Artiklar,
debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Inlägget publicerades på SvD:s debattforum på Internet i anslutning till Idagsidans artikelserie på temat blasé. Det är ett gensvar på Ylva Herholz Idagsidesintervju med prästen och livsåskådningsforskaren Kjell Kallenberg den 8 augusti 2001. Inlägget som visade sig alldeles för långt för SvD:s debattformulär är där publicerat i två delar. (Webbpublicerat här på Språk, tro och religion den 11.8.2001).
Känslan
av tacksamhet
NÄR DET GÄLLER BETYDELSEN av en grundupplevelse av tacksamhet och dess förbindelsen med en upplevelse av mening är jag ense med Kjell Kallenberg i Idag-intervjun den 8 augusti. Men när det gäller den kulturella diagnosen har jag allvarliga invändningar. Om jag har rätt är den komplicerade och paradoxala sanningen att kyrka och kristenhet i hög grad är medskyldiga till den existentiella utplattning av livet, som många brottas med idag. Detta bland annat genom att ängsligt hålla fast vid att den kristna trons nyckelfråga är 'tror du på Gud?'. Det är ett effektivt sätt att dölja den poetisk-existentiella sida i kristendomens riter och berättelser som gäller dramat kring den gränsöverskridande kärlekens människotillblivelse eftersom den är oberoende av våra svar på frågan om Guds existens. JAG TILLHÖR den stora grupp människor som under stor del av vuxenlivet levt i vad som kan kallas språklig exil när det gäller de mest centrala livserfarenheterna. Det är en situation jag delar med många i sekulariseringens tidevarv som en följd av att kristendomen i det folkliga medvetandet under lång tid blivit allt hårdare knutet till föreställningen att bärigheten och kraften i dess berättelser och riter förutsätter en tro på en personligt handlande Gud, tron på ett nytt personligt liv bortom döden med himmel eller evig förkastelse, tron att passionsdramats centrum är att Jesus kroppsligen uppstod från döden. Denna syn på innebörden i kristen tro, som lite elakt kan kallas 'positivistisk', bärs upp av såväl stora delar av det sekulära samhället som av tongivande krafter inom kyrka och frikyrka. Att det finns en angelägen poetisk-existentiell dimension i kristendomens riter och berättelser som är oberoende av dessa metafysiska trosföreställningar bärs idag främst upp av konstnärer och författare utan teologiska och kyrkliga lojaliteter. Det finns också teologer som håller på att utforska en sådan grundsyn. Att som präst stå för en sådan syn är däremot riskabelt. Man kan då räkna med att känna av olika sorters utstötningsmekanismer från ordstarka grupper som "vet" vad sann tro är. Och de kristna som i det tysta helt eller delvis sympatiserar med prästen tenderar att fortsätta att hålla tyst när det blåser snålt. |
Diskussionsinlägg -
