Att ta Bibelns texter på allvar innebär för mig att se dem i sitt sammanhang. Författarna ville förmedla sina upplevelser av att Gud fanns med dem i medgång som motgång. Och det sätt de beskriver Gud på är naturligtvis präglat av dem själva. Som alltid. Berättelserna säger mig mycket om människorna, deras gudsföreställningar och deras obändiga tro genom tiderna. Och de förmedlar nog så mycket mänsklig livserfarenhet ur de troendes perspektiv. Men de säger mig inte så mycket om det gudomliga som alltid ligger bortom våra föreställningar och beskrivningar. De ger mig heller inga allmängiltiga sanningar varken om Gud eller livet eftersom jag tror att Gud liksom själva livet är levande och dynamiskt.
     Inför det gudomligas eventuella avsikter och beskaffenhet tror jag därför att det är bra att försöka förhålla sig öppen och ödmjuk. Liksom inför människor oavsett tro, ras, kön eller sexuell läggning.