Jag tror det är viktigt att komma ihåg att allt stoff i bibeln från början varit muntligt traderat som i ett långt senare skede skrivits ned i text. Det hjälper oss att se vad det är vi har att göra med, nämligen mänskliga berättelser om Gud och livet. Det liv de människorna levde i den tid och tradition där berättelserna är tillkomna. Förmedlade av människor genom årtusenden, formade i syfte att försöka begripa sig på liv och död och skapa mening och mönster i en tuff tillvaro.

Så kan vi, om vi vill, fortsätta läsa bibelns berättelser men med andra glasögon, mera inställda på djupseende. Vad ligger bakom texten? Vad vill förmedlas? Vad kan jag lära mig om mig själv, mina medmänniskor, Gud och livet? Är jag hjälpt av berättelserna? Kan jag växa, utvecklas och fördjupas av det jag läser? I såfall: bra. Annars: lämna berättelsen därhän. Mycket av bibliskt stoff menar jag att vi varken behöver läsa, begripa, än mindre försvara. Vi får, som Luther, lyfta på hatten och gå vidare.