|
1.
Intresset för religion och livsåskådningsfrågor har vuxit på ett
markant sätt sedan mitten på 1980-talet. Begrepp som nyandlighet, sökare,
meditation, privatreligiositet och New Age har etablerats i vardagsspråket. Det är idag
möjligt att ta upp frågor som gäller religiositet, tro, Gud i den offentliga
diskussionen utan att det betraktas som udda och avvikande. Det gäller även i mera
tongivande kultursammanhang. Men detta växande intresse riktas bara i mycket begränsad
utsträckning mot kyrka och traditionell kristendom.
Från att under århundraden ha fungerat som
något av den västerländska kulturens mittpunkt och livsnerv är kristendomen på väg
att bli en kuriositet i samhällets marginal. Processen tycks obeveklig och har
accelererat sedan andra världskriget. Det stora flertalet är likgiltiga för detta
skeende, en del känner sting av nostalgisk saknad, få känner sig berörda och oroade.
Vad spelar det för roll om en i de flestas ögon livlös och stum kristendom dör och
försvinner från den kulturella scenen?
I
samtidsbilden ingår också att såväl slutna sekter som breda fundamentalistiska
rörelser med rötter i de stora religiösa traditionerna, har fått vind i segeln. De
senare ofta med politiska ambitioner. För tjugo år sedan tedde sig en sådan utveckling
osannolik.
Trots en i traditionell mening
sekulär livssyn har jag kommit att tro att kristendomens försvinnande innebär
allvarliga risker för den västerländska kulturen. Den främsta anledningen är en
växande övertygelse om att kristen tradition rymmer viktiga insikter om en komplicerad
'livshållningsproblematik' som vi lever i genom att vi är människor. Dessa insikter är
invävda i ett svårtillgängligt trosspråk. De är oberoende av de bortomvärldsliga
föreställningar som de flesta förbinder med kristen tro. Djupgående förändringar i
språk och kultur har gjort att dessa insikter är på väg att tappas bort av kyrka och
kristenhet. Om denna existentiella sida av kristen tradition försvinner från
det kulturella medvetandet finns det anledning att känna oro.
Detta avser inte någon specifik kristen etisk
lära. Genom att formulera några huvuddrag i denna livshållningsproblematik är det
möjligt att ge lite preliminär substans åt dessa påståenden. Samtidigt ger detta
också en kort introduktion till den problematik som från olika infallsvinklar diskuteras
i denna bok.
En syn på människolivets
grundvillkor och möjligheter som jag menar är nära
förbunden med denna existentiella sida i klassisk kristen tro kan i ett sekulärt språk
sammanfattas i tre påståenden.
(1) Ett ansvarigt förhållande till samvetets,
hjärtats och sanningens röster är av avgörande betydelse för att en
grundupplevelse av självrespekt och värdighet ska kunna utvecklas och fördjupas. I
detta ingår att ekänna sina nederlag och sin skuld när man har svikit dessa inre krav.
(2) Utvecklingen av vår förmåga till
medkänsla är förbunden med en strävan att acceptera den utsatta och smärtsamma sidan
av att vara människa.
(3) Kärlek och förnuft är två sårbara
kvaliteter som kan utvecklas mot allt större bärighet i vår kroppsliga, förgängliga
existens som människor. I bästa fall kan de utvecklas till gränsöverskridande krafter.
Det är en utveckling som vi aktivt kan bejaka såväl i våra personliga liv som i
världen.
Dessa tre påståenden är nära sammanlänkade
med varandra. Beroende på om vi bejakar eller avvisar deras giltighet formas grunden för
två motstridiga livshållningar. De kallas här delaktighetens livshållning
respektive likgiltighetens livshållning.
Om vi i livets konkreta angelägenheter lever
utifrån tron att vårt bejakande av detta synsätt är av central betydelse såväl för
vårt eget liv som för det samhälle vi tillhör skapas en livshållning, delaktighetens
livshållning, vars inre dynamik efterhand fördjupar en upplevelse av mening och
hemhörighet i tillvaron. Den förstärker banden till våra medmänniskor och 'vår
värld'. Den underhåller en inre process av integration och läkande. Den skapar en
speciell kunskapsrelation till livet som gäller frågan om vad som stödjer kärlekens
och förnuftets utveckling. Den utvecklar vårt 'moraliska universum'.
Om vi lever och handlar utifrån att detta
synsätt inte är giltigt formas en livshållning, likgiltighetens livshållning, vars
inre dynamik är helt annorlunda. Den fördjupar en grundupplevelse av meningslöshet och
avskurenhet från livet. Den tunnar ut relationerna till våra medmänniskor, till det
samhälle och den värld vi tillhör och till livet i stort. Den förstummar och urholkar
vår inre värld. Den krymper vårt 'moraliska universum'.
Dessa båda motstridiga
livshållningar kan också kallas den existentiella trons respektive den
existentiella otrons livshållning. Om man vill betona den dynamiska och delvis
motsägelsefulla utveckling eller 'rörelse' i en viss huvudriktning som det är frågan
om, kan de även kallas 'öppnandets' kontra 'avskärmandets' livshållning.
Centralt för denna existentiella sida i
klassisk kristendom, som den framträder från detta perspektiv, är övertygelsen att det
har avgörande konsekvenser för våra liv vilken av dessa båda livshållningar som
bestämmer riktningen för våra val, handlingar och förhållningssätt i livets
vardagliga angelägenheter och prövningar.
En central uppgift för bokens analyser och
diskussioner är att försöka visa att detta inte bara är frågan om en övertygelse som
man kan ha eller inte ha, utan gäller centrala insikter om människolivets
ofrånkomliga existentiella realiteter. Slutsatsen av bokens analyser kan
sammanfattas som följer. Det finns inget sätt att ställa sig utanför den existentiella
tro-otro-problematik som utgör grunden för dessa båda motstridiga livshållningar.
Att leva i spänningsförhållandet mellan dessa båda poler är en ofrånkomlig del av
att vara människa. Vilken sida som blir riktningsgivande är avgörande för hur våra
liv kommer att gestalta sig. Med hjälp av ett poetiskt språk kan man summariskt säga
följande. När delaktighetens livshållning och den existentiella tro som utgör
dess grund får övertaget skapas en öppen dynamisk livsprocess som handlar om 'hjärtats
öppnande'. Om den existentiella otro som utgör grunden för likgiltighetens
livshållning blir riktningsgivande formas en negativ dynamisk livsprocess som innebär en
rörelse mot 'hjärtats förhärdelse'.
Delaktighetens livshållning handlar inte om
att tillägna sig en lära eller att följa vissa givna bud och regler. Dess kärna är
att möta livets angelägenheter utifrån en viss bestämd grundsyn på människolivets
villkor och möjligheter och att försöka hålla fast denna syn trots nederlag,
svårhanterliga konflikter och allt som under utsatta omständigheter kan tala emot dess
giltighet. Den kan 'bäras' och tolkas utifrån en tro på en personlig Gud och
föreställningar om livets fortsättning efter döden. Den kan också ges ord i en
sekulär livstolkning. Men den kan även ha en närmast intuitiv karaktär.
I vilken mån fångar föreställningen om
dessa båda motsatta livshållningar och deras inre dynamiska konsekvenser något
grundläggande och ofrånkomligt om människans situation och möjligheter? Vilken
betydelse har det för det demokratiska samhällets överlevnad att insikterna om denna
livshållningsproblematik finns tydligt närvarande i det kulturella landskapet? I vilken
utsträckning är denna existentiella livshållningsproblematik förbunden med centrala
teman och trosfrågor i kristen tradition? Detta är i korthet bokens tre huvudteman.
Bokens bärande tes är att det
innebär en avgörande skillnad för våra liv om vi i livets konkreta angelägenheter
lever och handlar utifrån delaktighetens respektive likgiltighetens livshållning och att
detta är oberoende av hur vi motiverar och tolkar dess grund. Lite mer konkret
innebär detta ett påstående om att dessa båda livshållningar och deras djupgående
konsekvenser är oberoende av om vi t.ex. i en traditionell kristen mening tror på Gud
och ett liv efter döden eller om vi, i ordens förhärskande innebörd, betraktar oss som
icke-religiösa och ateister.
En andra tes är att
det är av grundläggande 'formskapande' betydelse för varje samhälle i vilken
utsträckning dess medlemmar lever i delaktighetens respektive likgiltighetens
livshållning. Mer konkret försöker jag ge skäl för antagandet att en förutsättning
för det demokratiska, människorättsorienterade samhällets möjlighet att överleva och
utvecklas på sikt är att folkflertalet efter bästa förmåga försöker leva i
delaktighetens livshållning. Det gäller förstås även bland samhällets maktbärande
eliter av politiker, mediafolk, företagsledare och tjänstemän.
En tredje tes är att viktiga insikter om dessa
båda motstridiga livshållningar och deras djupgående personliga konsekvenser utgör en
central och omistlig sida i klassisk kristendom. Nära förbundet med detta är tanken att
denna sida har blivit allt osynligare på grund av att en svårgripbar kulturprocess har
förskjutit innebörden i det kristna trosspråket från denna centrala existentiella sida
till den teistisk-metafysiska förståelseform som burit kristen tro fram till vår tid.
Från detta perspektiv har kyrkan genom hela
sin historia haft två primära uppgifter. Den ena har varit att visa människor på den
djupgående betydelsen av att medvetet välja att försöka leva i delaktighetens
livshållning. Den andra uppgiften har varit att utgöra en gemenskap för de som har
gjort detta val. I det traditionella trosspråket har detta val formulerats t.ex. i orden
'att bli lärjunge till Kristus'. I den tidiga kristendomen manifesterades detta val genom
dopet. Genom rit, förkunnelse, själavård och förmedlingen av bibliska berättelser har
denna gemenskap fungerat som stöd för människor att stå kvar i och fördjupa
delaktighetens livshållning. Insikten att stödet från kyrkans trosgemenskap är viktigt
och ibland kan vara livsavgörande för en skör och vacklande människa har varit en del
av kyrkans livsnerv.
Utifrån detta existentiella synsätt framstår
den kristna kyrkan, trots alla sina mörka fläckar, som den fram till modern tid
viktigaste kraften i den västerländska kulturen när det gällt att synliggöra och ge
ord åt denna för varje människa ofrånkomliga livshållningsproblematik. Jag menar att
denna existentiella sida av kristen tradition har haft en genomgripande kulturskapande
betydelse. Även om den historiska bilden är komplicerad talar mycket för att den också
har haft en avgörande betydelse för framväxten av ett demokratiskt,
människorättsorienterat samhälle.
Hur viktigt är det för oss
som vanligtvis ganska bräckliga människor med tydliga religiösa-kulturella
stödstrukturer för att kunna stå kvar i och fördjupa delaktighetens livshållning? Har
den kristna kyrkan historiskt varit ett sådant stöd? Om svaret är ja, som jag menar,
varför fungerar inte kyrkan som ett sådant stöd för det stora folkflertalet i dagens
värld? Hur påverkas samhälle och kultur på längre sikt om det inte finns ett
insiktsfullt och väl synligt stöd för delaktighetens livshållning i det kulturella
landskapet?
Utifrån ovanstående bild av kyrkans
historiska uppgift finns det också skäl att fråga var vi i dagens kultur hittar de
viktigaste bärarna och förmedlarna av tron att denna livshållningsproblematik har
universell giltighet? Var utförs idag det mest engagerade arbetet med att utforska och
försöka förstå förutsättningarna för kärlekens och förnuftets
människotillblivelse i all dess motsägelsefullhet? Är det inom kyrka och kristenhet
bland präster, pastorer och teologer eller främst i det sekulära samhället bland
konstnärer, poeter, författare, filmskapare, politiker, psykoterapeuter, psykologer,
sociologer, filosofer?
Hur mycket av den poesi, konst och litteratur
som har skapats under de senaste århundradena handlar om att på olika sätt utforska
delaktighetens respektive likgiltighetens livshållning - deras komplexitet, djupgående
konsekvenser och inre logik - utan några konfessionella religiösa band och lojaliteter?
I vilken utsträckning har den icke-konfessionella utforskningen av denna sida av vårt
mänskliga liv fått kraft och näring genom att finnas i en kultur där den kristna och
judiska traditionens berättelser fortfarande lever och förs vidare? Hur påverkas
kulturen och demokratin av att de berättelser och riter som under nästan två tusen år
funnits i den västerländska kulturens mitt alltmer försvinner från den kulturella
scenen?
Hur förhåller sig
den sida av kyrka och kristen tro som gäller att aktivt bejaka delaktighetens
livshållning till den sida som bekänner sin tro på "Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare", "Jesus Kristus hans enfödde
Son...korsfäst död och begraven...på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda"
och "de dödas uppståndelse och ett evigt liv"? Orden är från den apostoliska trosbekännelsen med rötter från början av
200-talet. Den fick sin definitiva formulering på 700-talet och utgör fortfarande en
gemensam trosbekännelse inom hela kristenheten.
Vad utgör kristendomens bärande centrum och
vad är olika historiska och tidsbundna sätt att försöka förstå och ge ord åt detta
centrum?
Texterna i denna bok är präglade av
övertygelsen att de problem kring grundläggande livshållningar, demokrati,
religiositet, livssyn och kristen tro som diskuteras berör en problematik som blir allt
mer angelägen för varje dag som går.
2.
Den människo- och livssyn som utgör centrum i
denna bok har i sina viktigaste delar vuxit fram utifrån personliga erfarenheter. Den har
i en böljande rörelse vuxit sig allt starkare under en lång följd av år. Ett
mångårigt arbete med att försöka formulera detta synsätt i ord har verksamt bidragit
till dess utveckling och fördjupning. Stimulans och påverkan från ett sekulärt
kulturarv har varit av central betydelse. Existensfilosofi, kunskapsfilosofi,
psykoanalytiskt/dynamiskt tänkande och humanistisk psykologi utgör några mera tydliga
inslag. Arvet av bibliska berättelser och begrepp som har införlivats i mitt själsliga
blodomlopp genom en kristen uppväxt har varit betydelsefullt på ett sätt som jag länge
hade svårt att ge ord åt.
Denna livssyn kan betecknas som existentiell
och inomvärldslig. Det sista i den meningen att den inte bygger på några
föreställningar om bortomvärldsliga existensformer och existensen av personligt
handlande kosmiska makter utanför och oberoende av människan. Trots detta har jag allt
tydligare kommit att uppfatta denna livssyn som religiös och därmed mig själv som en
religiös människa.
Efterhand har denna människo- och livssyn
fått arbetsnamnet det existensdynamiska betraktelsesättet. Eftersom det
har praktiska fördelar att ha en övergripande beteckning används denna benämning för
att referera till den sammanhållna helhet som detta synsätt utgör. Jag hoppas att det
efterhand också ska visa sig att det finns goda skäl för benämningen
'existensdynamisk'.
Grunden för denna boks tillkomst är att denna
livssyn och den erfarenhetsvärld den är ett uttryck för, för ett antal år sedan med
stor kraft började aktualisera min barndoms kristna värld av begrepp, talesätt,
föreställningar och bibliska berättelser. Stora delar av 'det kristna språket' har på
ett överraskande och ibland omtumlande sätt fått mening och djup från detta
perspektiv.
Men denna fascinerande upptäcktsfärd har
också väckt frågor som på olika sätt är närvarande tvärsigenom hela boken. Var
går egentligen gränsen mellan kristet och icke-kristet, mellan tro och otro? Är den
livs- och människosyn jag gör mig till tolk för, inte bara religiös till sin
karaktär, utan dessutom kristen? Är den, trots sin på ytan så uppenbara sekulära
okristlighet, ett 'uttryck för kristen tro'? Därav bokens titel.
De
diskuterade frågornas natur innebär att det finns en uttalad teologisk problematik
närvarande i texterna. Men jag är inte teolog i ordets akademiska och mera vedertagna
bemärkelse, och detta är inte en fackteologisk text. Samtidigt går det inte att komma
ifrån att denna bok är ett teologiskt arbete även om den bryter mot en hel del
konventionella föreställningar om hur man 'skriver teologi'. Jag kan också erkänna att
det var först långt fram i bokens tillkomstprocess som jag på allvar började inse att
den intellektuella domän jag med sådant engagemang ägnade mina tankemödor åt
hör hemma under beteckningen teologi. Det dröjde tills jag med andra teologers hjälp
började förstå att om målet för ens tänkande och skrivande är att i nuets situation
försöka tolka och synliggöra vad man menar utgör det centrala och bärande i kristen
tro så ägnar man sig åt teologiskt arbete oavsett vilken kritik som sedan kan
riktas mot resultatet. Ännu mer specifikt ägnar man sig åt den tankedisciplin som
kallas systematisk teologi. I bokens texter växer det efterhand fram en
sammanhängande tolkning av kristen tro med tydliga egna karakteristiska. I linje med
benämningen på den existentiella livs- och människosyn som utgör bokens filosofiska
hörnsten kan den kallas en existensdynamisk trostolkning.
Sedan detta skrivprojekt på allvar tog fart
under 1990 har teologiböcker varit min huvudsakliga lektyr. Vad som har hamnat i mina
händer har i stor utsträckning berott på tillfälligheter. Läsningen har inte haft
någon uttalad ambition i förhållande till arbetet med bokens texter. Jag har också
blivit medveten om teologer och teologiska tankar som jag med hänsyn till bokens
diskussioner borde sätta mig in i. Men som inte har blivit gjort. Tidsbrist är en
tveksam ursäkt. Men även om mitt läsande inte har haft några uttalade mål när det
gäller arbetet med boken, t.ex. att försöka tillfredställa de krav som bör ställas
på akademiska texter, har det varit oerhört värdefullt och stimulerande att glänta på
dörren till den oöverskådliga och fascinerande tradition av tänkande om människans
väl och ve som teologin utgör. Mötet med olika teologers tankar om kristen tro har
bidragit till att viktiga frågor och teman har utvecklats och förtydligats. Det har
också gjort mig alltmer medveten om hur pass olikartade tolkningar av centrala teman i
kristen tro som har formulerats av olika teologer genom århundradena. Denna insikt har
bidragit till att öppna en frihetens rymd omkring denna historiskt viktiga tankedomän i
den västerländska kulturen. Samtidigt har min respekt fördjupats i förhållande till
de många människor som med stort engagemang har grubblat och skrivit kring människans
djupaste väl och ve utifrån den ram av begrepp och föreställningar som kristen
tradition tillhandahåller. En annan sida av detta har varit en växande insikt om hur
oerhört begränsat mitt kunnande är om denna rika intellektuella tradition.
På mina upptäcktsfärder i det teologiska
landskapet har jag inte stött på några teologer som systematiskt har utforskat den
infallsvinkel till kristen tro som kommer till uttryck i denna bok. Beröringspunkter och
släktskapsförhållanden finns det däremot gott om. Upptäckten att det har formulerats
ett engagerat tänkande om kristen tro utifrån ett 'existentiellt grundperspektiv' hos
framträdande 1900-talsteologer har, trots många olikheter, fungerat som ett uppmuntrande
stöd i arbetet med dessa texter.
Efterhand som det
teologiska landskapet har fått alltmer konturer har det känts angeläget att försöka
placera in delar av bokens tankar i detta landskap. Dessa små teologiska diskussioner är
förlagda till noter som man kan hoppa över om man inte är intresserad. Fördelarna med
att förlägga denna diskussion till noter är flera. Den viktigaste är att det är en
hjärteangelägenhet att den bärande diskussionen i boken ska vara tillgänglig även om
man inte är intresserad av den fackteologiska landskapsbilden. För att underlätta
selektiv notläsning i efterhand finns det en länkad hänvisning till notens
insättningspunkt i texten. Av samma skäl har en stor del av noterna försetts med
rubriker. Till varje titel i litteraturlistan finns också en länkad hänvisning till den
eller de noter där boken ifråga är berörd.
Bokens texter har vuxit fram
under en åttaårsperiod. Det centrala tankeinnehållet har dock en betydligt längre
utvecklingshistoria.
En tidig manusvariant till kapitel 1,
"Livssyn, språk och religiositet", utgjorde underlag för två artiklar av
journalisten Ami Lönnroth på Svenska Dagbladets Idagsida den 4:e och 5:e september 1991.
Den första artikeln presenterade några grundtankar i den existentiella infallsvinkel
till religiositet och kristen tro som är bärande tema i denna bok. Den andra redovisade
en diskussion med biskop Jonas Jonson i Strängnäs kring dessa tankar. Ami Lönnroths
intresse och initiativ fungerade som en värdefull uppmuntran i ett viktigt och skört
skede av arbetet.
Som en följd av de båda SvD-artiklarna
inbjöds jag att som en av tre ingå i en panel för att diskutera det religiösa tvivlet.
Huvudtankarna i kapitel 6, "Existentiell tro", fick sitt första utförande som
inledning till denna diskussion.
Under rubriken "Har kristen tro en framtid?" [extern] ingår
med små ändringar de tre första sidorna i denna introduktion i en längre artikel i
tidskriften Vår Lösen, nr 8/1996. Artikeln "Kristus är uppstånden" [extern],
publicerad i Svensk kyrkotidning nr 16/1998, utgår från diskussionen i kapitel 5,
"Kristusseende och kallelse". Den första halvan av artikeln överensstämmer i
långa stycken med början av kapitel 5. I övrigt är inget publicerat tidigare.
Flera personer har läst större eller mindre
delar av textmaterialet i olika stadier av dess tillkomst. Genom olika blandningar av
frågor, diskussion, uppmuntran och allvarlig kritik har de på viktiga sätt bidragit
till att innehållet har utvecklats, fördjupats och fått större klarhet och skärpa.
Men också till att språkdräkten avsevärt har utvecklats och förbättrats. Jag är
många tack skyldig. Ingen nämnd och ingen glömd.
[Kapitel 1.
Livssyn, språk och religiositet]
[bakgrundsbild]
TI KP - K1 K2 K3 K4 K5 K6 K7 K8 K9 - LI INH RE BEK
[Litteratur]
[Person- och sakregister]
[Innehållsförteckning]
[Länkar med anknytning till boken]
[Existentiell
livssyn - kristen tro? - titelsida (extern)]
[Språk, tro och religion -
webbplatsens förstasida (extern)]
[Blogg
Nr 118. ”Existentiell livssyn – kristen tro?” har blivit en tryckt bok]
[Kapitel 1. Livssyn, språk och
religiositet]
|
