Genom Mariaevangeliet och andra skriftliga källor framgår tydligt att hon inte bara var lärjunge utan också apostel med egna efterföljare. Och när de övriga lärjungarna är modlösa vid Jesu bortgång är det hon som tröstar och påminner de andra om hans lära. Det verkar som om hon på många sätt delvis varit mer insatt i Jesu lära än de övriga. Petrus ber henne att berätta för dem om det "som vi inte har hört". Han beskriver henne också som den som Frälsaren älskade mer än de andra kvinnorna.

Hennes lära skiljer sig från de andras på det viset att hon hellre talar om det inre livet i människan och säger om Jesus att "han har gjort oss till människor". När hon lämnat sin berättelse har både Petrus och Andreas starka invändningar och menar att Jesus inte kan ha sagt henne allt detta. Dels därför att de inte känner igen läran så som de själva har uppfattat den, dels därför att de inte tror att Jesus kan ha talat med en kvinna utan deras vetskap. Maria börjar då gråta och Levi går till hennes försvar och säger till Petrus att han "har varit hetsig i alla tider".

Mariaevangeliet ger oss en mer nyanserad bild av Jesus och de första lärjungarna. Mera mänsklig och mycket trolig. Därför är dessa nyfunna texter bra. De vidgar och nyanserar vår syn på alltsammans. Och framför allt: vi får veta att även kvinnor fanns med som viktiga personligheter omkring Jesus.