Artiklar,
debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Recension - Svensk Kyrkotidning (SKT) Werner G Jeanrond: Gudstro - teologiska reflektioner II. (Arcus, Lund, 2001. ISBN: 91-88552-34-9.) Recensionen är publicerad i Svensk Kyrkotidning nr 10/2002. Den publiceras här med tillstånd av såväl författare som SKT. (Webbpublicering 16.3.2002).
Gudstro från katedern
JEANRONDS FÖRRA
artikelsamling hette Guds närvaro (1989). Nu har det kommit en
fortsättning med liknande uppläggning, alltså artiklar eller föredrag i
skilda ämnen men med återkommande teman eller käpphästar. |
Jeanrond
lanserar i ett kapitel där han även anger sin syn på teologins roll vid
universitetet termen fundamentalteologi. I en romersk-katolsk
kontext handlar detta om apologetiskt orienterad teologi i
religionsfilosofins gränstrakter. Här vill jag tillägga att termen kan
ha en annan innebörd i meningen hermeneutiskt medveten teologi som
håller samman perspektiven från text och till lyssnare. I vilket fall
aktualiserar detta en fråga av utbildningspolitisk betydelse. Vi har i
dag ett parallellsystem med äldre universitet och små eller medelstora
universitet och högskolor. De gamla universiteten är mycket
specialiserade och producerar doktorer som är smala och bästa fall djupa
i sitt kunnande. Men på de mindre universiteten och högskolorna finner
vi undervisning i kristen teologi under rubriken religionsvetenskap. Där
måste man liksom religionshistorikerna ansvara för vida fält och det
krävs en mycket bredare kompetens än vad som formas inom universitetens
forskarutbildning. Här skulle en slags fundamentalteologi behövas,
innefattande både bibliska, historiska och systematisk-teologiska
perspektiv.
DEN RÖDA TRÅDEN
i Jeanronds bok är inte religionsvetenskap utan teologi. Det är alltså
liknande tongångar som förr i världen på Theologicum, även om
tonarten nu är mer kosmopolitisk och postmodern. Teologen reflekterar
över Gud, enligt Jeanrond. Eller snarare: över Guds trinitariska
självuppenbarelse och i respekt för Guds alteritet. Detta begrepp
är en smidigare motsvarighet till vad som gällde i min ungdom, då vi
använde det klumpiga, tyska Unverfügbarkeit. I vilket fall handlar det
om respekt för det dolda och oväntade och det finns en förbindelse med
den dialektiska teologin. Men denna läser Jeanrond selektivt. Han är
ganska tondöv för kategorin förkunnelse, vilket märks när han
behandlar teologer som Ernst Fuchs och Gerhard Ebeling. Och framför allt:
den dialektiska teologins kritik av religion och religiositet saknas. Det
är som på 1920-talet. Många ville bidra till kritiken mot liberala
teologier men var inte beredda att problematisera den religiösa
erfarenheten. Jeanronds uttalade startpunkt är Guds självuppenbarelse i
Skriften och kyrkan men hans teoretiska fundament är den religiösa
människan, homo religiosus. Det betyder att hans reflexioner,
trots alla försäkranden om dialog och pluralism, känns mycket internt
kyrkliga. De sekulariserade kristna är utmönstrade redan i ansatsen
eftersom den formuleras i termer av gudsrelation eller religiös
erfarenhet. Därtill kommer att vissa textavsnitt mer liknar
uppbyggelselitteratur än akademisk prosa. Svensk Kyrkotidning (SKT) nr 10/2002 (8 mars)
Jeanronds Gudstro - teologiska reflektioner II. har också recenserats i Svenska Dagbladet av Astrid Söderbergh Widding under rubriken "Gud och våra frusna relationer" och i Göteborgsposten av John Swedenmark under rubriken "Kristendom och hermeneutik smälter samman". [bakgrundsbild] Artiklar,
debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson
|