- 75 -

viktig eller anmärkningsvärd.
      De som kände till en händelses innebörd, å andra sidan, såg bortom själva den yttre händelsen till vad den innebar, till anledningen till att den var betydelsefull. Pompejus och den romerska senaten var inte intresserade av hur Caesar rent praktiskt gick till väga när han gick över Rubicon - för dem betydde det krig. Paulus var inte särskilt intresserad av hur Jesu korsfästelse gick till rent praktiskt - för honom betydde den frälsning, förlåtelse och seger över döden. 'Talet om korset" innebar alltså inte att man bara förkunnade att Jesus hade korsfästs, utan att man talade om vad den händelsen betyderför oss.
      Slutligen kan vi ta en titt på de sista tre orden: "nederstigen till dödsriket". Vad betyder det? Det är ett uttryck för övertygelsen att Jesus dog på riktigt. Nya testamentets författare höll före att Kristus inte bara uppstod från "döden" (ett abstrakt begrepp) utan "från de döda" (Romarbrevet 1:4; Kolosserbrevet 2:12). Det grekiska ordet betyder bokstavligen "från dem som är döda". Jesus rönte alltså samma öde som alla som har dött. Vi finner ännu en gång att samma sak betonas: Jesus var verkligen en människa som vi. Att han är gudomlig ruckar inte på det faktum att han är mänsklig i det avseendet. Att han var Gud förkroppsligad innebar inte att han skonades och slapp smaka döden. Det verkade inte bara som om han dog; han dog på riktigt och förenades med dem som hade dött före honom, och i uppståndelsens härliga ingripande lät Gud honom uppstå från de döda - men det är att föregripa ämnet för nästa kapitel.

- 76 -

Tillämpning

Många kristna blir förvirrade och oroliga av att de inte upplever att Gud är närvarande och ingriper i världen. Om du känner det så, kan du försöka föreställa dig hur lärjungarna kände det den första långfredagen. De hade lämnat allt för att följa Jesus, och så togs han ifrån dem inför deras ögon och avrättades offentligt. Man kan ana deras oerhörda förtvivlan när man läser evangeliernas redogörelser för Jesu död. Lärjungarna kanske hoppades på ett under, men det verkade inte finnas tillstymmelse till Guds närvaro eller ingripande på Golgota. Efter hand som Jesus blev allt svagare, måste lärjungarna ha blivit alltmer modfällda. Det fanns inget som tydde på att Gud skulle ingripa och förvandla situationen.
      Till sist dog Jesus. Det måste ha varit den svartaste stunden i lärjungarnas liv. Som framgår då Petrus förnekade Jesus var de redan modstulna så att det räckte. När de nu på avstånd iakttog scenen måste hela deras värld ha tycks rasa samman och framstått som bedrägeri och illusion.
      Vi känner förstås till hur det gick. Vi vet att lärjungarnas sorg förbyttes i glädje och förundran när nyheten om Jesu uppståndelse blev känd. Men försök att tänka dig att du står tillsammans med lärjungarna när de ser Jesus lida och dö, utan att veta att han skulle uppstå igen ifrån de döda. Bortse från det du vet hände sedan och försök föreställa dig hur det måste ha varit att se Jesus dö på korset! Hans lidande verkade fullständigt meningslöst. Och var fanns Gud i det här? Det var så att vem som helst kunde tvivla på att Gud fanns överhuvudtaget. Det går lätt att leva sig in i lärjungarnas förtvivlan och förvirring den dagen.

- 77 -

      Alla frågor fick sina svar genom uppståndelsen. Jesu till synes meningslösa lidande visade sig vara det medel Gud använde sig av för att rädda den fallna mänskligheten. Gud var inte borta, han höll på att förvandla scenen från hopplöshet och förtvivlan till glädje och hopp. Guds kärlek motsades inte, utan den bevisades genom hans Sons död (Johannes 3:16; Romarbrevet 5:8).
      När vi tänker på den första långfredagen får vi klart för oss att upplevelser och känslor kan vara otillförlitliga som indikation på Guds närvaro. De som stod kring korset upplevde inte att Gud var där, så de drog slutsatsen att han inte var där. Uppståndelsen vände upp och ner på den bedömningen: Gud var närvarande i det fördolda, och det misstolkades som att han var frånvarande.
      Upplever du att Gud är frånvarande i ditt liv eller i vissa besvärliga situationer? Är du förvirrad över det som händer eller förtvivlad över hur det går? Då skall du tänka på den första långfredagen när Gud också verkade vara borta, men när det visade sig att han fördolt och gåtfullt hade förvandlat förhållandena på ett helt oväntat sätt. Jesus hade lovat att han skulle uppstå (Matteus 20:17-19) men i ögonblickets förtvivlan hade lärjungarna glömt bort det, kanske till och med tvivlat på det. Deras erfarenhet verkade tyda på att det var omöjligt. Den första långfredagen utgör en påminnelse om att vi måste lita på de löften Gud har gett oss i stället för på våra egna känslor och erfarenheter. Våra känslor påverkas av en mängd faktorer: hälsan, vädret, bankkontot, andra människor, arbetet och karriären, för att bara nämna några av de mer självklara. Gud upphör inte att finnas till bara för att du har haft det jobbigt på kontoret

- 78 -

eller grälat med en vän. Lita på Guds löften och inte på hur du känner dig!

Viktiga bibelställen

Matteus 27:32-66; Lukas 23:26-56; Johannes 19:16-42.

Frågor att samtala kring

Varför kritiserade många de första kristna och ansåg dem vara "dårar"?

Om det inte hade funnits någon uppståndelse, vad skulle korset då ha haft för innebörd?

På vilket sätt hjälper korset oss att få rätt perspektiv på våra erfarenheter?

Litteraturtips

Lyder Engh, Korset - universums medelpunkt, HF:s Förlag. Korta, fina meditationer om Guds verk på korset.

Agne Nordlander, Korsets Mysterium, EFS-förlaget. En pedagogiskt mycket välgjord framställning av det Bibeln säger om betydelsen avJesu död.

John Stott, Korset: Meningen med Jesu död, Libris. Ovärderlig och mycket uttömmande. En blivande klassiker.

- 79 -

- KAPITEL NIO -

På tredje dagen
uppstånden igen ifrån
de döda

[apostolicum]

TROSBEKÄNNELSEN går nu vidare till de utomordentligt viktiga händelser som inträffade den första påskdagen, till Jesu uppståndelse från de döda.

Förklaring

Trosbekännelsen försäkrar att Jesus verkligen uppstod på tredje dagen. Vi har redan sett att den framhåller att Jesus verkligen dog. Men vad hände därnäst? Vissa personer som kritiserat kristendomen har i ett försök att rubba förtroendet för Nya testamentets berättelser gjort gällande att Jesus bara svimmade på korset. När han sedan hämtade sig trodde lärjungama att han hade uppstått från de döda. År 1828 lade H E G Paulus fram följande teori.
      Under århundradet efter Jesu födelse var det ganska vanligt i Palestina att man begravde människor innan de var riktigt döda, och det var detta som skedde med Jesus. Han svimmade på korset, och sedan fördes krop-

- 80 -

pen till en grav. Doften från kryddorna i svepningen och svalkan i graven gjorde att han återfick medvetandet, så på söndagens morgon kunde han ge sig av från graven. (Som tur var hade en jordbävning flyttat undan den stora stenen som täppte till öppningen.) Därefter visade sig Jesus för lärjungarna ett antal gånger, och eftersom de var efterblivna och naiva bönder trodde de förstås att han hade uppstått från de döda.
      Det är ju möjligt att någon som har bestämt sig för att inte tro på uppståndelsen anser det här vara en övertygande förklaring, men till och med många som är kritiskt inställda till kristendomen betraktar den som fullständigt osannolik, vilket knappast vittnar om någon större trovärdighet hos den som hävdar den. Det är helt enkelt inte en riktig förklaring. Är det verkligen sannolikt att erfarna romerska bödlar skulle ha hafsat ifrån sig Jesu avrättning på det viset? Troligen var det så att en bödel som lät offret överleva blev avrättad i hans ställe. Skulle en bödel under de omständigheterna ha misstagit sig och trott att någon var död som bara var avsvimmad? Att "blod och vatten" kom ur Jesu sida när man stack upp den med en lans efter korsfästelsen (Johannes 19:34) tycks syfta på att plasman skilts från blodkropparna, vilket skulle tyda på att Jesus oåterkalleligen var död. Eftersom man inte förefaller ha känt till det här förhållandet på den tiden är det osannolikt att det har tagits med för att göra redogörelsen troligare.
      Hittills har ingen kommit med så grundläggande kritik eller något så avgörande argument mot Jesu uppståndelse att det tvingar de kristna att överge tron på den. För var och en som försöker rubba tron på uppståndelsen dyker andra upp som lika kraftigt försvarar den.

- 81 -

      Varför är Jesu uppståndelse så viktig? I grund och botten därför att den lär oss ytterst viktiga saker om Gud, Jesus och oss själva.
      1. Den lär oss något om Gud. Bibeln definierar ofta Gud utifrån vad han gör. "Vad tror du på för Gud?" kanske någon frågar. Ett svar är naturligtvis att det bara finns en Gud, och så är det inte mer med det, men ett svar som skulle kunna vara till större hjälp för den som frågar ly- der ungefär så här: "Israels Gud är den Gud som uppenbarade sig för Abraham, Isak och Jakob, den Gud som med stora tecken och under ledde Israels folk ut ur Egypten och in i Löftets land." Vi berättar med andra ord om Gud för att hjälpa den som frågar att förstå vem han är. Gamla testamentet visar vem Gud är utifrån gudsfolkets historia. Det vill säga, berättelserna om Abraham, Isak och Jakob, uttåget ur Egypten med flera berättas för att vi skall förstå vem Gud är. På frågan: "Vem är Gud?" blir svaret då: "Han som förde oss ut ur Egypten" (tex 2 Moseboken 19:4-5; 5 Moseboken 26:5-9; Hesekiel 20:5-26).
      Låt oss nu se på den Gud som de kristna tillber och dyrkar. Vem är han? För att svara på den frågan återger Nya testamentet den kanske mest berömda berättelsen i hela världen, berättelsen om Jesus Kristus. Och när den når sin höjdpunkt i redogörelsen för Jesu uppståndelse från de döda, får vi reda på att Gud för de kristna är den som ingrep och uppväckte Jesus. Fråga: "Vad är det för Gud som de kristna tillber och dyrkar?" Svar: "Jo, ho- nom 'som från de döda har uppväckt vår herre Jesus'" (Romarbrevet 4:24). Författarna till Nya testamentet gör det nattuiigtvis helt klart att han "som från de döda har uppväckt vår herre Jesus" är samme Gud som förde Israel ut ur Egypten, men i Nya testamentet ligger tyngd-

- 82 -

punkten på Jesu uppståndelse. De kristna tror på en levande och verksam Gud, på honom som uppväckte Jesus Kristus från de döda och som en dag kommer att uppväcka oss. De kristnas Gud handlar.
      2. Den lär oss något om Jesus. Jesus Kristus "blev insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda" (Romarbrevet 1:4). Uppståndelsen gör klart att Jesus är unik. Den visar hans enhet med Gud själv. Den för kristendomen centrala läran om Jesu Kristi gudom har sin grund i hans uppståndelse från de döda. Uppståndelsen ger svar på frågan vem det var som dog på Golgota kors. Den förklarar att Jesus som dog där på korset inte är någon mindre än Guds Son. Jesus är inte bara en människa som grymt och orättvist blir avrättad av en förtryckarregim. Han är Guds Son som utstår smärta och förkastelse för vår skull.
      I Paulus ögon talar korset om Guds innerliga kärlek till syndare som han (Romarbrevet 5:8; Galaterbrevet 2:20). För att vi skall inse detta avgörande faktum krävs att vi först förstår att det verkligen var Guds Son som dog på korset, en slutsats som baserar sig på Jesu uppståndelse som uppenbarar denna sanning. Om så inte var fallet, mister korset sin frälsande innebörd. För om det inte var Gud som dog på korset, så var det inte Guds kärlek som bevisades utan en människas kärlek till sina medmänniskor - visserligen en lysande människa som kan anses vara likställd med andra som underhistoriens gång har gjort stora uppoffringar för dem de älskat - men ändå bara en människa.
      Evangeliet handlar emellertid inte om en människas kärlek till en annan, det handlar om Guds kärlek till oss som föder en ny kärlek hos oss människor till varandra

- 83 -

(1 Johannesbrevet 4:10-11). Att förlora Kristi gudom ur sikte är att gå miste om kunskapen om att det är Gud själv som på korset visar sin kärlek till oss. Det korset i sig möjligen kan bevisa ären människas kärlek till andra människor. Om detta skrev C S Lewis till sin vän Arthur Greaves den 11 december1944: "Läran om Kristi gudom ter sig i mina ögon inte som ett ditsytt stycke som går att sprätta bort, utan som en tråd som löper med genom hela arbetet: för att bli av med den skulle man bli tvungen att repa upp alltsammans." Guds kärlek som uppenbaras i Jesu Kristi död (Johannes 3:16) är ett centralt exempel på detta.
      3. Den lär oss något om oss själva som troende. Nya testamentet gör klart att de troende delar sin herres lott (Romarbrevet 6:1-10). Tron gör oss till Jesu Kristi medarvingar. Vi är Guds barn genom adoption och har rätt till samma rikedomar som Kristus fått, och dit hör uppståndelsen och förtärligandet. Kristus är den förste av de avlidna som har uppstått (1 Korinthierbrevet 15:20). I sinom tid skall vi följa efter. De som genom tron är förenade med Jesus Kristus skall en dag få dela hans uppståndelse. Det vår Herre är skall också vi bli.
      Detta får dock inte betraktas som en dövande segeryra. Det är inte frågan om att erbjuda himlen som en morot. Nya testamentet manar oss att stå med båda fötterna på jorden. Det finns inget utrymme för en tro som är så inställd på det hinsides att den inte är till någon nytta på jorden. Det finns ingen uppståndelse utan lidande och kors. Jesus utstod förkastelse, smärta och död innan han uppstod och vi måste vara beredda på att få dela hans lidanden (1 Petrusbrevet behandlar det ämnet särskilt väl.) Det finns ingen billig nåd, ingen lättköpt väg till

- 84 -

frälsningen. Utan - kors ingen uppståndelse. "Vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet" (Romarbrevet 8:17). Den Kristuslika härlighet som Gud ger oss som gåva ges oss tillsammans med ett Kristuslikt lidande.

Tillämpning

Många människor är skräckslagna för döden. Det faktum att de en vacker dag kommer att upphöra att finnas till skrämmer dem, och ett sätt att handskas med den rädslan är att förneka döden. I sin bok Dödens problem fäster Ernest Becker uppmärksamheten på hur många människor det finns som under större delen av sina liv förnekar att de skall dö. "Döden är något som drabbar andra, inte mig." Och så bygger de livet på en stor illusion. De ger sken av framgång, fasthet och lugn, men i själva verket är de rädda och oroliga. En del kristna är också rädda för döden och undrar hur de skall förhålla sig till den.
      Det är på den här punkten som evangeliet får enorma konsekvenser. Jesus Kristus led och dog "för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv" (Hebreerbrevet 2:14-15). Här har vi inte att göra med tröstande ord som skall lindra dödens och döendets smärta, som till exempel "Det är ingen fara", fastän det i själva verket inte kunde vara värre. Nej, vi har att göra med en verklig och avgörande seger over döden som krossar dess makt. Det är möjligt med en ny inställning till döden och döendet tack vare att allt nu har kommit i ett nytt läge. Genom tron får vi

- 85 -

förmånen att bli delaktiga i Jesu Kristi uppståndelse. "Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus" (1 Korinthierbrevet 15:54). "Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna" (1 Petrusbrevet 1:3-4). Sokrates lärde oss kanske att dö värdigt men sedan Jesus Kristus uppstod kan människor lida och dö med ett verkligt hopp. Försök att göra det hoppet synligt i ditt liv och förklara det för dina vänner (1 Petrusbrevet 3:15), för så länge människor måste dö har evangeliet något viktigt och relevant att säga dem. Se till att dina vänner får höra det!

Viktiga bibelställen

Matteus 28:1-20; Johannes 20:1-23; 1 Korinthierbrevet 15:1-28.

Frågor att samtala kring

Vad är det för skillnad mellan Lasaros uppståndelse (Johannes 11) och Jesu uppståndelse?

Varför "är vi de mest ömkansvärda bland människor" om Jesus inte har uppstått från de döda (1 Korinthierbrevet 15:19)?

Varför är uppståndelsen så viktig för Paulus?

- 86 -

Litteraturtips

GE Ladd, Jag tror på uppståndelsen, Libris. Grundlig redogörelse för den kristna uppståndelsetrons uppkomst och rimlighet.

Din uppståndelse bekänner vi, Verbum, sid 24-80. Värdefull framställning om vad det teologiskt betyder att bekänna Jesu uppståndelse.

- 87 -

- KAPITEL TIO -

Uppstigen till
himmelen, sittande på
allsmäktig Gud
Faders högra sida

[apostolicum]

TROSBEKÄNNELSEN rör sig nu framåt från påskdagen till Kristi himmelsfärd, som ägde rum fyrtio dagar efter uppståndelsen (Apostlagärningarna 1:3) och alltså firas den sjätte torsdagen efter påskdagen.

Förklaring

I uppståndelsen befriades Jesus från dödens bojor, och nu har han åter insatts i Faderns närhet, makt och majestät. Det är endast i Apostlagärningarna 1:1-11 som himmelsfärden återges, men den grundläggande tankegång den ger uttryck för förekommer i hela Nya testamentet. Jesus är den mäktige översteprästen "som har stigit upp genom himlarna" (Hebreerbrevet 4:14; 9:11-12). Jesus steg ner till jorden från himlen för att frälsa oss och har nu återvänt till himlen för att be för oss. I stor ödmjukhet kom han ner från himlen, i seger och härlig-

- 88 -

het återvände han dit sedan han utfört allt som var nödvändigt för vår frälsning. Gud har "upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn" (Filipperbrevet 2:9).
      Lägg märke till vilken inverkan himmelsfärden har på lärjungarna! De står inte som fastnaglade vid marken och är fullständigt överväldigade av att Jesus har återvänt till himlen. Deras tankar går på nytt omedelbart till jorden - för de har arbete som väntar. Kristus, som nu farit upp till himlen, befaller dem att ta över hans verk på jorden. "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar" (Matteus 28:18-19). I Apostlagärningarna berättar Lukas att lärjungarna lämnade berget där Jesus hade blivit upptagen till himlen och gav sig huvudstupa i kast med världens behov - den värld som Kristus hade dött för. De predikade och botade och förkunnade i ord och handling det glada budskapet för alla människor. Att man tror på uppståndelsen innebär inte att intresset för världen blir mindre. Tvärtom innebär det ett förnyat engagemang för världen och nya resurser för att tillgodose dess behov.
      Kristi uppståndelse innebär inte på minsta vis att Kristus nu har lämnat sin värld. Det är fullständigt omöjligt att få intryck av att Jesus inte längre finns hos de sina när man läser Apostlagärningarna. Himmelsfärden innebär inte att Kristus nu bara finns på ett begränsat område, och det var heller aldrig avsikten. Långt därifrån. Genom uppståndelsen övervann Kristus tidens och rummets begränsningar och blev tillgänglig för alla människor (vilket symboliseras av att templets förhänge brast, Matteus 27:51). Läran om himmelsfärden försäk-

- 89 -

rar oss om att Kristus har upphöjts och blivit förhärligad och att hans makt och härlighet kan uppenbaras och återspeglas i våra liv. När Kristus farit upp till himlen lever han i de troende genom Anden (Galaterbrevet 2:20). Kristus som blev upphöjd till himlen kan bli upphöjd också i våra liv (Filipperbrevet 1:20). Han kan bulta påvårt livs dörr (Uppenbarelseboken 3:20-21). Vi får inte låta mänskligt förnuft och mänsklig fantasi begränsa vad den uppståndne och upphöjde Kristus kan göra.
      Slutligen slår trosbekännelsen fast att Jesus nu sitter på Guds högra sida (Kolosserbrevet 3:1), en mäktig bild som framhåller främst två saker.
      1. Den tyder på en särskild ställning och ynnest. Att få sitta på en dignitärs högra sida är en särskild förmån (Psaltaren 16:8; 110:1). Inte ens änglarna får sitta på Guds högra sida (Hebreerbrevet 1:13). Att Jesus tilldelas denna hedersplats visar alltså hans unika ställning. Det bekräftar allt vi tidigare sagt angående Jesu relation till Gud. Jesus sitter på tronen vid Faderns sida, krönt med härlighet och ära (Hebreerbrevet 2:7-9) på grund av den stora seger han vunnit över synd och död genom att han lytt Faderns vilja. Den förödmjukande törnekronan har nu ersatts av en härlig krona av guld. Det är den scenen som skildras i Johannes syn: "Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten och få rikedom och vishet och styrka och ära och härlighet och lovsång" (Uppenbarelseboken 5:12).
      2. Den tyder på att Fadern lyssnar till Jesus. Nya testamentet framhåller att den uppståndne, himlafarne och förhärligade Kristus ber för oss (Romarbrevet 8:34; Hebreerbrevet 7:25). Jesus kan föra vår talan där han sitter vid Guds högra sida. De kristna ber i Jesu Kristi

- 90 -

namn och erkänner därmed att bönernas verkan beror på vad Jesus Kristus har åstadkommit och framdeles skall åstadkomma.

Tillämpning

Det är fullt möjligt för två personer att befinna sig i precis samma situation och ändå uppfatta den helt olika. Två män som tittar ut genom stängerna i ett och samma fängelsefönster ser olika saker. Den ene tittar ner och ser leran, den andre tittar upp mot himlen och ser stjärnorna. Vissa människor ser bara vardagens slentrian som till sist leder till döden, medan andra höjer blicken mot himlen eftersom de vet att deras eviga öde ligger i Guds hand. Deras situation är näst intill identisk, men de uppfattar den helt olika.
      En av de främsta skillnaderna mellan en troende och en icke-troende är attityden till livet. Den som inte tror har ofta inställningen "ät, drick och var glad, för i morgon skall vi dö" (1 Korinthierbrevet 15:32). Om det inte är mer med livet än det vi ser härpå jorden, kan man lika gärna njuta av det medan man har möjlighet Man struntar i att ens tänka på döden och förnekar att man någonsin kommer att drabbas av den. Vi känner nog människor som har det så - som inte bara lever här i världen, utan är dess fångar. De strävar efter "lyckan" och denna världens njutningar och tror att de besegrar världen, fastän de i själva verket besegras av den.
      Den som är kristen, å andra sidan, ser den här värl-den ur en helt annan synvinkel. Den liknar öknen som leder till Löftets land. Den är ett land dit vi förvisats, inte vårt ständiga hem. Den är det främmande landet (Lukas

- 91 -

15:13), långt hemifrån och från pappa som väntar på oss. Vi vet att vi inte är världens fångar: vi är i världen, men inte av den (Johannes 17:13-19). Vi engagerar oss i världen, därför att det är Guds värld som Kristus dog för och därför att vi har arbete att utföra där, men ytterst inser vi att den inte kan vara ett mål i sig. Världen kan alldeles för lätt bli en ersättning för Gud. Det är blott alltför enkelt att låta skapelsen inta Skaparens plats. "Vi skall lära oss att färdas genom denna världen som om den var ett främmande land, ta lätt på alla jordiska ting och avstå från att fästa vårt hjärta vid dem" (Jean Calvin).
      Tänk dig kyrkan eller den kristna gemenskap du tillhör som en "himlens koloni". Paulus använder sig av den tanken när han skriver till de kristna i Filippi, som var en romersk koloni (Filipperbrevet 3:20). En romersk koloni bestod huvudsakligen av en liten grupp romerska medborgare som slagit sig ner utomlands. Fastän de bodde i ett främmande land långt hemifrån behöll de hemlandets lagar och sedvänjor, talade hemlandets språk och längtade efter den dag då de skulle få återvända hem. Och likadant är det med den kristna gemenskapen. Den är en himmelsk koloni på jorden. De kristna är "främlingar" i världen (1 Petrusbrevet 2:11). Fastän kolonin ligger mitt i fiendeland, lyder dess medborgare himlens lagar och talar dess språk under gudstjänst och tillbedjan. Och de ser fram mot den dag då de får återvända hem till fäderneslandet och landsförvisningen äntligen är slut.
      "Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden" (Kolosserbrevet 3:1-2). Med de or-

- 92 -

den framhåller Paulus behovet av att ha rätt perspektiv på livet. Det är lätt gjort att den som är troende fastnar i jordiska bekymmer precis som andra. Arbetet, ansvar för familjen, oro för ekonomin kan bli bördor som tröttar ut oss och får oss att tappa sugen. När vi blickar framåt ser vi bara mer av samma slag komma emot oss. Det känns oerhört tröstlöst. Men i det läget har Paulus ett viktigt råd att ge: Se uppåt! Lyft på huvudet och vänd blicken mot himlen! Kristus har stigit upp till himlen och röjt en väg som vi kan följa. Att tänka på himmelsfärden är ett sätt att se till att vi har rätt perspektiv på livet. Det är nyttigt att dra sig till minnes att vårt mål inte ligger här på jorden utan hos Kristus, som har farit upp till himlen och gått före för att bereda rum för oss. Han väntar på oss. "Vårt hemland är himlen" (Filipperbrevet 3:20). Det ger oss ett nytt perspektiv på vardagens slit och släp. Det ger en vision som hjälper oss att gå vidare. Det är som en oas i öknen - livsnödvändiga förfriskningar mitt i livets hetta.

Viktiga bibelställen

Apostlagärningarna 1:1-11; 2:32-36; Kolosserbrevet 3:1-3.

Frågor att samtala kring

Vad tycker du är viktigast: uppståndelsen eller himmelsfärden?

Hur skall vi föreställa oss himlen?

Tycker du att du har hjälp av att tänka på den kristna gemenskap du tillhör som en "himmelsk koloni"?

- 93 -

Litteraturtips

Brian Donne, Christ Ascended, Paternoster. Grundlig och klargörande genomgång av vad NT lär om Jesu upphöjelse.

Michael Green, The Empty Cross of Jesus, Hodder Stoughton. Bland bokens rika material finns också en värdefull diskussion om Jesu upphöjelse.

- 94 -

[bakgrundsbild]

[Tema kristologi: Tron på den uppståndne Kristus]
[Språk, tro och religion - webbplatsens förstasida]
[Fyra klassiska bekännelsetexter]