Kuriositet i kulturens marginal?
Från att under århundraden ha fungerat som något av den västerländska
kulturens mittpunkt och livsnerv är kristendomen på väg att bli en kuriositet i
samhällets marginal. Processen är till synes obeveklig och har accelererat sedan andra
världskriget. De flesta är likgiltiga för detta skeende. Kristendomen tycks ha spelat
ut sin roll som kulturskapande kraft.
Samtidigt har intresset för religion och
livsåskådningsfrågor vuxit på ett markerat sätt under de senaste tio till femton åren.
Kulturklimatet har blivit betydligt öppnare gentemot dessa frågor, det gäller även i
mera tongivande kultursammanhang. Ord som nyandlighet, sökare, meditation,
privatreligiositet och New Age har etablerats i vardagsspråket. Men detta växande
religiösa intresse riktas bara i mycket begränsad utsträckning mot kyrka och
traditionell kristendom.
I samtidsbilden ingår också att såväl
slutna sekter som breda fundamentalistiska rörelser med rötter i de stora religiösa
traditionerna har fått vind i segeln. De senare ofta med politiska ambitioner. För tjugo
år sedan tedde sig en sådan utveckling osannolik.
Själv har jag länge känt mig ointresserad av
denna djupgående förändring av det religiösa och kulturella landskapet. Trots en
kristen uppväxt har jag under största delen av mitt vuxna liv upplevt kristendomen som
utan betydelse för mitt livs centrala angelägenheter. Vad spelar det för roll om en i
mina och de flestas ögon livlös och stum kristendom dör och försvinner från den
kulturella scenen?
Denna syn har under loppet av några år
förändrats på ett djupgående sätt. En växande övertygelse om att kristen-judisk
tradition rymmer en mänskligt och kulturellt mycket viktig 'existentiell sida' har fått
mig att tro att kristendomens försvinnande är förenat med allvarliga kulturella risker.
Denna existentiella sida gäller från min
synhorisont i första hand viktiga insikter om en komplicerad 'livshållningsproblematik'
som vi lever i genom att vi är människor. Dessa insikter är invävda i ett
svårtillgängligt trosspråk. De är oberoende av de bortomvärldsliga föreställningar
som de flesta förbinder med kristen tro. Djupgående förändringar i språk och kultur
har gjort att de är på väg att förskingras av kyrka och kristenhet. Dessa insikter har
ännu inte fått något medvetet uttryck i den sekulära kulturen. Om denna 'existentiella
sida' av kristen tradition försvinner från det kulturella medvetandet finns det
anledning att känna oro.
Detta syftar inte på någon specifik kristen
'etisk lära'. Genom att antyda några huvuddrag i denna livshållningsproblematik ska jag
försöka förklara vad jag menar.
Två motstridiga livshållningar.
Ett synsätt som jag menar är nära förbundet med denna existentiella
sida i klassisk kristen tro kan i ett sekulärt språk sammanfattas i tre påståenden
eller antaganden:
(1) Ett ansvarigt förhållande till
'samvetets, hjärtats och sanningens röster' är av avgörande betydelse för att en
grundupplevelse av självrespekt och värdighet ska kunna utvecklas och fördjupas. I
detta ingår att ekänna sina nederlag och sin skuld när man har svikit dessa inre krav.
(2) Utvecklingen av vår förmåga till
medkänsla är förbunden med en strävan att acceptera den utsatta och smärtsamma sidan
av att vara människa.
(3) Kärlek och förnuft är två sårbara
kvaliteter som kan utvecklas mot allt större bärighet i vår kroppsliga, förgängliga
existens som människor. I bästa fall kan de utvecklas till gränsöverskridande krafter.
Det är en utveckling som vi aktivt kan bejaka såväl i våra personliga liv som i
världen.
Dessa tre påståenden är
nära sammanlänkade med varandra.
Beroende på om vi bejakar eller avvisar
giltigheten i detta synsätt konstitueras två motstridiga livshållningar med olikartade
konsekvenser för våra liv.
Om vi i livets konkreta angelägenheter lever
utifrån tron att vårt bejakande av detta synsätt är av central betydelse såväl för
vårt eget liv som för det samhälle vi tillhör skapas en livshållning vars inre
dynamik efterhand fördjupar en upplevelse av mening och hemhörighet i tillvaron. Den
förstärker banden till våra medmänniskor och 'vår värld'. Den underhåller en inre
process av integration och läkande. Den skapar en speciell kunskapsrelation till livet
som gäller frågan om vad som stödjer kärlekens och förnuftets utveckling. Den
utvecklar vårt 'moraliska universum'.
Om vi lever och handlar utifrån att detta
synsätt inte är giltigt formas en livshållning vars långsiktiga inre konsekvenser är
helt annorlunda. Den fördjupar en grundupplevelse av meningslöshet och avskurenhet från
livet. Den tunnar ut banden till såväl våra medmänniskor som till livet i stort. Den
förstummar och urholkar vår inre värld. Den krymper vårt 'moraliska universum'.
Dessa båda livshållningar kan kallas
'delaktighetens' kontra 'likgiltighetens' livshållning. De skulle också kunna kallas
'den existentiella trons' respektive 'den existentiella otrons' livshållning. Om man vill
betona den dynamiska och delvis motsägelsefulla utveckling eller 'rörelse' i en viss
huvudriktning som det är frågan om, kan de även kallas 'öppnandets' kontra
'avskärmandets' livshållning.
I detta existentiella
perspektiv ryms ytterligare ett centralt påstående eller antagande: Det finns inget
sätt att ställa sig utanför den existentiella tro-otro-problematik som utgör grunden
för dessa båda motstridiga livshållningar. Att leva i spänningsförhållandet mellan
dessa båda poler är en ofrånkomlig del av att vara människa. Vilken sida som blir
riktningsgivande är avgörande för hur våra liv kommer att gestalta sig. Med hjälp av
ett poetiskt språk kan man summariskt säga följande. När delaktighetens livshållning
får övertaget skapas en öppen dynamisk livsprocess som handlar om 'hjärtats
öppnande'. Om den existentiella otro som utgör grunden för likgiltighetens
livshållning blir riktningsgivande formas en negativ dynamisk livsprocess som innebär en
rörelse mot 'hjärtats förhärdelse'.
Delaktighetens livshållning handlar inte om
att tillägna sig en lära eller att följa vissa givna bud och regler.Dess kärna är att
möta livets angelägenheter utifrån en viss grundhållning och att försöka 'stå kvar'
i denna trots nederlag, svårhanterliga konflikter och allt som under utsatta
omständigheter kan 'tala emot' dess giltighet.
Delaktighetens livshållning kan vara såväl
intuitiv som medvetet formulerad. Den kan 'bäras' och motiveras i en förståelseform som
bygger på gudstro och föreställningar om livets fortsättning efter döden, men kan
också förstås och bejakas inom ramen för en sekulär livstolkning. Den kan
understödjas och hållas levande i en kultur genom en traditions berättelser, myter och
riter. Jag menar att Bibeln och den kristna kyrkan har fungerat som en sådan tradition.
Kyrkans historiska kallelse.
Från detta perspektiv har kyrkan genom hela sin historia haft två
primära uppgifter. Den ena har varit att visa människor på den djupgående positiva
betydelsen av att medvetet välja att försöka leva i delaktighetens livshållning. Den
andra uppgiften har varit att utgöra en gemenskap för dem som har gjort detta val. I det
traditionella trosspråket har detta val formulerats t.ex. i orden 'att bli lärjunge till
Kristus'. Det har manisfesterats genom dopet. Genom rit, förkunnelse, själavård och
förmedlingen av bibliska berättelser har denna gemenskap fungerat som ett stöd för
människor att stå kvar i och fördjupa delaktighetens livshållning. Insikten att
stödet från kyrkans 'trosgemenskap' är viktigt och ibland kan vara livsavgörande för
en skör och vacklande människa har varit en del av kyrkans livsnerv.
Trots alla sina mörka fläckar framstår den
kristna kyrkan som den fram till modern tid viktigaste kraften i den västerländska
kulturen när det gällt att synliggöra och ge ord åt denna för varje människa
livsviktiga och ofrånkomliga livshållningsproblematik. När det gäller detta är kyrkan
något mer och större än sina enskilda företrädare och uttolkare. Denna sida av
kristen tradition har haft en genomgripande kulturskapande betydelse. Även om den
historiska bilden är komplicerad menar jag att den har haft en avgörande betydelse för
framväxten av ett demokratiskt, människorättsorienterat samhälle.
Traditionellt trosspåk och nutidsmänniskans
erfarenheter.
När det traditionella kristna trosspråket betraktas från denna
existentiella infallsvinkel framstår det i första hand som ett genom historien nedärvt
sätt att med ord, berättelser, bilder och riter tolka och gestalta tro, erfarenheter och
insikter som är förbundna med det livsdrama som formas i spänningen mellan
delaktighetens och likgiltighetens livshållning. Det ligger då nära till hands att
föreställa sig att kristendomens födelse var intimt förbunden med omvälvande och
nyskapande erfarenheter och insikter kring detta. Från detta existentiella perspektiv
blir det också rimligt att på allvar börja tänka att det kanske faktiskt var frågan
om något så radikalt nytt att det fanns en mänskligt sett relevant och begriplig
anledning till att Jesus - och efter Jesu död även lärjungarna - med en oavvislig kraft
tyckte sig ha fått nyckeln till den messianska framtid av fred, frihet och rättvisa som
de israeliska profeterna hade siat om.
När dessa tankar väl är tänkta kan den
stora frågan om vad Jesus och apostlarna hade upplevt och insett börja glöda från en
existentiell utgångspunkt. Men det blir då också uppenbart att förutsättningen för
att överhuvudtaget kunna röra sig mot någon sorts autentiskt svar på denna fråga är
att man efter bästa förmåga bejakar den existentiella tro som utgör grunden för
delaktighetens - eller öppnandets - livshållning.
Traditonella kristna uttryck som 'livets väg',
'frälsande tro', 'en levande gudsrelation', 'nåd', 'försoning', 'nu lever icke längre
jag utan Kristus lever i mig' börjar framstå som ord som just försöker fånga och
uttrycka grundläggande erfarenheter och insikter som på olika sätt är knutna till
delaktighetens livshållning. 'Förtappelse', 'synd', 'leva avskuren från Gud' tycks vara
ord som försöka uttrycka erfarenheter och insikter förbundna med likgiltighetens
livshållning.
Från denna synvinkel kan det traditionella
trosspråket inte uppfattas som något i sig själv primärt och konstituerande för
kristen tro. Samtidens föreställningar och uttrycksformer var den givna och
ofrånkomliga utgångspunkten för Jesus, apostlarna och den tidiga kyrkan när de
började gestalta och ge ord åt den tro och de omvälvande erfarenheter som ledde till
kristendomens födelse. Nya testamentets förkunnelse måste i detta perspektiv betraktas
som ett mänskligt skapat uttryck för kristen tro djupt präglat av den tid och och den
kultur där det uppstod.
Så länge det stora folkflertalet på ett
autentiskt sätt kunde tolka och uttrycka sin kamp för att stå kvar i delaktighetens
livshållning i ord som 'att leva i lydnad gentemot Gud', 'att bekänna Kristus som sin
Herre och Frälsare' m.fl. och där t.ex. nattvarden upplevdes som ett oundgängligt stöd
i detta var detta traditionella trosspråk ett levande och fungerande språk.
Finns det en personligt handlande Gud som har
skapat universum och livet? Som kan ingripa i våra personliga liv? Som har en plan med
mänskligheten? Som har en avsikt med mitt liv? Blev Gud människa genom Jesus Kristus?
Var Jesus Guds son? Uppstod Jesus från döden? Kommer vi att uppstå till ett personligt
evighetsliv efter döden? Finns det en Yttersta Dom där vi kommer att välkomnas till en
evig gudsgemenskap eller för alltid visas bort från Gud till ett evigt mörker?
Dessa klassiska kristna trosfrågor engagerar
allt färre. De flesta upplever dem som främmande och utan beröringspunkter med det egna
livets centrala angelägenheter. I dagens västerländska kultur kämpar det helt
övervägande flertalet med de ofrånkomliga existentiella trosfrågor som är knutna till
delaktighetens och likgiltighetens livshållning utan att förbinda det med dessa
traditionella 'teistisk-metafysiska' trosfrågor. Samtidigt fortsätter dessa att fungera
som avgörande brytpunkt i alla kyrkligt uppburna tolkningar av kristen tro. Detta faktum
väcker på ett tvingande sätt nya frågor om såväl innebörden i kristen tro som synen
på kyrkans kallelse i dagens värld.
Kan det traditionella trosspråket dölja trons
verklighet?
När man fokuserar på denna livshållningsproblematik framträder en
överraskande bild av kristendomens belägenhet. I samma mån man idag betonar det
traditionella trosspråket med dess markerade inslag av metafysiska, bortomvärldsliga
föreställningar som ett omistligt sätt att uttrycka och förmedla kristen tro i samma
mån bidrar man - ofrivilligt och med en sorts inre obeveklighet - till att i sin samtid
dölja den existentiella sida av tro-otro-problematiken som är oupplösligt förbunden
med delaktighetens och likgiltighetens livshållning. Detta är en historiskt helt unik
kulturell situation för kristenheten - och för det traditionella trosspråket.
Genom att troget hålla fast vid en på ytan
traditionell förståelse av kristen tro håller kyrkan på att förlora förmågan att
stödja nutidsmänniskan att leva i delaktighetens livshållning. Detta är en så
djupgående förändring av kyrkans historiska roll att det finns skäl att tala om ett
religionsskifte i kyrkans mitt. Kristendomens tillbakagång och marginalisering blir både
begriplig och följdriktig. Det har medfört att allt fler människor har blivit hemlösa
och utan stöd när det gäller hennes mest avgörande livsangelägenheter. Konsekvenserna
kan visa sig allvarliga.
Jag menar alltså att ett växande antal
människors konkreta erfarenheter har visat att de teistisk-metafysiska trosfrågorna inte
på ett givet sätt är förbundna med de trosfrågor som gäller betydelsen av att
försöka leva i delaktighetens livshållning. Annorlunda uttryckt innebär det att vi
idag befinner oss i en kulturell situation där den 'teistisk-metafysiska' respektive
'existentiella' sidan av kristen tro inte längre kan förstås som sammanbundna och
beroende av varandra.
Detta innebär att vad som har varit den givna
och outtalade förutsättningen för alla klassiska tolkningar av kristen tro inte längre
är giltigt. Trots detta fortsätter med få undantag de flesta nutida företrädare för
kristen tro - teologer, biskopar, präster, pastorer - att tala och handla som om dessa
båda sidor av kristen tro utgör en given och självklar enhet. Denna syn utgör
fortfarande bekännelsegrunden inom hela kristenheten. Svenska kyrkans stora
jubileumssatsning, "Befrielsen. Stora boken om kristen tro" (1993), såväl som
den omdebatterade kursboken "Vad tror du på?" (1994) är aktuella uttryck för
detta klassiska synsätt.
Delaktighetens livshållning och demokratins framtid.
Om denna trosanalys är riktig väcks ovillkorligen frågan om vilken av
dessa båda sidor av den traditionella tron som utgör grunden och därmed bestämmer den
avgörande gränsen mellan kristet och icke-kristet. Den teistisk-metafysiska eller den
existentiella? Frågan är på ett konkret och oåterkalleligt sätt invävd i själva den
kulturella tidssituationen. Om man svarar 'både och' har man varken förstått frågans
art eller den språkliga och kulturella situation som utgör dagens verklighet. Om man
menar att synliggörandet och stödet för delaktighetens livshållning utgör en
grundläggande del av kyrkans kallelse finns det idag, såvitt jag kan förstå, bara ett
möjligt svar.
De trosfrågor som har antytts här visar på
en problematik som inte går att undvika och komma förbi för en kristenhet som vill ta
människors sökande och livskamp på allvar i dagens värld och därmed också ta sig
själv som kristen kyrka på allvar. Kyrkans ovilja och oförmåga att på allvar
konfronteras med denna smärtsamma problematik får till konsekvens att man ger upp vad
som från denna infallsvinkel till kristen tro framstår som en grundläggande del i
kyrkans kallelse.
Det kan finnas skäl att poängtera att detta
inte har med personliga åsikter att göra. Om analysen är riktig så finns det ett
verkligt problem som har med verklighetens och den mänskliga erfarenhetens beskaffenhet
och inre struktur att göra. Det är inte heller frågan om ett exklusivt kristet problem
som det i förstone kan tyckas. Det gäller en livsviktig problematik i den
västerländska kulturen.
Jag menar att såväl det demokratiska,
människorättsorienterade samhällets framväxt som dess möjlighet att överleva är
direkt avhängigt av att det stora flertalet människor efter bästa förmåga försöker
leva i delaktighetens livshållning. Att det finns någon form av tydliga och kulturellt
väl förankrade strukturer i varje samhälle vars främsta uppgift just är att initiera
och stödja delaktighetens livshållning tror jag är av central och kanske avgörande
betydelse för jordens och den globala kulturens framtid.
Med detta påstående har jag också antytt hur
jag uppfattar den kulturella vidden av denna problematik.
Kyrkan som skapande kraft i nuets värld.
Om en bärande sida av den kristna kyrkans kallelse är och alltid har
varit att synliggöra, initiera och stödja delaktighetens livshållning är jag, trots
denna mörka bild, övertygad om att kyrka och kristen tro har en framtid.
Förutsättningen är att det finns krafter inom kyrkan - och i samhället - som uppfattar
den här framlyfta existentiella sidan av kyrkans kallelse som en autentisk del av kyrkans
ursprungliga uppdrag. Om kyrkan har viljan och modet att försöka återupprätta denna
traditionella roll utifrån nuets kulturella och språkliga realiteter tror jag att nya
och oväntade saker kan hända i det kulturella och religiösa landskapet. I så fall är
det dessutom fullt möjligt att kyrkan i en inte alltför avlägsen framtid kommer att
kunna tala om detta med en tydligare röst än någonsin i historien. En kyrka som bär
denna livshållningsproblematik 'vid sitt hjärta' har en viktig uppgift så länge det
finns människor.
"Gå ut och gör hela världen till mina
lärjungar!" Kärnan i det kristna lärjungaskapet kan förstås som just det
medvetna valet att ärligt försöka leva i delaktighetens livshållning. I detta avseende
är kyrkans uppdrag lika angeläget idag som när apostlakallelsen formulerades för två
tusen år sedan. När tonvikten läggs vid denna existentiella sida av lärjungaskap och
kristen tro öppnar sig också stora möjligheter för en skapande kritisk dialog såväl
med andra religioner som med olika former av sekulärt tänkande kring denna
livshållningsproblematik. I detta perspektiv tycks kristendomen rymma en stor och viktig
kulturskapande potential för nuets värld som idag till största delen är osynlig och
slumrande.
Jag kan alltså inte komma ifrån en allt
starkare övertygelse om att kyrka och kristen tro genom sin tvåtusenåriga historia har
haft en skapande roll av avgörande betydelse i den västerländska kulturens utveckling
genom att uttolka denna för varje människa ofrånkomliga 'livshållningsproblematik' och
stödja delaktighetens livshållning. Detta sagt i fullt medvetande om de många mörka
inslagen i kristenhetens historia. Jag kan inte heller komma ifrån uppfattningen att en
kristen kyrka som i dagens värld tar sin kallelse på allvar borde kämpa för att på
nytt axla denna viktiga roll och dessutom göra sitt yttersta för att utveckla och
fördjupa den.
Med en blandning av förvåning och
svårgripbar upphetsning har jag blivit allt mer övertygad om att detta rör vid något
av själva hjärteroten i kristen tro.
Vår Lösens författarpresentation på s.676:
Carl Gustaf Olofsson, s 666, har tidigare
publicerat dikter i Vår Lösen (1984 och 1987). Artikelns tankar vidarutvecklas och
fördjupas i ett omfattande, ännu ej förlagt bokmanus med den preliminära titeln Existentiell livssyn - kristen tro?
OBS!!
Tryckt bok 2020!!
Efter 22 år som nätbok finns "Existentiell
livssyn - kristen tro?" som fysisk bok sedan slutet
på maj 2020. Det är resultatet av ett helt oväntat initiativ från
det lilla förlaget Alternaliv och dess eldsjäl Tomas Walch. Den finns
att köpa på Bokus,
Adlibris
m.fl
|
Vår Lösen inbjöd professorn i systematisk teologi vid Lunds
universitet, Werner G. Jeanrond, att ge sina reaktioner på den problematik artikeln tar
upp. Hans svar publicerades i samma nummer av Vår Lösen, dvs nr 8/1996, under rubriken
"Kyrkans budskap och samtidens krav". Den 13
mars 1997 var ett av inslagen i OBS-kulturkvarten i radions P1 en tidskriftskrönika
av Lars Westerberg som tog upp Vår Lösen. Halva inslaget ägnades dessa båda
artiklar. Båda dessa texter är publicerade här med tillstånd av respektive
författare.
Om anknytningspunkterna till boken
Existentiell livssyn - kristen tro?
(ändrad 12.12.1999)
Boken Existentiell
livssyn - kristen tro? har sedan artikeln skrevs originalpublicerats på Internet
och är sedan i slutet på januari 1999 i sin helhet tillgänglig på webbplatsen
Språk,
tro och religion.
De tre punkter som
sammanfattar huvudkonturerna i delaktighetens livshållning utvecklas i var sitt kapitel.
Punkt 1, om den ansvariga hållningens betydelse utvecklas i kapitel 2, Ansvar och flykt. Punkt 2, om betydelsen av
försöka acceptera den utsatta och smärtsamma sidan i vår existens diskuteras ingående
i kapitel 3, Utsatthet och transcendens. Punkt 3, om
betydelsen av att bejaka kärlekens och förnuftets utveckling till allt starkare krafter
i våra personliga liv och i världen, utvecklas i kapitel
4, Skrift, ande och kultur.
Begreppet existentiell
tro som med några grovt antydda konturer också är centralt i artikelns diskussion
utvecklas i ett eget kapitel, kapitel 6, Existentiell
tro.
När det gäller artikelns antydningar
under rubriken "Traditionellt
trosspåk och nutidsmänniskans erfarenheter" (de första fyra styckena) så
utvecklas dessa tankar i kapitel 5, Kristusseende och
kallelse och mera komprimerat i artikeln "Kristus är uppstånden!" (Svensk kyrkotidning nr 16/1998).
Se också upplysningarna
efter artikeln "Kristus är uppstånden!".
(Notis om
boken i Svensk kyrkotidning, nr 38-39/1999!)
OBS!!
Tryckt bok 2020!!
Efter 22 år som nätbok finns "Existentiell
livssyn - kristen tro?" som fysisk bok sedan slutet
på maj 2020. Det är resultatet av ett helt oväntat initiativ från
det lilla förlaget Alternaliv och dess eldsjäl Tomas Walch. Den finns
att köpa på Bokus,
Adlibris
m.fl
|
[bakgrundsbild]
Werner G. Jeanrond: Kyrkans budskap och
samtidens krav
Lars Westerberg: Tidskriftskrönika om Vår Lösen
Carl Gustaf Olofsson: Kallad att vara ett ljus i världen - svar
till Jeanrond
Språk, tro och religion
- webbplatsens förstasida
Existentiell livssyn - kristen
tro? - bok/titelsida
Tema kristologi: Tron på den uppståndne
Kristus
Budord för en modern tid - ett
diskussionsmaterial
Arkiv: Artiklar, debatt och recensioner
från dagspress och tidskrifter
Artiklar/texter
av Carl Gustaf Olofsson
Gustafs
videoblogg
[Har kristen tro en framtid - förstasidan]
www.existentiell-tro.net
|