Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Hammardebatten 2003
Artiklar publicerade på Språk, tro och religion
Artiklar/texter av Carl Gustaf Olofsson 
Bloggarkiv (från 2010) 

Debattinlägg - Kyrkans Tidning

Debattartikeln är publicerad i Kyrkans Tidning nr 4/2003 (23 januari) under vinjetten Opinion. Den är inte publicerad på Kyrkans Tidnings webbplats. Eftersom skribenten tillika är redaktör för denna webbplats webbpubliceras den här. (Webbpublicering 29.1.2003). 

[tillbaka]

Hammar gör rätt - tonar ned mirakel

Carl Gustaf Olofsson

I SIN INSÄNDARE "Hur populistisk får Svenska kyrkan bli?” undrar teol.kand. Kjell Dellert (Kyrkans Tidning nr 3/2003) i en kritik av KG Hammars uttalande i TT-intervjun innan jul vad som är viktigt och vad som blir kvar av Bibelns budskap om man avskaffar ”jungfrufödsel, Jesus som Guds son samt hävdar att det inte är viktigt om Jesus gjorde mirakler eller ej”. Kyrkoherde Allan Robertssons insändare ”Tyck fritt – men avgå som ärkebiskop!” i samma nummer uttrycker med lite andra ord samma hårda kritik mot KG Hammar. Olav S Melins tar inte tydlig ställning i sin ledare ”Ärkebiskopens tro” i KT nr 2 utan är mer lågmält bekymrad över att KG Hammar i juletid provocerar människor med en trygg gudstro.
      Tvärtemot Dellert och Robertsson menar jag att när man i vår tid betonar jungfrufödsel, Jesus som Guds son och mirakler som något centralt och omistligt i kristen tro så omintetgör man den frälsande kraften i evangeliet för det stora flertalet. Evangeliets frälsande kärna är att få oss att tro att vi kan bli allt mer älskande och icke-dömande människor och att få oss att förstå den djupgående betydelsen för våra liv av att medvetet välja en livshållning som handlar om att efter bästa förmåga bejaka en livsprocess av ’hjärtats öppnande’ i oss själva och andra. Detta medvetna val är att bli lärjunge till Kristus. När vi lever i denna tro så ges det hela tiden näring åt en grundupplevelse av mening, hopp och hemhörighet i tillvaron. När vi håller fast denna tro och denna livshållning även i de upplevelser av skuld som kan uppstå i möte med tillkortakommanden, nederlag och svek så finns hela tiden en öppning mot en läkande upplevelse av försoning och förlåtelse. Detta är dessutom oberoende av hur vi uttrycker denna tro och denna livshållning i ordens värld.
      Denna trons livsprocess är hoppfull för oss själva, för de människor vi har omkring oss och för det samhälle och den värld vi tillhör.

UTIFRÅN DETTA SÄTT att tolka den kristna trons bärande centrum är kyrkans uppgift att genom rit, förkunnelse och själavård ge oss stöd att som bräckliga och bristfälliga människor bejaka och hålla fast vid den sköra livsprocess som handlar om hjärtats öppnande i oss själva och andra även i mötet med nederlag, lidande och svårigheter. Just så blir kyrkan en aktiv och skapande del i inkarnationens mysterium; kärlekens och förnuftets tillblivelse och utveckling till allt starkare krafter i våra kroppsliga, förgängliga människoliv.
      Mycket talar för att de bibliska berättelserna om jungfrufödsel, himmelsfärd, promenader på vatten mm är historiska och tidsbundna sätt att tala om den mirakulösa verklighet som gäller den gränsöverskridande kärlekens människotillblivelse. När en bokstavlig, fysisk tolkning av dessa berättelser i dag skjuts i förgrunden som den kristna trons bärande stomme så händer just det som man vill förhindra. Det viktiga och livsomdanande i kristen tro döljs och osynliggörs för det stora flertalet i nuets värld! Dellert och Robertsson är långt ifrån ensamma i detta. Detta sätt att tolka trons centrum är grunden för stora delar av frikyrkan, det är centralt för de präster och lekmän som vill skapa ett eget missionsstift inom Svenska kyrkan.

FÖR ATT GE EN RÄTTVIS bild av problematikens art är det dock viktigt att komma ihåg att just denna konkreta, bokstavliga betoning av trons centrum är central i samtliga de klassiska bekännelsetexter som utgör en del av Svenska kyrkans grund. Den viktiga frågan om vad som utgör kristendomens bärande centrum och vad som är olika historiska och tidsbundna sätt att försöka förstå och ge ord åt detta centrum är ofrånkomlig för en kyrka som vill leva och verka i nuets verklighet. När man försöker tysta ner eller bannlysa denna fråga med hänvisning till den sanna apostoliska tron, som är ett vanligt retoriskt grepp (finns med i motiveringen för att bilda ett eget missionsstift med egen biskop), försvårar man för kyrkan att vara kyrka; dvs att på olika gamla och nya sätt att stödja det gåtfulla skapelseskeende som handlar om kärlekens och förnuftets människotillblivelse.
     Att som KG Hammar försöka bidra till att flytta de dogmatiska formuleringarna om t.ex. jungfrufödsel och Jesus som Guds son från trons centrum till dess periferi är därför så långt ifrån populism man kan komma. Detta är, såvitt jag kan bedöma, en ofrånkomlig livsnödvändighet för att det viktiga och livsomdanande i kristen tro på nytt ska kunna bli synligt i samtiden och börja spela roll i människors liv utanför den krympande krets som Dellert och Robertsson gör sig till talesmän för.

ATT AKTIVT FÖRSÖKA BIDRA till denna tyngdpunktsförskjutning i kyrkans dogmatiska grund kräver integritet och personligt mod om man är verksam i kyrkan. Om kyrkan ska överleva behövs mycket mer av den sortens mod hos kyrkans präster och biskopar. Och det behövs mer av ödmjukhet från de i kyrkan som i likhet med Kjell Dellert och Allan Robertsson på ett självklart sätt upplever bärigheten i en traditionellt tolkad tro.

Carl Gustaf Olofsson
Ansvarig för webbplatsen
Språk, tro och religion

PS. Rubriken är satt av Kyrkans Tidning. DS.

[tillbaka]

[bakgrundsbild]

Hammardebatten 2003
Artiklar publicerade på Språk, tro och religion
Språk, tro och religion - webbplatsens förstasidan
Existentiell livssyn - kristen tro? - bok/titelsida
Artiklar, debatt och recensioner från dagspress och tidskrifter
Artiklar/texter av Carl Gustaf Olofsson 
Bloggarkiv (från 2010) 

Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson
[tillbaka]