Inga-Lill Örnerfors Modin: "Om offerkult" (Kolumn 2006-04-10 i Dalarnas tidningar)

Jag tror att Jesusgestalten kan vara en förebild i mycket. Han upprörs över skenhelighet och orättvisor och han tar parti för de svaga och utsatta. Där kan många av oss följa honom antingen vi gör det med eller utan religiös motivering. Men när det kommer till hans självutgivande kärlek, hans lidande, offret och korset så tror jag inte att det alltid är så bra att följa. Begreppet "offer" är känsligt att handskas med. Vi tänker kanske på offer och förövare i vår tids alla våldsbrott. Jag tänker också på all självuppoffring som ensidigt sker där det oftast är kvinnor som ger ut av sig själva, sin tid, sitt tålamod, sin kärlek, omsorg och sin arbetskraft. Till andra som är mera benägna att ta för sig. Jag har svårt att se något förebildligt i detta. Jag tror vi ska ge mycket, men allt? (Författarinnan Gerda Anti föreslår att vi ger hälften, 50%, resten ska vi behålla för oss själva.)

Begreppet "offer" ger oss också associationer till människor som går i döden för någon överordnad princips skull antingen de gör det enskilt eller som grupp. Men är inte allt liv heligt och till för att levas? Till vad tjänar allt blod som spills?

Vi har i vår kultur väldigt långt till den gammaltestamentliga föreställningen om en gudom som behöver ett offer för att bli vänligt sinnad till sitt folk. För övrigt har vi själva utövat offerkult i förkristen tid. Men jag tror att få av oss lever kvar med den föreställningen. Därför kan det också kännas svårt att ta till sig den bibliska föreställningen om Guds rena lamm som borttager världens synder. Att se Jesu död som det ultimata offret och som en nödvändig handling för våra mänskliga svagheters skull blir lätt obegripligt.
Däremot har vi lite lättare att ta till oss förställningen om Jesu självutgivande kärlek. Men varför behöver han dö? Frågan hänger ändå kvar? Om det ändå inte är så att någon märklig gudom kräver det?

Själv kan jag ta till mig korsfästelsen som en handling av oss människor. Vi har en tendens att klämma åt och ibland förakta det som är sårbart. Eller den som blottar sig emotionellt eller älskar alltför godtroget och aningslöst. Då klämmer vi till. Om det så handlar om Gud själv. Vi är ibland också benägna att lägga över skuld och skam på andra. Detta sker dagligen i hem, skolor och på arbetsplatser. Allt det som vi inte vill se hos oss själva förlägger vi utanför oss på någon annan. Det kan ha sitt pris. Ibland faktiskt döden för den som blir utsatt. Därför säger mig korsfästelsen mer om oss människor och våra sämre sidor än om Gud. Och det kan ju räcka långt. Att se på oss själva, hur vi ibland gör när vi gör riktigt ordentligt fel, tror jag är nödvändigt. För att kunna förändra och förändras.
Det finns gott om offer i världen. Det är tragiskt och smärtsamt. Men vi ska nog varken idealisera det eller identifiera oss med rollen som offer.

Inga-Lill Örnerfors Modin är poet och präst i Svenska Kyrkan. Hon tjänstgör i Hedemora församling i Västerås stift.

Kolumner av Inga-Lill Örnerfors Modin:
www.existentiell-tro.net/ornerforsmodin/

Budord för en modern tid
Har kristen tro en framtid?
Artiklar publicerade på Språk, tro och religion
Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter (extern)
Språk, tro och religion - webbplatsens förstasida (extern)

[bakgrundsbild]

Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson - epost: stor2@existentiell-tro.net