Artiklar publicerade på Språk, tro och religion
Artiklar/texter av Carl Gustaf Olofsson

Debattinlägg publicerat på Opinion i Östran den 31 juli 2009. 
Humanisternas kampanj med annonser och ett manifest på DN Debatt försommaren 2009 väckte mycket debatt. Inspirationen till detta debattinlägg var två inlägg på DN Kultur av Inger Edelfeldt (12 juli) och Leif Zern (20 juli). Jag tyckte att dom bröt de förut ganska förutsägbara och låsta positionerna och öppnade dörren mot något nytt. Optimistiskt försökte jag få in ett inlägg på DN Kultur med rubriken "Andlighet från ett existentiellt perspektiv" väl medveten om att chanserna var väldigt små. Och det blev vänligt refuserat med motiveringen att man hade satt punkt för debatten. Det blev en snabb omarbetning för att kunna passa in på Opinion i vårt andra husorgan Östran (fd. Östra Småland). Nedkortning från 5000 till 4000 tecken och i stället en anknytning till en intervju i Östran med Håkan Juholt (6 september 2008), socialdemokratisk toppolitiker från Oskarshamn. Den kom in direkt. Östran kortade ner mitt rubrikförslag till "Kyrkan och andligheten" (mitt var "Kyrkopolitik och existentiell andlighet"). Här kommer inlägget i Östran. Det finns sedan publiceringsdagen på Östrans webbplats (ny länk 14.11.2014). Webbpublicering här på Språk, tro och religion 20.2.2010. 

Kyrkan och andligheten

Carl Gustaf Olofsson

Humanisternas annonskampanj under försommaren på temat "Gud finns nog inte" tillsammans med deras religionskritiska manifest på DN Debatt har väckt starka reaktioner. Företrädare för såväl traditionellt religiösa som delar av kultursverige har gått till motattack och anklagat Humanisterna för en ytlig religionskritik. Trots allt som skrivits är det ett perspektiv som ännu inte blivit tydligt. Det anknyter till det sekulära andliga behov som t.ex. Håkan Juholt uttryckte i en spännande intervju i Östran för snart ett år sedan.

Låt oss pröva tanken att vi lever med en "existentiell andlig dimension" genom att vi är människor. Den blev en del av människans grundvillkor från den stund i historiens gryning när hon blev medveten om sin dödlighet.
     Den har att göra med ändlighet, död, skuld, ansvar, kärlek, mening, delaktighet, svek, längtan - och i vår tid i högsta grad med ansvar för samhälle, demokrati och jordens framtid. Den kan rymma benådade ögonblick av gränslös förundran, oresonlig livsglädje, hemhörighet i tillvaron som kan tyckas helt oberoende av de tillfälliga livsomständigheterna. Och förfärliga ögonblick av hopplöshet, mörker, att vara utestängd från livet. 
     I drömmar och visioner kan det skapas storslagna iscensättningar av dessa teman. De kan utgöra grunden för såväl svåra kriser som djupgående insikter som ibland radikalt kan förändra engagemang och livsinriktning.

Denna dimension finns som en realitet i våra liv oavsett hur vi tolkar dess grund. Vi kan skärma av eller förneka den med meningsförlust och förytligande av våra liv som följd. Den är lika substantiell oberoende av om vi tror på någon Gud och högre makter som kan gripa in i våra liv eller ej. Själv tillhör jag de som ’inte tror’ i detta speciella avseende.
     Fram till modern tid är det de religiösa traditionerna som har tolkat och gett uttryck åt denna sida av livet. I vår tid är det vanligare att denna existentiella andliga dimension får djup och skärpa i litteratur, musik, konst och film i den sekulära kulturen än inom de etablerade religiösa traditionerna. Inom dessa är det alltför vanligt att man inte kan se och erkänna denna dimension när den formuleras utanför och oberoende av föreställningar om bortomvärldsliga krafter och makter. Man bidrar då till att osynliggöra de människor som lever och brottas med livets djup och allvar utifrån detta perspektiv. Indirekt förnekar man då också den tradition man anser sig förvalta.
     Genom att skilja ut denna existentiella andliga dimension får man också hjälp att förstå lite mer av det släktskap mellan religiöst språk och konstnärligt som många intuitivt känner.

Jag håller med om det mesta i Humanisternas manifest. Men något viktigt saknas. Jag tror att åtminstone en del av förklaringen till dess förbryllande platthet finns just här. Man har som organisation ingen medveten och genomarbetad syn på denna sekulära andliga dimension. Där är man märkligt nog i samma läge som t.ex. Svenska kyrkan. I det senare fallet är det dock mer beklämmande. Där finna många enskilda företrädare som är väl medvetna om problematiken, där finns kompetens och ekonomiska resurser. Om det beror på rädsla och bekvämlighet hos de framåtriktade krafterna eller de konservativa traditionalisternas styrka att man inte lyckats producera något dokument med lärostatus kring detta kan jag inte uttala mig om.

Jag tror att kyrkan behövs som en "plats för livets allvar" som en ateistisk kulturskribent uttryckte det i Svenska Dagbladet efter tsunamikatastrofen.
      För att kyrkan med kraft ska kunna etableras som en sådan plats behövs en genomarbetad och organisatoriskt förankrad syn på den existentiella andliga dimensionen.
     Inför ett stundande kyrkoval kan det också betonas att jag tror att det är större chans för detta om frågan kommer in i den kyrkopolitiska agendan än om den lämnas till kyrkans ämbetsbärare.

Carl Gustaf Olofsson
Ansvarig för webbplatsen "Språk, tro och religion"
www.existentiell-tro.net

[bakgrundsbild]

Språk, tro och religion - webbplatsens förstasidan
Existentiell livssyn - kristen tro? - bok/titelsida
Livssyn, språk och religiositet  
Artiklar/texter av Carl Gustaf Olofsson
Hammardebatten (Jesusdebatten i SvD) 2003

Webbredaktör Carl Gustaf Olofsson