugnare. Ambitionen just nu är mest att hålla kvar bok och webbplats i cyberrymden. Den fungerar sedan några år också som en förmedlingslänk till min blogg, som startade hösten 2010. Där dyker upp nya texter lite då och då.
Tillkomsten av min blogg - "Gustafs videoblogg" - i november 2010 representerar en ny vändning i mitt livslånga engagemang kring våra mest angelägna livsfrågor. Om detta kan man läsa om under fliken "Om mig" på videobloggen. Efter denna vändning har jag med glimten i ögat från och till presenterat mig som ateistisk frilansteolog. Det har varit när jag skrivit debattartiklar eller debatterat utifrån den speciella teologiska kompetens som kommer till uttryck på denna webbplats. I början på hösten 2012 uppstod en rolig vändning i en diskussion med en pastor från Evangeliska Frikyrkan där jag i ett försvar av fribaptisternas särart, som han inte kände till (se nedan), sa att jag kanske skulle kalla mig en ateistisk fribaptistteolog.
Carl Gustaf Olofsson
|
(27.8.1998. Smärre ändringar och ett par nya länkar.)
