I arbetet med den existentiella/icke-teistisk/ateistiska tolkning av kristen tro (”Existentiell livssyn – kristen tro?”, 1999) som ligger till grund för denna kyrkovision finns bakgrunden till att jag med glimten i ögat numera ibland tar mig friheten att kalla mig ”ateistisk frilansteolog”. 

En viktig skillnad mellan då och nu är att jag numera inte tror att denna kyrkovision är möjlig. Jag har till slut insett det som är självklart för de allra flesta. Kyrkan och kristen tro bygger på att alla präster, biskopar och diakoner – och alla pastorer i frikyrkorna, dvs alla ämbetsbärare, kan säga ”jag tror på Gud”. Vad man sedan menar är mindre viktigt så länge man inte ger uttryck för det i det offentliga. Och här är man ofta ganska hänsynsfulla mot varandra genom att inte vara närgångna och fråga för mycket. Vad man djupast menar stannar ofta i den privata sfären, framför allt om man tillhör de mera liberala (radikala, existentiella, hermeunetiska - liberal har på "teologiska" ofta en negativ innebörd på grund av att det också är benämningen på en specifik teologisk strömning runt förra sekelskiftet) strömningarna. När utanförstående, Humanister eller andra, på den offentliga scenen bryter den inomkyrkliga koden om diskretion och  ställer konkreta och närgångna frågor till enskilda präster och teologer om vad man menar med "att tro på Gud" väcker det ofta obehag. Och ibland ont blod. 

Att formuleringarna i platsannonsen har sina rötter i den internationellt uppmärksammade konflikten 2003 – 2005 i Danska folkkyrkan kring kyrkoherde Thorkild Grosbøll framgår redan i det korta TT-telegrammet. TT refererar till tidningen Dagen som den 23 januari haft en nyhetsartikel kring detta. Dagenartikeln ger en intressant bild av hur denna snart tio år gamla konflikt finns med och påverkar i dagsläget. Enligt de journalistiska – och teologiska! - förenklingarna fick Thorkild Grosbøll epitetet "prästen som inte tror på Gud". I hans bok ”En sten i skoen”, som kom ut i början av 2003, framgick att han inte trodde på en skapande och livsuppehållande Gud och inte trodde att Jesus uppstått kroppsligen från döden. Efter att media uppmärksammat detta och Grosbøll vidhållit sin syn i några intervjuer dröjde det inte länge innan han fick det rejält hett om öronen. Konflikten väckte internationellt intresse. Jag följde detta med stort intresse och skapade en infosida om konflikten och Thorkild Grosböll på Språk, tro och religion. Där kan man fortfarande hitta relevant bakgrundsinformation kring denna intressanta kyrkokonflikt. 

Jag skrev även en artikel som mynnade ut i ett uttalat försvar för kyrkoherde Thorkild Grosbøll. Artikeln hade rubriken ”Vad innebär kristen gudstro?” och publicerades i Svensk Kyrkotidning hösten 2004 (nr 33/34). Den skrevs färdig just som det danska ”kirkeministeriet” bestämt att kyrkoherde Grossböll skulle ställas inför ”prästrätt”, en sorts teologisk domstol som finns inom ramen för dansk kyrkorätt. Dessutom var jag så frimodig att jag omedelbart efter publiceringen skickade artikeln med följebrev till biskop Lise-Lotte Rebel. Som Grosbölls biskop hade hon en nyckelposition. I maj 2005 bestämdes att den hotande prästrätten gentemot kyrkoherde Grosbøll skulle läggas ner. Samtidigt övertog biskop Jan Lindhardt tillsynsansvaret. Då skickade jag även honom artikel och ett följebrev. Jag läste om båda följebreven häromdagen. Engagemanget kan man inte ta miste på. 

Efter att jag hösten 2010 öppet deklarerade att jag var ateist och sedan dessutom gick med i Humanisterna kan det finns skäl att undra hur jag ställer mig idag – t.ex. till artikeln och biskopsbrev. Jag läste om artikeln ganska direkt efter att jag blivit uppmärksammad på TT-notisen. Och tycker fortfarande att grundanalysen är riktigt bra. Däremot är min karakteristik av vad som kännetecknar det genuint kristna något övermaga. Om jag skulle skriva om den idag skulle jag använda ett mindre ”gudeligt” språk. Att använda begreppen ”kosmologisk gudsfråga” visavi ”existentiell gudsfråga” var en eftergift till det teistiska språkbruket. Uttrycket "den existentiella gudsfrågan" försöker fånga samma grundproblematik som begreppet "existentiell tro". Detta senare begrepp är mycket mer genomarbetat (ett bokkapitel med rubriken "Existentiell tro") och det är på ett markerat sätt frikopplat från varje sammankoppling med ett teistiskt språkbruk. 

Enkelt uttryckt: om man svarar ”ja” på den kosmologiska gudsfrågans ”tror du på Gud?” är man teist. Man tror på gud utifrån vad man traditionellt menar med det. Om man svarar ”nej” är man ateist. Den ”existentiella gudsfrågan” gäller huruvida vi tror att människan rymmer möjligheten till medkänsla, omsorg, förnuft, samarbete och tror att dessa kvaliteter kan utvecklas mot allt större bärighet. Som ateist kan man svara ”ja” eller ”nej” på denna fråga (efter motiverade protester mot artikelns språkbruk). En ateist som svarar "ja" kan med författaren Alf Ahlbergs eleganta formulering kallas "troende utan tro". Värt att notera är att även en teist kan svara ”ja” eller ”nej”. Sedan har jag mage att påstå att den ”kosmologiska gudsfrågan” är ointressant och att det är den ”existentiella” som är intressant och viktig för våra liv. Mitt grundläggande frändskap finns med de som svarar ”ja” på den ”existentiella gudsfrågan”. Vad man använder för språk och referensramar för att hålla fast och ge ord åt denna livssyn är oviktigt. Samtidigt kan jag konstatera att jag känner mig mest befryntad med de som står för en tydlig ateistisk grundsyn. 

Vad gäller dom som svarar ”nej” på den existentiella gudsfrågan (ja, ja – ordet är inte lyckat!) så är min ambition att försöka få dom på andra tankar. Jag inser lätt rodnande och med en varm ironisk grimas mot mig själv att här finns en sorts ateistisk parallellitet med traditionellt kristet missionerande! Men jag vidhåller att detta är en jätteviktig problematik. Visavi detta är enligt min bestämda mening den traditionella frågan om huruvida man tror på Gud eller ej en oviktig kafferepsfråga som man kan leka lite med i trevligt sällskap. Vårt hållning till den "existentiella gudsfrågan" (detta eländiga ord!) är enligt min mening däremot av avgörande betydelse för hur våra liv kommer att gestalta sig. Och det gäller oavsett vilken livsåsådningsetikett vi sätter på vår livssyn och oavsett om den är religiös eller ateistisk. Kort sagt, grundanalysen står kvar! Samtidigt måste jag förstås tillägga att det var en fantastisk naivitet att tro att dessa idéer skulle få något genomslag i Svenska kyrkan. Det kan man skratta varmt åt. 

Vad gäller biskopsbreven känner jag mig faktiskt lite stolt. Dom ligger i datorarkivet och är inte hemliga. Dessutom tror jag att brev till en biskop i Danmark betraktas som en offentlig handling. Jag lägger därför ut brevet till biskop Lise-Lotte Rebel som bilaga nedan. Brevet till biskop Jan Lindhadt är ganska likt. Jag skrev ytterligare ett brev, kanske dubbelt så långt, till den journalist på Jyllandsposten, Sanne Gram, som var deras expert kring Grosböllsaken. 

Den dagen jag ser en annons från en svensk församling som lyder ”Sökes: Ateistkristen präst med stark förankring i traditionen” - så kommer jag att säga "wow". Häftigt! Äntligen! Ur mitt perspektiv skulle det få än mer teologisk skärpa om man skrev "Sökes: Ateistkristen präst med stark förankring i kristen tro".  Då skulle det peka på en församling med en gedigen teologisk reflektion kring begreppet tro. Och att man fattat den viktiga skillnaden mellan "teistisk-metafysisk tro" och "existentiell tro". Och om det tillsattes en präst utifrån detta skulle jag nog bli så pass nyfiken att jag skulle försöka ta mig till den aktuella kyrkan och lyssna på hens installationspredikan. Fast jag tror numera inte att det kommer att hända. Men osvuret är bäst. Ibland händer det väldigt osannolika, t.ex. Berlinmurens fall! Danskarna har brutit igenom någon sorts mental vall genom att annonsera efter en präst som "helst ska vara troende". 

Sist några ord om dagsläget när det gäller detta. När visionen om de två portarnas kyrka tog form var det förbundet med att Svenska kyrkan skulle kunna bli den huvudsakliga bäraren av ett tydligt stöd för utvecklingen och fördjupningen av delaktighetens livshållning och detta jag kallar den ”existentiella tron”. Även om jag idag skulle välkomna utvecklingen av en tydlig existentiell/ateistisk "port" i kyrkan så tror jag inte att kyrkan någonsin kan bli den huvudsakliga bäraren av detta stöd. Och jag tycker inte ens att det är önskvärt. Det finns för mycket komplicerad balast. Den dag något sådant på allvar börjar artikuleras inom ramen för traditionellt kristna organisationer som Svenska kyrkan kommer de nyskapande krafterna att bli tvingade att lägga ner 60-70-80 procent av energin på att försvara sig gentemot traditionellt teistiska och konservativa krafter. Och det är ett förfärligt slöseri med energi när all kraft behövs för att utveckla det nya i ett skört och nyskapande skeende. 

Den stora skillnaden mellan då och nu är jag idag är övertygad om att det behövs helt nya scener och sammanhang för att utifrån ett uttalat sekulärt/ateistisk paradigm stödja utvecklingen och fördjupningen av delaktighetens livshållning. Det innebär en ständig diskussion kring av vad som behövs i våra personliga liv för att stödja utvecklingen och fördjupningen av kvaliteter som medkänsla, omsorg, förnuft, kritiskt tänkande, grundupplevelser av mening och hopp, ansvar för det gemensamma lokalt och globalt, modet att stå på egna ben, förmågan till samarbete. Och vad som behövs för att jorden ska överleva med anständiga livsvillkor för framtida generationer. Men en retorisk förenkling har jag i mina texter ofta talat om detta som en personliga livsprocess som handlar om ”hjärtats öppnande” (till skillnad från en som handlar om "hjärtats förhärdelse"). 

Dessa scener kommer att utifrån en kritisk och sekulär grundhållning plocka friskt och frimodigt från mänsklighetens samlade erfarenheter och kunskap kring detta. Och utan några andra lojaliteter än en öppen och pragmatisk strävan efter fungerande kunskap kring detta. Det innebär också ett stöd för utvecklingen av forskning och akademiska sammanhang som har denna problematik i fokus. En viktig del av livsluften kommer att vara en ständigt pågående öppen, prövande kritisk diskussion kring detta.

PS. I jobbet med denna blogg blev jag varse att jag redan hösten 2003 försvarade Thorkild Grosböll. Det är ett stycke i slutet av artikel "Döden - meningen med livet?" (även den artikeln publicerades i Svensk Kyrkotidning). Artikeln är en kritik av jesuitpater Winnifrid Stinnisen för att han i en bok bestämt fastslår att utan en tro på ett liv efter döden är livet meningslöst. Jag menar att Stinnisens syn uttrycker en förnekelse av många sekulära nutidsmänniskors erfarenheter samtidigt som det finns drag av nihilism.  DS.

 

Bilaga 1 - brev 2004

Bagarmossen – Stockholm, söndagen den 22 augusti 2004

Bäste biskop Lise-Lotte Rebel, 

Här får Du ett litet inlägg från Sverige i Grosbøllsaken. Det gäller min artikel med rubriken ”Vad innebär kristen gudstro?” som finns att läsa i det medsända senaste numret av Svensk Kyrkotidning (nr 33-34/2004 – 13 augusti). På grund av den långa handläggningstiden – jag skickade in den i början på mars – så lyckades jag innan publiceringen foga in ett stycke i slutet som anknyter till den nya vändningen med prästrätt för Grosbøll. Även utan detta tillägg så handlar artikeln om nyckelfrågan i Grosbøllsaken – vad innebär kristen gudstro? Själv menar jag att artikelns analys formar sig till ett ganska kvalificerat teologiskt försvar för Grosbøll. Sedan går det inte att sticka under stol med att artikeln är kontroversiell ur ett traditionellt perspektiv. Men samtidigt formas här en analys och argument som jag menar att de som vill fälla Grosbøll bör tvingas ta ställning till på ett medvetet och reflekterat sätt. Det borde vara en teologisk och kristen hederssak. 

Jag är inte säker på att du utifrån en stark inre övertygelse tillhör de som vill fälla Grosbøll och få honom avskedad. Om inte, kanske artikelns analys och argument i någon liten mån kan vara till hjälp för dig i sökandet efter vägande argument som håller i mötet med den hårda anstormningen från de konservativa och traditionalistiska krafterna. Om det skulle vara så att du inte längre har någon talan eftersom det nu är prästrätten som fäller avgörandet så kanske artikelns analys kan ge dig kraft att möta framtida liknande problem på ett annat sätt. 

Inom någon eller några veckor kommer artikeln att finnas tillgänglig på Internet på webbplatsen Språk, tro och religion – www.existentiell-tro.net - och då länkad på den nytillkomna sida om Grosbøllsaken som kommer på plats de närmaste dagarna. Adress: www.existentiell-tro.net/grosboll/. 

Som en liten notering i marginalen kan jag nämna att min webbplats Språk, tro och religion – www.existentiell-tro.net - utsetts till augusti månads teologisajt av den danska webbplatsen www.teologinet.dk [se bilaga 2 nedan]. Det känns uppmuntrande med denna danska uppmärksamhet. 

Vänliga hälsningar 
Namnteckning - Carl Gustaf Olofsson
Ansvarig för webbplatsen Språk, tro och religion

 

Bilaga 2 - månadens teologisajt augusti 2004

Skrevet af Admin mandag, 2. august 2004 

Månedens hjemmeside i august er en svensk teologisk side, www.existentiell-tro.net, der sætter fokus på religiøsitet, tro og kristendom fra et eksistentielt synspunkt. 

Hjemmesiden er en smule forvirrende opbygget og mangler klart en central menu som udgangspunkt for navigationen. Men til gengæld rummer den en masse spændende stof. Bl.a. ligger internetbogen Existentiell livssyn - kristen tro? på siden. Ligeledes finder man en sektion om den omdiskuterede amerikanske biskop John Shelby Spong. Et anden interessant indslag er temasektion om kristologi, hvor alt fra Paulus over Athanasios til John Shelby Spong kan læses. 

Siden existentiell-tro.net er ude i et bestemt teologisk projekt som man kan være enig eller uenig i, men den rummer en række interessante artikler og temaer.