[Tema kristologi: Tron på den uppståndne Kristus] 

Artikel - Nya Dagen / K-märkt

Repliken fanns att läsa i Nya Dagen 7.4.1999. Den publiceras här med tillstånd av författaren. (Webbpublicering 3.3.2002). 

Uppståndelsen har en faktisk grund

- Gensvar på Peder Thaléns artikel "Skulle Jesus trott på uppståndelsen?" i Svenska Dagbladet den 4 april 1999.  -

Olof Djurfeldt

I Svenska Dagbladet skrev på påskdagen teol dr Peder Thalén, t f universitetslektor vid institutionen för religionsvetenskap vid Umeå universitet, en utredning om uppståndelsetron. Det viktigaste är enligt honom inte att tro på de "svårsmälta mirakulösa händelser" som är förknippade med påsken. Vi behöver i stället ett språk för den omvälvande erfarenhet som de första kristna gjorde, då de upptäckte att han kunde vara verksam i dem också efter sin död, att han på något sätt levde. Thalén anknyter till en teologisk forskare, Carl Gustaf Olofsson som i Svensk Kyrkotidning försökt psykologiskt rekonstruera de känslor och erfarenheter som låg till grund för lärjungarnas övertygelse att Jesus uppstått och fortfarande, om än osynligt, var verksam efter sin död på korset. "Olofsson gör troligt att det framför allt är erfarenheter av en helt ny kvalitet i livet, en inre delaktighet i en försonande och villkorslös kärlek, fylld av ömhet, värme och smärta, riktad mot både det egna livet och andra människor, som leder lärjungarna att tala om Jesus som närvarande, även efter döden". Det här är alltså ännu ett försök att förklara uppståndelsetron psykologiskt. Och det finns här en poäng. De första kristna gjorde otvivelaktigt en stark inre erfarenhet av Kristi fortsatta närvaro, också då han inte längre var synlig bland dem. Men deras samstämmiga vittnesbörd är att det var just "svårsmälta mirakulösa händelser" som gjorde dem övertygade om att Jesus levde. Händelser som de hade svårt att ta till sig men som till sist övertygade också de mest tvivlande. Jesus hade uppstått ur sin grav, visat sig för ett antal namngivna personer och vid ett tillfälle också för en grupp av mer än fem hundra personer. I 1 Kor 15 gör Paulus upp räkningen med dem som inte ser Kristi uppståndelse som något som verkligen har hänt. Det var alltså Jesu faktiska uppståndelse som var trons grund. Att sedan vissheten om Kristi uppståndelse och erfarenheten av hans fortsatta närvaro gav lärjungarna en "inre delaktighet i en försonande och villkorslös kärlek, fylld av ömhet, värme och smärta", är sant. Det finns en dogmfientlighet i mycket av modern teologi, som i grunden beror på att man uppfattar läror som något man "måste tro" på i stället för som ett glatt budskap om något som verkligen har hänt. Inget av det som Bibeln säger inträffade i samband med uppståndelsen är svårt att tro på, om man utgår från att det finns en allsmäktig Gud. Det finns ju många skäl för en sådan tro - inte minst den oerhörda planmässigheten i naturens värld. En allsmäktig Gud kan inte vara instängd i sina egna lagar. Det är från den utgångspunkten helt naturligt och logiskt att tro att Jesus gick på vattnet, stillade stormen, lät fem tusen män äta sig mätta på fem kornbröd och två fiskar, uppväckte Lasaros, själv uppstod från de döda och till sist for till himmelen från Olivberget. Det är sådana i sanning märkliga händelser som gör att de inte bara känslomässigt utan också med hela sitt förstånd kunde omfatta uppståndelsetron.