Biskop John Shelby Spongs teologi. Debatt och recensioner hösten 2005 
Biskop John Shelby Spong - introduktion
Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Artiklar/texter av Carl Gustaf Olofsson

Refuserat debattinlägg - Kyrkans Tidning

Debattartikeln skrevs som ett inlägg i debatten om biskop John Shelby Spongs teologi mellan komminister Jan Haglund, biskop Claes Bertil Ytterberg och pastor Stanley Sjöberg (Samtliga inlägg finns att läsa på Internet - se vidare!). Det skickades in till Kyrkans Tidning första gången den 23 september och sedan den 6 oktober med ett par små ändringar efter Stanley Sjöbergs debattinlägg i nr 40/2005. Webbpublicering den 4 november 2005. 

Störst av allt är kärleken! – Eller?

Carl Gustaf Olofsson

Jag har efterhand blivit alltmer övertygad om att kyrkans, församlingens och gudstjänstens centrala uppgift är att på olika sätt stödja den sköra och så viktiga livsprocess i oss människor som handlar om att utveckla och fördjupa vår förmåga till kärlek. Grunden för detta är tron att vi bär på möjligheten att bli alltmer älskande och förnuftiga människor. Det gör all skillnad för våra liv om vi tror detta och bejakar denna process i oss själva och andra och i världen - eller ej. Och inom ramen för kristen tro tron att Jesus betytt något avgörande för att synliggöra denna livsmöjlighet. Jag har sedan ett antal år en stark övertygelse om att förutsättningen för att utveckla och fördjupa en grundupplevelse av mening, hopp och hemhörighet i tillvaron är att den livsprocess som handlar om kärlekens och förnuftets växt har övertaget i våra liv. Med tanke på all den skörhet och bräcklighet som vi vanligtvis bär på och som vill sätta käppar i hjulet är det livsviktigt med en samhällelig struktur vars främsta uppgift är att på olika sätt ge näring och stöd åt denna ömtåliga livsprocess och se till att den får och bibehåller övertaget i våra liv. Jag tror att det är avgörande för den pågående skapelseprocess som gäller gudsrikets tillblivelse. 
      Jag tror att huvudorsaken till kyrkans och den kristna trons stora genomslag för två tusen år sedan var att man genom Jesu liv och död och lärjungarnas erfarenheter lyckades forma språk, gestaltningsformer och en struktur som bar upp detta – församlingen och kyrkan – som på ett helt nytt sätt förmådde stödja den sköra livsprocess hos människor i samtidskulturen som handlade om den gränsöverskridande kärlekens utveckling. Det var revolutionerande! Från det existentiella tolkningsperspektiv som blivit allt tydligare i min föreställningsvärld var detta själva kärnsaken i kyrkans kallelse då – och är så idag! Allting annat är sekundärt!

Att med kraft och skärpa hålla fast denna kärnsak är kyrkans primära uppgift. Tyvärr måste det då också konstateras att idag förbinder väldigt få människor kyrkan med denna kärnsak. Från det tolkningsperspektiv jag försöker ge ord åt är detta huvudanledningen till kyrkans och den kristna trons allt mindre relevans i det stora flertalet människors liv. Det är själva grundbulten i kyrkans kris. Att på nytt göra denna kärnsak till navet i kyrkans liv är den stora utmaningen idag. Det innebär också med nödvändighet ett behov av stor öppenhet och frimodighet när det gäller sökandet efter trostolkningar och gestaltningsformer som på ett bärande och levande sätt kan synliggöra och ge kraft åt kärnsaken för oss som lever här och nu. För mig är det helt uppenbart att John Shelby Spong och Claes Bertil Ytterberg – och KG Hammar – verksamt håller på att bidra till att synliggöra denna kärnssak. Från mitt perspektiv är det hoppfullt.
       För komminister Jan Haglund och pastor Stanley Sjöberg som i olika debattinlägg i Kyrkans Tidning kritiserat såväl biskop Spongs teologi som biskop Ytterberg för hans välvilliga inställning till Spong är det uppenbarligen inte så. Tillsammans med ett antal andra hårda kritiker såväl av Spong som de som på ett eller annat sätt ställer sig positiva till Spong, ser de bara urvattning, urholkning och avkristning där jag ser en försiktig, men oerhört viktig, rörelse mot att synliggöra just det som är kyrkans kärnsak – att vara ett nav för kärlekens och förnuftets inkarnering i världen.

Man kan av olika skäl bli hemmablind. Man kan också vara hemmablind på olika sätt. Svenska kyrkans stora dagstidningsannons inför kyrkovalet med 51 punkter utifrån frågan "Var ska Svenska kyrkan lägga sin krafter?" representerar en sort; det som här kallas kyrkans kärnsak finns inte med på ett medvetet sätt. Haglunds och Sjöbergs blindhet är en annan. Jag är dock inte säker på att Jan Haglund och Stanley Sjöberg verkligen är oense med mig om vad som är kristendomens och kyrkans kärnsak.
     Tre tolkningsnycklar kan göra det möjligt att hitta nya öppningar mot traditionsutmanare som Spong även från mycket traditionalistiska utgångspunkter. Det är Paulus ord "Störst av allt är kärleken", Luthers grundfråga "Vad driver Kristus?" för att skilja på viktigt och mindre viktigt i Bibelns texter och sist den existentiella tolkningsnyckeln "hur kan kyrkan stödja den enskilda människan i hennes livskamp så att den livsprocess som handlar om kärlekens och förnuftets växt och mognad får och bibehåller övertaget?". Dessa tre tolkningsnycklar skulle kunna öppna för spännande och kreativa teologiska diskussioner i spänningen mellan tradionalism, förnyelse och de radikala utmaningarna från sådana som biskop Spong och mycket av den moderna bibelforskningen.