Artiklar,
debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter Kolumn - Falu Kuriren m.fl. Kolumnen fanns att läsa i Dalarnas tidningar den 4 september 2006. Den publiceras här med tillstånd av såväl författare som Dalarnas tidningar. (Webbpublicering 16.1.2007).
Tro och politik
|
Jag skriver sedan en tid tillbaka
i denna tidning. När jag skriver vänder och vrider jag ibland på en del
av de kristna trosföreställningarna. Framför allt har jag brottats en hel
del med bibelsyn och bibelbruk samt den gamla försoningsläran. Många har
hört av sig och tackat. De har upplevt att det jag skriver känns
bekräftande och befriande. Det har öppnat upp för fortsatta funderingar
och samtal. Andra har blivit arga. Inte minst en och annan frikyrkopastor
varav någon till och med påstod att jag tappat tron. Så är det
naturligtvis inte. Men jag vill ge utrymme för reflektion och kritiskt
tänkande. Trossystem som inte tål granskning kan heller inte utvecklas och
i längden leva vidare. Det gäller nog även andra system.
En stor grupp människor bryr sig naturligtvis
inte alls om vad kyrkan och dess prästerskap har på hjärtat. För dem
är kyrkans tjänares inkrökta funderingar ohjälpligt passé. Detta är
jag väl medveten om. Men jag har också mött en annan kategori läsare.
Det är alla de som blir osäkra och förvirrade av mina ifrågasättanden.
De som själva inte direkt vill benämna sig troende men som på något
sätt ändå vill ha sin barnatro intakt. "Är det inte så att Jesus
för världen givit sitt liv som jag en gång fått lära mig i de gamla
psalmverserna? Hur är det då?" De vill på något sätt att de
kyrkligt aktiva ska förvalta barnatron som de själva egentligen för
länge sedan har lämnat bakom sig. Kanske tänker man sig kyrkan som
förvaltare av kristen troslära där de aktiva tror, ber och läser bibeln
i den övriga befolkningens ställe. Föreställningen om
ställföreträdande är inte ny. Men om vi gör så vad blir då kvar för den enskilda människan? Hänger inte tro, liv och politik ihop? Går vi inte miste om en stor del av oss själva om vi inte då och då reflekterar över vilka vi är, hur vi vill ha det, vilken värdegrund vi har, vad som gör oss lyckliga och vad som gör oss arga? Jag tror det. Jag tror att det bland annat är det som gör oss till människor detta att vi reflekterar över livet och oss själva. Det ligger något stort och respektfullt i det som vi ska vara rädda om. Och som vi varken kan eller ska överlåta åt någon annan.
Kolumner av Inga-Lill
Örnerfors Modin: Budord
för en modern tid Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson - epost: stor2@existentiell-tro.net |