Artiklar,
debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Kolumnen fanns att läsa i Dalarnas tidningar den 29 januari 2007. Den publiceras här med tillstånd av såväl författare som Dalarnas tidningar. (Webbpublicering 10.3.2007).
Vårt förakt för svaghet
|
Kolumn -
Falu Kuriren m.fl.|
Det finns ett förakt för svaghet
som är tydligt i vår tid och vår kultur; Fy för den som bromsar upp och
tar för lång tid på sig. Hurra för de effektiva och arbetsamma. Fy för
alla tärande arbetslösa och sjukskrivna. Toppen och mer lön åt alla de
som är duktiga och arbetar, helst övertid. Och vad gör vi av alla gamla
människor som behöver vård och vettigt boende? Vi vill ju satsa
resurserna på de som är mitt i livet och kan betala för sig. Vi följer
med intresse de lyckade människornas liv med sina vackra leenden som leker
och dansar omkring i glittriga tevestudios långt borta från våra egna
nersuttna tevesoffor. Ung, fräsch, snygg, snabb och smart, vem vill inte
vara sådan? Men det är något som inte stämmer och det anar vi nog. Det hela ger en ihålig eftersmak. Hur lyckad kan en människa egentligen bli? Och hur blir det med alla oss andra som är lite skadade av livets framfart? Vi som inte längre varken är friska eller unga utan som blivit halta och lytta längs vägen och aldrig kommer att hinna i kapp? Eller de människor som hade bristen med sig ifrån allra första början? Varför räknar vi inte med bristen? Jag tänker nog att om man blivit trasig har man också skaffat sig viktiga erfarenheter av livet. Då vet vi mer hur illa det kan gå och hur ont det kan göra. Men vi vet också att det går att ta sig igenom svårigheter även om livet kanske blir annorlunda efteråt. En del människor har mycket smärtsamma erfarenheter men har ändå överlevt. Sådana gånger prövar människorna om sina liv. Det blir tydligare vad man kan avvara och vad som är omistligt. Insikten om att få finnas till, trots allt, blir det stora. Erfarenheterna av livets baksidor och vår egen
begränsning kan bli vår största tillgång om vi använder dem klokt
och om vi tillåts bearbeta det vi varit med om. Om det kan få räkna oss
tillgodo istället för att ses som defekter och belastningar. Paradoxalt
nog kan vi bli mer hela om vi också är bekanta med vår brist. En människa är egentligen inte hel så länge hon inte bekantat sig med sin egen svaghet. För svagheter har vi alla. Så ser jag det. Då blir det helt plötsligt den trasiga människan som är hel och den unga och friska som ännu är lite oerfaren men som snart "kommer ikapp" de gamla eller sjuka. Ser man det på det sättet kastas föreställningarna om ganska ordentligt. Då blir vi alla vinnare i det riktigt stora och livslånga loppet.
Kolumner av Inga-Lill Örnerfors Modin Biskop
John S. Spong
|
