Vissa ser på jordklotet som något vi på uppdrag av Gud gemensamt har att ta ansvar för och förvalta men inte förbruka. Andra vill snarare påskynda slutet på denna tidsålder eftersom man förväntar sig Kristi återkomst i slutändan där de rättrogna ska hämtas hem till Gud. I en annan fråga ser man Gud som överordnad mannen och mannen över kvinnan med hänvisning till bibelställen och praxis i den tidiga kristna världen. Samtidigt kämpar andra för mänskliga rättigheter och hänvisar till hur Jesus bemötte kvinnor jämbördigt. I somliga kretsar är det omöjligt att tänka sig prästvigda kvinnor eftersom Jesus var man och prästen ses som en representant för honom (i en manlig gudom). I det andra lägret är prästen bara hand, mun, öra och öga ställda i församlingens tjänst med ett särskilt ansvarsområde vilket kan göras av man såväl som kvinna och där Gud är bortom genus. I den ena falangen tänker man sig att Gud skapat världen enligt skapelseberättelsen så som fulländad innan syndafallet och i en annan grupp vill man bejaka det vetenskapen upptäckt hittills om evolution och utveckling. För den ena är bibeln ofelbar med eviga sanningar om Gud giltiga för alla i alla tider medan den andra menar att texterna är skrivna av människor och alltså tidsbundna och präglade av både människor och miljö och därför behöver läsas kritiskt. I ena fallet blir "utlevd" homosexualitet en synd i andra fallet ses all kärlek komma från Gud och är alltså god. I vissa trossammanhang är Kristus den enda vägen och källan till Gud. Där ses andra religioner och trosformuleringar som vilseledande och ibland även hotfulla. I andra sammanhang vill man bejaka religionsdialog och ser religionerna som olika vägar till samma Gud. För en del är frälsning och omvändelse en nödvändighet för att få höra till Gud. För andra kristna finns Gud inom oss alla. Och så vidare, med en glidande skala mellan dessa olika ståndpunkter. Ändå kallar sig allihop för kristna och ska försöka trängas under samma tak.

Är det något att undra över om det då och då både knakar och mullrar i de kristna leden? De olika ståndpunkterna drar ju ofta åt direkt motsatta håll. Så varför bråkar kristna? Kanske därför att kristna är vanliga människor. Varken bättre eller sämre än andra. Det finns samma brokighet bland de som kallar sig kristna som i mänskligheten i övrigt. Frågan är väl snarare varför vi människor över huvud taget bråkar. Vi är satta på samma planet och är helt och hållet hänvisade till varandra för att klara upp det här med överlevnad, fred och rättvisa. Det är upp till oss allihop, kristen eller ej, att inse vårt gemensamma ansvar för jorden och varandra. Med religiös motivering eller ej.