Upmark och Larsson: "Framtidens modell" (debatt, DN: En fri kyrka?)

Maciej Zarembas artikelserie, med inledning på kultursidan i DN den 28 november, innehåller ett antal direkta felaktigheter. Därutöver vilar den på åtminstone fyra grundläggande värderingar som inte klart uttalas men som ändå framkommer mellan raderna:

1. Han hävdar att en demokratiskt organiserad folkkyrka, som Sveriges riksdag beslutat om, gör evangelieförkunnelsen underställd majoritetsbeslut eller vad han med föraktfull ton kallar politikerstyre. Påståendet är lika orimligt som att val av kirurgisk teknik för buksnitt skulle underställas majoritetsbeslut i landstinget.

2. Zaremba förutsätter att det finns en oproblematisk auktoritet hos biskopar och präster. Detta är en konservativ, katolsk uppfattning som man tyvärr allt oftare kan finna stöd för hos biskopar och präster i Svenska kyrkan.

3. Zaremba framställer Sverige som unikt. Han inte ens antyder i sin artikel att det finns ett antal lutherska folkkyrkor i norra Europa. I våra nordiska grannländer är det självklart att parlament och regeringar utövar sin makt även vad gäller kyrkofrågor. Här är Svenska kyrkan på väg mot en delvis annan ordning. Från årsskiftet kommer det nämligen förutom lagen om trossamfund även att finnas en särskild lag för Svenska kyrkan. I den nya lagen anges att den även fortsättningsvis ska vara en evangelisk –luthersk, demokratisk och rikstäckande folkkyrka.

4. Zaremba framställer det som att politiker genom en kupp sommaren 1999 tog makten över biskopar och präster och församlingar. Men sanningen är att de stora politiska partierna ställt upp med kandidater till kyrkofullmäktigevalen i åtskilliga decennier. Och biskoparna har under många år saknat rösträtt i kyrkomötet. Men att påstå att biskopar och präster skulle vara marginaliserade av kyrkopolitiken i Svenska kyrkan kan endast den påstå som inte vet något om de vardagliga realiteterna. Biskoparna har alltid haft ett stort inflytande i kyrkomötet. Från årsskiftet blir det ännu större. De har yttrande-, motions- och förslagsrätt. De är representerade i varje utskott. Dessutom har de majoritet i den viktiga läronämnden (som tillkom 1983) och har i denna vetorätt i alla lärofrågor. Ärkebiskopen kommer att vara ordförande i den nya kyrkostyrelsen, en ordning vi socialdemokrater i kyrkomötet ställt oss bakom.

Att det är problematiskt med demokrati gäller hela samhället. Och att kyrkovalet har katastrofalt dåligt valdeltagande är helt sant. Men det beror troligen bl a just på att många tänker som Zaremba att det är lika bra att prästerna får hållas med sitt. Detta strider mot Svenska kyrkans långa demokratiska tradition. En av reformationens orsaker låg i kritiken av hur präster och biskopar fungerade. I kontrast mot den romersk-katolska synen på prästerna står den evangelisk-lutherska kyrkan med det, som brukar kallas, allmänna prästadömet. Enligt Luther, som vände sig mot överhetskyrkan, hade alla samma värde inför Gud och alla döpta var därför präster. Därav uttrycket "det allmänna prästadömet". Några är av praktiska skäl också präster till yrket, ett uppdrag de har fått från kyrkan, d v s av alla oss döpta. Frikyrkan är bl a en frukt av denna tanke men bygger på en annan kyrkosyn än den lutherska folkkyrkans. Frikyrkan ställer ofta krav på personlig bekännelse. Zarembas artikel illustrerar tydligt de båda fronter mot vilka den lutherska folkkyrkan måste hävda sin egenart. Mot högkyrkliga och katoliker måste man värna om demokratin, mot de frikyrkliga öppenheten och mångfalden.

Att det ofta saknas kompetens hos de folkvalda är säkert sant men Zaremba borde vara medveten om att en gammal tradition som den kristna är och måste vara mångfaldig. Och för att fatta kloka beslut behöver man dialog och vedertagna beslutsordningar. Modellen för Svenska kyrkan bygger på en förhoppning om god samverkan mellan folkvalda och anställda. Det är en modell som pekar framåt. Zaremba och de kyrkoföreträdare han gör sig till tolk för pekar bakåt, mot auktoritära system.

Torgny Larsson är kyrkoherde och gruppledare för den socialdemokratiska kyrkomötesgruppen.

Marianne Upmark är kyrkomötesombud och ordförande för programgruppen för utarbetande av nytt kyrkopolitiskt (s) program.

En fri kyrka?
Artiklar och debattinlägg:

28/11 (Zaremba 1:a)
3/12   (Zaremba 2:a)
          (Refuserad replik: Björn Skogar)
9/12   (Zaremba 3:e)
13/12 (Replik: Upmark och Larsson)
16/12 (Zaremba 4:e)
21/12 (Replik: Thomas Anderberg)
10/1   (Replik: Carl-Johan Kleberg)
11/1    (Svar: Zaremba)
27/1   (Replik: Carl Axel Aurelius)

[bakgrundsbild]

Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter (extern)
Språk, tro och religion - webbplatsens förstasida (extern)

Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson. Epost: stor2@existentiell-tro.net